Titel: Stugmor

Stugmor. För husmor låter lite övermaga i mitt lilla torp. Och i ärlighetens namn, hade detta varit mitt jobb hade jag fått sparken direkt. Men idag fick jag ett ryck.

Krusbärsbusken har gett ordentlig skörd för första gången sedan vi grävde ner pappas lilla avläggare. Svartvinbärsbusken dignar av bär. Rabarberna, som jag skulle ha gjort goda pajer av sedan länge, har vuxit sig stora och grova. Dags att sylta och safta! Först gjorde jag saft på rabarber och svarta vinbär. Moset som blev kvar blandades med krusbär och lite mer vinbär och kokades till sylt. Den blev god. Jag blir plötsligt sugen på våfflor med grädde och sylt. Men det blir inte i kväll. Nu räcker det.
20160715_214747Att vara huslig när man bor omodernt är helt enkelt för jobbigt. Det har gått åt ungefär en kvarts regntunna vatten till allt diskande och burkkokande. Allt bärs in, används och kånkas ut igen. Rinnande vatten… En stillsam dröm i stugmors hjärta.

Semestern börjar närma sig slutet. Bara helgen ledig sedan är det dags för lönearbete igen. En solskensdag har jag haft på två veckor. En. Jag planerade massa sömnad och innefix om vädret sög. Och jodå, jag har sytt, men inte alls i den utsträckning jag hade tänkt mig. Alldeles för mycket tid har ägnats på soffan i apati. När nästa vecka är slut kör vi semester, den uppdaterade varianten. Eller så blir det den långsamma reprisen.

Sparat in en man, igen

20160506_182110Idag har det varit stugliv på riktigt. Jag tror att jag har lyckats klämma in det mesta av det bästa med att bo här. Gick ut och tog lunchfikan i solen. Kom på att där var väldigt skönt och hämtade en klänning som har väntat på att bli handfållad. Satt där och sydde, kände hur axlarna trillade ner i normalhöjd. Sjukgymnasten tycker att jag ska styrketräna för att slappna av. Jag tycker att jag behöver mer ledig tid i solen.

De senaste åren har jag till och från spelat mobilspel med en herre född 1927. Vi chattar medan vi spelar och nu i vår har vi börjat prata i telefon och messa lite grand ibland även privat. Han undrade om det var en bröllopsklänning jag sydde på. När skulle jag hinna/orka träffa en man?! undrade jag. Jag orkar ju oftast inte med mycket mer än mig själv. ”Nu, bli sittande med klänningen medan ”mannen” tar hand om gräsmattan. Eller hur så är det bra med en man. Man kan ta vara på dom så länge det är kul, sen kan du ställa honom hos gräsklipparen till gräset vuxit till sig.” Hm, när han lägger upp det så… Undrar om jag kan hitta någon som ställer upp på de premisserna?

Gräsklipparen har stått still sedan förra sommaren. Batteriet hade klarat vintern. Tjoho! Eländet startade på andra försöket och rök svart som attan innan den tvärdog. Så höll den på ett par gånger. Jag är ingen tekniker men ”skit i förgasaren” har jag hört folk säga tillräckligt många gånger för att tänka att det kanske jag skulle titta på. Fick bort luftfilter och satt och glodde på det där jag trodde var just förgasaren. Nej, jag förstod inte och nej jag vågade inte skruva bort mer. Ringde Herr Katt, ett gammalt ex, en god vän och mekarmagiker. Han förstod direkt vad som var felet och ställde de rätta frågorna så att jag kunde olja gasvajern och fick någon flärp att stänga igen på rätt sätt. Bara att skruva på och köra. Dubbeltjoho! Då hade jag ju sparat in den där mannen. Det hade ju ändå varit synd om honom att bo i gräsklipparskjulet.

Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.
Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.

Det mesta av gräset blev klippt innan motorn började tjorva och dö för mig. Att fylla på bensin räckte inte. Nu struntade jag i det, åt kvällsmat och började tröstsy istället. Jag överlever även om gräset är för långt. Och jag tror att jag vet vad jag ska göra nästa gång. Om inte annat, är du sugen på att fixa min åkis, klippa gräs, roa mig de stunder jag orkar och sedan hålla dig stand-by i skjulet så kan du ju höra av dig. 😉

Nästa helg jag är långledig ska jag ta tag i att byta panelen på sista uthusväggen. Pappa kommer hit. Det är så mycket roligare att jobba tillsammans med någon. Så i veckan köper jag plankor.
Panelen skulle egentligen ha bytts redan förra året men vädret och bristande ekonomi ställde till det. Jag köpte en ros som placerades i kruka ”så länge”. Vad det är för sort vet jag inte. Men den blommar ganska sent. Knopparna ser ut som riktiga marsipanrosor och när de blommar blir de vita och doftar fantastiskt. Jag trodde att rosen hade dött i vinter men det finns liv i pinnen. Så när allt är färdigt ska rosen planteras vid uthusväggen och sprida sin väldoft. I krukan bredvid står en schersmin och växer till sig. Den ska få bo vid utedasset tror jag. Oavsett vilket, det känns skönt att vara på gång igen.

20160506_18203020160506_182020