Köket är framme!

20161211_204622Asa, dra, hej och hå! 2000-talet, jag är här! Stugan med. Eller ja, 1999, åtminstone. Jodå. Diskmaskin minsann. I mitt lilla torp. Latmask blev jag kallad idag. Kan förstå det. Jag bor ju ändå ensam. Men du, om jag har burit in mitt diskvatten, kokat det, diskat och sedan burit ut slabbet när jag är klar i tio jävla år, är jag jävligt värd en diskmaskin. Så det så. Tesilarna har inte varit så rena sedan jag tog med dem hem till föräldrarna och diskade dem i deras diskmaskin.
Köksskåpen och alla lådorna är urtorkade, rensade och allt som var muskissat eller bara allmänt smutsigt går nu i diskmaskinen. Diskmaskinen, jag har en sådan nu förstår du. Ja, jag är extremt tacksam för det.

Pappa har varit här i helgen. Det är han som har installerat nymodigheter. Jag har under tiden spänt upp husets skarvsladdsysstem i taket istället för att ha det liggande som ett meandermönster efter golven. Dessutom har jag satt en liten list med isoleringsband i dörrkarmen. Tanken är att jag ska sluta fågelskåda genom dörrspringan. Eller åtminstone att det ska sluta dra så kallt. Jag tror att jag får ta till den gamla fina lösningen med draperier också för att få det riktigt bra. Men just nu räcker det. Jag är nöjd.
20161211_204718
När jag drog in vatten och började planera för modernt kök och badrum la jag ut en tiggeriannons på fejan. Diskmaskinen kommer där ifrån. Tack! Knappen håller sig inte intryckt. Men det är en gammal goding med just riktig knapp, ingen elektronisk touchknapp utan en riktigt mekanisk. Alltså fungerar även mekaniska lösningar. I detta fallet en tvättäkta tandpetare. Tadaa! Jag har diskmaskin.

Detta skulle kunna ses som ett skrytigt heminredningsinlägg. Men jag är en ärlig människa. 20161211_204641Så här ser spiselvrån ut. Där bor allt som inte har någon plats. Och elprylarna som ska in i vagnen när jag väl får ändan ur och inreder den. Mattan hänger dessutom och torkar på en supersnygg, lagom bred men trasig 70-talsmangel. Pappa försökte laga den idag men det verkar som att delar av motorn behöver bytas ut. Mangeln ska alltså till tippen.
Längst i bakgrunden ser du min provdocka. I fredags fick jag sylust igen, för första gången på flera månader. Jag blev inte klar, men en klänning är faktiskt på gång. Kragen ska sys fast, knappar och knapphål ska sys och ärmarna ska på. Sedan kan jag se ut som en liten pepparkaksgumma om jag vill.

Värme och heta kryddor

Med tassande steg fortsätter stugan att ta sig mot modernare tider. Luftvärmepump. Sicken grej! När jag kom ner i morse var det 17 grader på hela nedervåningen. Inte golven, förstås. De är fortfarande skitkalla. Men ändå. Upp med fötterna i soffan så märks det inte. Och raggsockor funkar även tillsammans med värmepumpen.
20161120_1302221
Även pumpen skulle kunna ha blivit flera inlägg. Om någon säger till dig att bara köpa en billig värmepump och sedan tillägga att det är enkelt att montera. Lyssna inte!
Vilken pump du har råd med är ju en sak. Men beställ installation av den när du ändå är igång. Jag hade hjälp av en vän som gjort det förut. Det gick åt mer än en hålsåg för att komma igenom lertegelväggen här hemma. När den andra skulle köpas fanns inte samma fabrikat och därmed inte samma fäste till förlängaren. Det blev ungefär lika dyrt som att låta någon som har allt som behövs göra det. Med några turer fram och tillbaka till bygghandeln så gick det dessutom åt soppapengar och tid helt i onödan. När allt skulle kopplas ihop var klockan 22.30, det ösregnade och ingens hjärna fungerade. En annan vän hjälpte mig i går. Jag var livrädd när jag satte i kontakten, tänk om det inte funkar med säkringarna? Det gjorde det. Tack och lov.
Så nu är det varmt och skönt. Min ena kamin bråkar och tjärar igen. Sotaren sa att jag skulle elda försiktigt men den ryker in så mycket att jag fick ont i lungorna sist jag använde den. Nu kan jag fixa allt annat i lugn och ro innan jag behöver ta tag i det och slipper oroa mig för soteld. Det känns bra.
20161120_1300221
Ett roligare moment i Torpet in i 2000-talet är att jag har köpt en hel hög med matchande kryddburkar. Jag köper påsar med kryddor för att få mer för pengarna, bättre kvalitet och större urval. Tidigare har alla kryddorna bott i burkar av varierande material och form. Den äldsta var en sillburk från mitten av 1990-talet. Hyllan ovanför spisen har varit full och ful. Nu ser det mycket bättre ut. Jag ska köpa ett gäng till. Allt fick inte plats. I bästa fall hittar jag likadana fast större. Men det är heller ingen panik.

