Samlade röjarinsikter

Rensningsprojektet fortsätter. Nya insikter:
1. Att rensa när bilen står på verkstad är osmart. Är bilen hemma kan man bära ut skräp och sådant som ska till loppis direkt. När bilen står på verkstad står allt kvar och det syns inte att man har gjort någon nytta alls. Högst otillfredsställande. 20160905_095401[1]

2. Gårdagens uppgift var att berömma någon som gjorde något bra (i städväg). Jag tänkte enkelspårigt och att uppgiften var sugig som bara den, ensamstående och utan barn som jag är. Här finns ingen att berömma. Men en vän berömde mig och tyckte att jag skulle berömma mig själv. Det hade jag inte ens tänkt på. Dessutom berömde jag inte tillbaka. Hur självupptagen är jag egentligen? (Det sista är ingen insikt utan något att tänka på för framtida insikter.)

3. Dagens uppgift handlade om vad jag ville göra med min tid. Ja, egentligen vill jag inte hålla på med rensa och röj, hur skönt det än är att bli av med prylar. Alltså, ska jag bli ännu bättre på att inte ta in saker i huset som jag inte verkligen behöver. Där har redan skett stora förbättringar, men som sagt, jag kan bli striktare mot mig själv. Bland annat ska jag inte inbilla mig att jag kommer att sälja någonting. Jag tycker att det är för jobbigt och tråkigt. Skänkesgrupperna är mer min grej.
Jag vill vara kreativ. Sy, sticka, skriva, skapa. Jag vet att min kreativitet kräver ytor, plats att tänka. Alltså är det viktigt att mina kreativa utrymmen är i ordning. Även detta är egentligen gammal kunskap. Och jo, syrummet är det mest välordnade rummet i stugan. Men allt det andra? Det jag vill göra på ovanvåningen som bara har bekat igen? Där finns arbetsbord, bra belysning, färger, papper och allt möjligt som jag kan leka med. Men ytorna är så belamrade att det inte ens går att komma fram till bordet.

4. Att rensa behöver inte ta jättelång tid. Idag gick jag igenom ett köksskåp medan tevattnet kokade upp. Inga mängder av grejer som försvann ut. En trasig mixerstav, som jag trodde att jag redan kastat. Men överblick är bra.

20160905_102129[1]5. Om jag inte sparar på så mycket grejer behöver jag inte ha så mycket förvaringsmöbler. Uppe kan jag nu (så fort jag får bärhjälp) kasta ut en gigantisk kista utan botten. Där har legat tidningar, en kasse med sådant jag själv har skrivit, pärmar med kurslitteratur och böcker jag inte har saknat sedan jag rensade ut och ställde upp dem sist. Kokböcker. Allt finns ju på nätet? Jag sparade en, Vår kokbok från 1970-talet. Den fick jag i julklapp av bästisen som tonåring. Hon köpte den av sin mamma när hon rensade ut.
Tidningarna skänkte jag bort. Alla utom krigsgårsgångarna av Husmodern. De är ett stycke historia som jag vill ha kvar. De kan då också få en mer hedrande plats än en kasse i en kista som aldrig öppnas.
Det jag själv skrivit sparades lite av. Där är jag fortfarande osäker på hur jag ska göra. Det mesta skrev under tider av mitt liv när jag inte mådde bra. Jag blir inte jublande lycklig av att läsa det. Ska det verkligen sparas? Jag har frågat mig detta förut. Det får vara med en runda till men i nästa utrensning måste jag fatta beslut.

6.Slipper jag ha förvaringsmöbler efter alla väggar där uppe är det lättare att komma åt att städa. Luft, rymd och frihet. Som jag vill ha det!

7. Så mycket grejer jag har sparat för att det kan vara roligt för mina barn att titta på sedan. Jag vet ju hur lycklig jag har blivit när jag hittat sådant som tillhört mina föräldrar, farmor och så. Men, jag är barnlös. Jag kommer aldrig att få några barn. Ingen kommer att bli glad över att se mitt första id-kort, händelseböckerna jag skrev i skolan eller läsa mina gamla dagböcker. Det är inte så lite sorgligt. Men platsbesparande.