20161120_1248071
Oregano står det på påsen som innehåller kryddnejlikor. Undrar vilket av det jag köpt den för?

Nutiden är här!

 

20161023_1034141Tanken var ju att jag skulle uppdatera löpande vad som händer med Torpet in i 2000-talet. Men nej, så har det inte blivit. Jag hade en tidsplan. Den sket sig totalt. Så klart. Men nu börjar det likna något.
Nu är det tre veckor sedan elektrikern kom och fixade i köket, grävare hyrdes och kompisen började massakrera min tomt. Jag sjöng om hälsningar från en skyttegrav i Flandern varje gång jag skulle ut på dass.

 

Veckan efter kom en kille från brunnsfirman och grävde in vattnet och monterade vattenpumpen i källaren. Den gick precis ner genom källarluckan i köksgolvet. Precisionsarbete! Pappa hjälpte till där han kunde. Jag yrade mest omkring. Sedan satte pappa fast vattenkran, monterade avloppet i vaskskåpet och nedåt medan jag satt i utbildning hela fredagen. Då fick jag veta att det inte finns någon grävmaskin ledig och att kompisen som grävde egentligen varken tid eller ork. Panik! Började ringa runt, jag lovar att det inte gjorde underverk för min koncentration på utbildningen. Synd, för utbildningen i MI var riktigt intressant. Men sent på eftermiddagen, med hjälp av vänner, var det löst. Grävare levererades och en annan kompis kom och grävde. Utan människorna i mitt liv vore jag ingenting. Så många gånger de räddat min rumpa på många olika sätt.

 

20161029_1420271
Första rinnande vattnet någonsin i stugan.

Så, nu hade jag då vattenkran, rinnande vatten, avlopp och en varmvattenberedare. Att anlita sin allmänhändiga far till monteringsarbetet är kanske inte att rekommendera. Det svors en del. Turerna till Lantmännen för att köpa fler delar blev min uppgift. Men till slut var det rätt och tätt.

 

 

 

20161029_1520131Första koppen te på hemodlat vatten kunde drickas. Pappa beskriver ett märkligt avloppssystem på en av båtarna han legat på. Jag tror att vi andades ut där och då. Bara att sätta igång varmvattenberedaren, släpa in tvättmaskin och diskmaskin då…

Bara det att varmvattenberedaren läckte som ett såll. Medan grävaruthyraren hämtade maskinen körde pappa i ilfart till Biltema och köpte pluggar så att jag kunde använda kallvattnet åtminstone. Inte det 2000-tal jag hade tänkt mig. Men när helgen var slut hade jag åtminstone kommit till 1930-talet med rinnande kallvatten och avlopp. Ärligt talat, jag kände inte minsta tacksamhet för det. Trots att rinnande kallvatten är ett stort hopp framåt i praktikalitet så var jag mest sur för att inte varmvattnet fungerade.

Under veckan börjar min bil att bråka. Motorlampan lyste och den hackade och hade sig. In på verkstad med den. Fick tillbaka bilen och körde och bytte varmvattenberedaren på lördagen. Kompisen som grävde första rundan hjälpte mig att montera. Nu höll den i alla fall tätt. Vi bar in tvättmaskinen och jag körde en tom maskin för att göra ren den. Sedan körde vi till stan. När jag är på väg hem ringer kompisen som pratat med sin far. ”Kör hem genast! Stäng av vattnet! Det kan lossna alltihop! Fuktskador! Elände!”
Dagen efter kom han ut igen och det visade sig att han skrämt mig i onödan. Allt var rätt. Så nu har jag en tvättmaskin mitt på golvet, rinnande kallt och varmt vatten och avlopp. Jag låter skåpsluckorna vara av ett tag till så att jag har koll om det skulle hända något där under. Diskmaskinen får vänta.
20161111_1601091
Just att kunna tvätta hemma är en av de grejer jag längtat mest efter. Nu är alla kläder tvättade och jag började med lakanshögen. Jag har ju fått en snygg 70-tals mangel som skulle invigas. Jag satte i sladden och mangelduken kommer ut, långsamt. När jag sedan ska mangla händer absolut ingenting mer än att det surrar i elmotorn. Jag som älskar manglade lakan blev riktigt besviken. Förhoppningsvis går det att fixa. För att hitta så här breda manglar är ovanligt. Det behövs till mina dubbelsängslakan.
20161111_1601471
Bilen har varit på verkstan en runda till, två om jag räknar snabbisen in och byta halvljuslampan som dog i går. Den behöver in en sväng till. De vet inte vad som är felet. Men oavsett vilket, jag har rinnande varmt och kallt vatten. Att diska går snabbt och smidigt även för hand. Jag har en liten handdusch jag kan trä på kranen så att jag kan tvätta håret i vasken. Livet är mycket enklare med en gång.
Ytterligare en modernisering. Jag eldar för värmen. Eftersom jag är ruggigt snål försöker jag låta bli att ha elvärme på alls, så länge det går. Nu är jag trött på att ha åtta grader inne när jag kommer hem från jobbet. Det tar sån tid att få varmt när stugan är utkyld. Igår gick elementet sönder. Idag gick jag in och köpte ett nytt. Bara det att jag visst ”råkade” köpa en värmepump också. Får hjälp att installera den nästa vecka. Min tanke är att om jag håller 12-15 grader när jag jobbar eller sover så går det fort att få upp värmen när jag börjar elda. Snart är jag bortskämd på riktigt.

Allt planerande, alla inköp, logistik som ska fungera och själva arbetet som ska utföras har verkligen slitit på mig. Mycket har blivit fel för att jag inte har haft tillräcklig koll. Och så allt som gått sönder, inte fungerat och allmänstrul på det. Om igen, jag är enormt tacksam för människorna som hjälper mig på olika sätt. Utan dem hade ingenting blivit bra. Jag hade inte haft råd att leja bort allt jobb, även om det naturligtvis hade varit det smidigaste. Nästa steg är att bygga badrum/tvättstuga i vagnen. Just nu känns det skönt att pausa lite. Det viktigaste är i alla fall klart. Jag känner tacksamhet för det jag har och har gott hopp om att allt kommer bli ännu bättre.

 

Köksmodernisering från soffan

Visst var det jobbigt att renovera stugan. Jag minns det nu. Även om det gjordes i långsam takt och bit för bit så var det tungt. Dels var det tråkigt att bo i den ständiga röran och dels skulle allting planeras och genomföras. Pappa var hjälten som kunde och gjorde det mesta. Ändå var ansvaret mitt. När jag tänker efter var det flera år av konstant trötthet. Ändå har jag glömt det mesta av det där. Jag som frossat i husbyggar-tv de senaste åren har haft svårt att förstå hur människor blir utbrända av att bygga hus. Men ärligt talat, jag ska genast sluta upp att vara dömande. Det är skitjobbigt att renovera, modernisera och bygga!

Min brunn är färdigborrad. Än har jag inte njutit av det ett dugg, mer än glädjen som spirrade runt när de berättade att borrhålet ger mycket vatten och att vattenytan står så högt att jag inte behöver en sänkpump utan kan ha en enklare och billigare lösning. Om två veckor kommer de och drar in vattnet, installerar pump och tryckutrsustning. När jag sedan har diskat några gånger och omsatt vattnet får jag veta om det smakar gott. Då är det dags att ta vattenprover och se om det behövs filter med.
20161013_1049461
Jag har fått supersnygga kranar av en kompis! Jag har köpt en liten varmvattenberedare till köket, kopplingsslangarna som behövs och sedan tog det stopp. Invändiga gängor? Utvändiga gängor? Dimensioner? Blablabla… Dags att läsa på. Elprylar är beställda och jag har ingen aning om vad det är. Min hjärna kokar över av allting jag måste ta reda på, beslut som ska tas och logistik som måste fungera.

Så, med jämna mellanrum får jag stanna upp, tänka på målbilden och njuta i förväg av diskmaskin, rinnande varmt och kallt vatten och allting som blir enklare när detta är gjort. Sedan ta nya tag, en bit i taget.

I morgon förmiddag levereras bdt-filtret och kopplingarna till det. På måndag ska jag köpa avloppsrör. Så. Nu är det bara att köra vidare. Ett par samtal till att ringa idag. Först ska jag diska och städa i köket. Sedan åker jag till vårdcentralen och tar bort ett atherom. Efter det ska jag inte vara fysisk. Då tar jag telefonsamtalen. En sak i taget, andas djupt, tänk på målbilden. Två veckor till av att hämta dricksvatten. Snart ett minne blott.

2000-talet närmar sig

20161007_0955171De backar just nu in på tomten. De är här nu! Jag vet att detta är en vanlig standardfredag på jobbet för deras del. För mig är det största investeringen sedan stugan köptes. Jag vaknade aptidigt med spänningshuvudvärken från helvetet och har redan gjort av med mer dasspapper än en normal vecka.
Var de ställer sina grejer bryr jag mig inte om. Var massorna läggs skiter jag närmast i med. Det är ju ingen golfgreen jag har här oavsett vad de gör. När avloppet väl är grävt kommer här att se ut som västfronten ett par år efter krigsslutet. Men nu håller jag tummar och tår för att det ska räcka att borra beräknade 75 meter och att vattnet ska spruta rikligt, rent och gott när de är klara.

Plötsligt så händer det!

Nej, jag har inte vunnit på Triss. Tvärt om, jag kommer att göra av med mer pengar på kort tid än jag gjort sedan jag köpte stugan. Lånade pengar, det mesta av dem. I morgon kommer brunnsborraren hit! Mitt lilla torp ska jagas in i 2000-talet, sparkande och skrikande. Och jag ska få ett hem där jag inte behöver bära in, koka och bära ut diskvattnet. I somras var det tio år sedan jag köpte huset. ”Hur orkar du?!” Jag har inte haft råd att känna efter. Det har bara varit att göra. Hämta dunkar med dricksvatten, hämta in diskvatten, ta med duschväskan när jag ska någonstans… Nu känner jag hur trött jag är på det. Nu, när det närmar sig ett slut på det ständiga bärandet, hämtandet, planerandet.

Jag ringde borrfirman för att ställa lite frågor. Han ville ringa mig som i morgon. Vi hann inte mer än lägga på så ringde han upp igen och undrade om de kunde komma i morgon. De skulle komma om tre veckor. Jag hade planerat att ha den tiden på mig att få undan skräpet som ligger i vägen. Min kropp skriker nu fula ord åt mig för att jag skyndade mig att få undan så mycket som möjligt på kort tid. Men i morgon kommer de!

Först borrar de. Sedan ska borrhålet analyseras. Hur mycket vatten ger det? Hur är kvaliteten på vattnet? Då som först vet jag om de behöver borra mer än de 75 meter som offerten är beräknad på. Då som först vet jag om brunnen behöver filter. Då som först vet jag vilken typ av vattenpump och tryckkärl som behövs. Efter allt det här är säkerställt så vet jag hur mycket det kostar och hur mycket pengar som finns till allt annat som behövs för att få ihop ett modernt kök och badrum. Ja, jag har ont i magen. Budgeten är tight, trots att jag har vänner och familj som ställer upp med lån, arbetshjälp och allt möjligt.

Att be om hjälp är inte min starka sida. Jag tycker verkligen inte om det. Denna gången har jag fått göra det på så många olika plan. När det bara var stugan som skulle fixas var det enklare, sådant vi kunde göra själva, en bit i taget. Pappa var tio år yngre och jag trodde mer om min egen lust och förmåga.
Nu har jag gått ut och tiggt på fejan. Jag har fått begagnade tvättmaskiner, torktumlare,  mangel, diskmaskin. En kompis har fixat blandare till kranarna. Badkar hade jag sedan innan. Det har stått ute i många år. Men nu, snart, ska det få flytta in i vagnen där badrummet ska bo. Fast först ska det in tätskikt, matta och tapet. Ett fönster ska flyttas. Vagnen måste komma på plats. Plintar. Få av hjulen. Det är hur mycket som helst som ska göras och köpas och ja, om igen, jag har ont i magen.

Jag kan inte göra allt på en gång men logistiken måste fungera så att sakerna finns på plats i rätt tid. I morgon kommer borraren och ställer upp riggen. Jag får höra med honom vad jag behöver göra för att han kunna göra sitt. Sedan ska jag beställa BDT-filtret och varmvattenberedaren till köket. Jag kan lista allt som behövs och sätta tid när det ska köpas in.

Nu i natt kan jag inte göra mer. Bara drömma om hur skönt det ska bli att kunna diska utan att kånka in litervis med vatten och kunna göra mig själv och mina kläder rena utan att lämna tomtgränsen. Jag minns tacksamheten och känslan av lyx när jag fick in kyl och frys. När skorstenen och kaminerna stod på plats och jag kunde elda så att här blev varmt första gången. Jag tror det är bra att en etapp i taget blir färdig. Då får jag suga på njutningarna en bit i taget. Fast egentligen vill jag ha allt färdigt igår så att jag kan överdosera alla njutningar på en gång. För sådan är jag egentligen. Detta huset har hjälpt och fortsätter att hjälpa mig att dana min person på så många olika sätt.

Hemmasydda kramar

20160927_1259281 I senaste numret på tidningen Ottobre (5/16) var det mycket som tilltalade mig. Finast var namnet på tröjan Like a Warm Hug. En sådan måste jag ha! Den skulle sys i tyg med merinoull. Sådant har jag inte hemma och köpförbud råder. Däremot hittade jag lite stickade tyger från mammas gömmor. Sydde en gråbeige först. Det tyget fick jag för 10-15 år sedan när jag trodde att jag skulle börja sy. Jag gjorde ju inte det då. Men nu blev det en kram från morsan. Inte fel det.
När jag ändå var igång sydde jag en till. Detta tyget har aldrig varit tänkt till mig. Jag har svårt för beige och särskilt när det drar åt grönt. Men bruna sömmar och något färgglatt till kanske funkar? 20160927_1509181Nej, jag ser inte överlycklig ut. Magen bråkar. Svullen, öm och… ska vi säga… aktiv? Hela kroppen påverkas. Jag har visst blivit laktosintolerant så här på gamla dar. Dumt. Men då kan det ju vara extra skönt med ett par kramar, tänker jag.

Nu ska jag gå ut och mäta hur mycket avloppsrör jag behöver. Snart kommer brunnsborrarna och det är dags att börja beställa hem allt som behövs innan dess. Eftersom jag bara har en vanlig tvåmeters tumstock lär det bli en liten promenad av det hela. Gissar att jag får ta en runda om dass med. Skitmage! Bokstavligt talat.

Kan man sy trosor?!

”Har dy SYTT den?!” ”Har DU sytt den?!”  Har du sytt den? Frågan kommer ganska ofta. Med olika betoningar. Första varianten känns bra. Ofta följs den av ”Den ser ju köpt ut.” Jag låter bli att tänka på att köpekläder ofta har sneda sömmar, mönsterpassning som är helt skev utan tackar och tar det som en komplimang. (Och en påminnelse om att jag en dag ska bli mästare på mönsterpassning och prydliga sömmar.)
Andra varianten är väl ok när det inte hörs tydligt att det är en människa som verkligen inte förväntar sig någonting av mig. Tack och lov sker det inte så ofta.

Ingen fråga gällande sömnad förvånar mig mer än ”Kan man sy trosor?!” Jo. De är gjorda av tyg. Man kan sy dem. Det är två, tre, fyra mönsterdelar som sys ihop. Inte särskilt avancerat alls. Sedan kan man ju piffa till det och göra det hur komplicerat som helst om man vill det. Men det vill inte jag. Jag vill göra slut på mina trikårester och ha sköna underkläder som sitter där de ska.

Jag använder två bitar tyg till grendelen. Baksömmen vändsyr jag så att sömmen döljs mellan dem. Framtill bara overlockar jag. Dels beror det på att jag inte har listat ut hur jag ska göra för att vändsy framtill också och dels på att det faktiskt inte påverkar bekvämligheten alls om jag låter bli.

Det finns nog inget plagg som väcker så många känslor hos mig att sy. Känslan när jag klipper till delarna och det ser ut att bli ett mindre tvåmannatält. Har jag verkligen klippt rätt här?
När jag sytt ihop grendelarna med fram- och bakstycket och sidsömmarna är där de ska och jag provar. Glädjen över att de passar och chocken att denna campingutrustning krävs för att täcka min bakdel. Jag har faktiskt inte någon särskilt stor rumpa får jag påminna mig själv om. Intellektuellt vet jag ju det.
Och så på med mudd eller resår runt benen och bredare resår i midjan. Det finns elegantare sätt men jag tycker att bred resår är skönast. Provar. De passar, sitter skönt och ingenting kasar in mellan skinkorna när jag vickar på höfterna framför spegeln. Tjohooo! I affären ligger jag mellan två storlekar och har svårt att hitta rätt. Här hemma blir det som jag vill.

På matbordet, där jag klipper till, ligger bara centimeterstora slamsor kvar av det som var en tygrest. Det kan jag kasta med gott samvete. Jag har inte bara tillverkat trosor jag har rensat ut också. Dubbel glädje!

Dagens plagg klippte jag till i tisdags av ett mönster från tidningen Ottobre, nr 5 från 2009. Sedan kom lönearbetet i vägen. Idag blev de färdiga. Alla utom paret underst i mitten sitter som de ska. Det fungerar alltså inte med smalsmal mudd för att hålla bakstycket på plats. Nu vet jag det.

Mönsterpassning på byxor

Idag är jag glad som ett barn. Mönsterpassning är ingenting jag ägnat mig åt någonsin. Försökte i torsdags men hade inte tänkt färdigt utan klippte fel på klänningsdelarna. Idag skulle jag sy byxor av samma tyg som klänningen. Randiga. På tvären. Hur gör jag nu?! Jag gjorde som jag brukar. Google först. Inget svar på min fråga. Sygrupp på fejan. ”Hjälp!” Och jag fick massor av tips och råd. En tjej fick mig verkligen att tänka själv och så förstod jag hur jag skulle göra.
Ett byxmönster har två spetsar som bildar byxans gren. När man viker ihop delarna kommer de på olika höjd. Det är för att byxan är högre bak. Så passar jag ihop grenspetsarna efter mönstret på tyget, lägger delarna trådrakt och dubbelkollar i benens nederkant så blir det bra. Då följer mönstret med sömmarna hela vägen upp. Det är först där resåren ska i som mönstret förskjuts lite, på grund av skillnaden fram och bak.

Jag blev så glad att jag bara ville kolla igen att jag verkligen kunde. Så det blev ett par leggings till. Tyget till dem var bland det första jag köpte när jag började sy för ett år sedan. Jag har inte vågat sy i det förut, just på grund av mönsterpassningen. Men nu kan jag!

20160916_175907120160916_2236191

 

Det första paret heter Winter Comfort och kommer från senaste Ottobre, 5/16. De ska sys upp i jersey med ull i egentligen. Det skulle jag ha provat om det var något jag hade hemma. Här körs ju på skåpsrensning så det det blev viskosjersey istället. Långkallingar under till vintern blir bra.
20160916_175457Leggings Classic Black är också från senaste Ottobre. Mina blev verkligen inte klassiskt svarta. Tvärt om.  Alla favoritfärgerna är med. Samtidigt. Om jag inte hade försökt sy med ärvd tråd utan märke hade dessa blivit färdiga på en halvtimme, inklusive tillklippning. Och de är supersköna. Kan det bli bättre?

20160916_222724

Känsligheten för trådkvalitet är enda nackdelen med att ha en nyare symaskin. När jag skulle lägga upp benen tjorvade alltihop fast nere i maskinen och jag fick skruva loss stygnplåten och dra loss allt med våld, två gånger. När jag bytte tråd gick det galant på första försöket. Jag vet ju det här. Varför gör jag så då?! Svaret är: Snålhet. Det är dumt.

 

Sömnad och tacksamheter

Jag önskar att jag kunde skriva någonting som gör denna dagen rättvisa. En eftermiddag med syrummet i skuggan under kastanjen. Fikastunder på kökstrappen med bin som surrar och suger i sig av vad Kärleksörten ger. En och annan fågel som kvittrar. Även om det inte är sommarens intensiva konserter finns det talgoxar kvar som ackompanjeras av duvornas bas och en glada som skriker till medan den cirklar över grannens gärde. Det är vackert.
20160914_1944281
Jag har sytt mitt livs andra Vilma. Med fickor! Jag hade tänkt mönsterpassa ordentligt eftersom tyget är så mönstrat. Tittar du på överdelen syns försöket. Sedan tappade jag tydligen räkningen bland ränderna och mönsterdelarna. Så jag får vända vackra sidan till, helt enkelt. 20160914_1943381
Jag har mer tyg kvar av biten jag köpte, viskosjersey från Fynda textil i Gävle, sommarens mysigaste tygaffär. Så jag tänkte sy ett par av de mjuka byxorna ur senaste Ottobre. När jag skulle ta den sista byggplasten från rullen var den så skrynklig att den inte gick att använda. Att cigaretterna eller mönsterpappret tar slut är tydligen det enda som kan få ut mig när jag landat hemma efter ett alldeles för långt jobbpass med på tok för lite sömn. Cigaretterna tar sällan slut eftersom jag rullar själv och köper 300 gram tobak åt gången. Det räcker länge. Förra byggplastrullen räckte i ungefär nio månader. Så nej, det är inte ofta jag lämnar tomtgränsen när jag väl har landat. Tacksam att jag kom på att det behövdes innan Lantmännen i byn stängde.

När jag sträckte ut ryggen efter att ha stått dubbelvikt och ritat mönster ett tag tog jag en runda runt tomten. Jag har fått de nya soptunnorna med fyra fack i varje. Hoppas att restavfallsdelen räcker till. Den är mindre än den lilla tunnan jag hade förut. Jag har ju bara månadstömning. Metallfacket kommer mest troligt bara att innehålla honungsburkslock. Plast brukar inte heller bli särskilt mycket. Glas ännu mindre. Särskilt färgat. Får se hur det blir och hur mycket mer betalt de vill ha för detta. Det ska bli skönt att slippa frakta runt sopåtervinningen i fortsättningen åtminstone. Ytterligare en tacksamhet.

Det stora jublet väckte hösthallonen. Jag har ett bärbuskland med hösthallon, självsådda vildhallon och vanliga trädgårdshallon. Gott så att hjärtat sjöng! Just hösthallonen satte jag för flera år sedan. Nu är första gången de ger någon skörd. Inga mängder eftersom allt runtomkring är rörigt, oklippt och ovårdat. Men tillräckligt för att fylla munnen och magen med solvarma hallon utan mask. Även tomaterna drar nytta av solen och mognar på i snabb takt till smaklökarnas stora förtjusning. I år köpte jag plantor eftersom matrumsbordet är upptaget för tillklippning mest jämt. Det blev gott det med.

Medan solen försvann bakom träden satt jag på trappen och lät fötterna bli varma och mjuka i en balja såpdoftande vatten. Så som jag har haft det i dag hade jag planerat att få ha det åtminstone någon del av sommarens semester. Nu blev det ju inte så. Men tacksam för att jag får möjlighet att njuta det nu istället.
20160914_1921521