8. Jag sparar grejer, inte för att jag behöver dem utan för att de speglar vem jag är, har varit och vill vara. Ett exempel: Under några år fotograferade jag mycket. Jag gick på fotoutställningar och köpte fotoböcker. Som jag aldrig tittar i. Det var många år sedan jag lekte med kameran. Det är roligt, så jag kan ta upp det igen. Men hela världen är full av bilder. Internet och biblioteket med. Jag behöver inte ha allt i bokform. För vem ska jag visa upp att jag genom livet haft massa olika intressen? Varför skulle det ens vara viktigt? Jag är den jag är. Inuti mig finns massa kunskaper, erfarenheter, lagrade intryck. De är viktiga för mig. Om någon är intresserad av att se de sidorna av mig får de väl lära känna mig, fråga, uppleva. Jag behöver inte hålla någon image utåt.

Så. Det var dagens samlade erfarenheter. Jag har precis fått fikasällskap. Bästa sorten, en sådan som själv tar med fikabröd. 😉 Det blir en bra dag detta med.

 

Är all kreativitet slut nu?!

Jag brukar längta hem till min symaskin. Lediga dagar dricker jag mitt te och sedan kastar jag mig över den. Trots att inte allt på min syplan från maj har blivit gjort så är det andra saker som blivit sydda istället. Men nu då? Det känns som att jag har tappat både lust och förmåga de senaste veckorna.

  • Klippte till delarna till en handväska. De ligger i en prydlig undanplockad hög. Köpte billig färgglad väska på livsfarliga Wish istället.
  • Klippte till och sydde en kofta i elastiskt spetstyg. När jag skulle sy knapphålen fastnade alltihop i maskinen och jag tröttnade. Ligger nu i en mindre prydlig hög bredvid symaskinen. Kanske kan jag stänga den med en brosch i halsen istället? Sprätta svart knapphålssöm sydd med svart tråd på svart tyg lockar inte alls.
  • Klippte till två bh-toppar. Sydde resåren fel på den ena. Den ligger kvar ofärdig trots att det egentligen bara är att sy in den från rätan så att sömmarna kommer på samma sida för att den ska funka. Den jag fick rätt är jätteskön och lite mindre så det hade ju blivit perfekt. Det blir inte så stor hög av en topp, men ändå.
  • Klippte till en klänning i brun flanell. Tappade lusten helt innan sömnaden påbörjades. Ligger fortfarande utspridd på klippbordet.
  • Här om kvällen rensade jag i garderoben och provade att sy midjemudd på ett par gamla tunna, urtvättade bomullsbyxor (fiskarbyxor?) Insåg att de var för vida för att göra så med. Extremt skrynklig hög.

I dag satt jag på kökstrappen och gjorde en mer höstbetonad syplan med hjälp av pinterest, en vilsekommen Elloskatalog, fyndade köpemönster och de syböcker jag har hemma. Nu har jag printat ut mönster på brallor från Tina Givens. Får se hur det går. Jag kan ju börja med att tejpa ihop mönsterdelarna och rita av. Klippa och sy kan jag ju göra en dag då sylusten har kommit i kapp mig. Om det någonsin händer.

Stickningen går framåt. I går kom jag dock hem från jobbet, tog upp stickningen, la den på magen och låg och tomglodde till jag gick i säng på riktigt. Jag vill inte vara så här. Det är trååååkigt!

Beds are burning

20160416_004907
Flaskan ser annorlunda ut men doften är den samma. Citrus och tyngd samtidigt.

Det doftar Opium. Inte drogen. Parfymen. Beds are burning i bilstereon. Plötsligt är jag tonåring igen. Jag tror på kärleken. Jag vet inte hur eller varför, nydumpad som jag är. Ingenting kunde ha gjort ondare, men jag tror. En kraftfull doft på en liten flicka. Jag bär nog upp den mer idag. Jag ska prova.
Mitt vuxna jag ler åt tonårsjaget och tänker med kärlek på flickan som var jag. Hon, den unga, var svart inuti. Sorg och ångest. Det är inte alltid solsken och marshmallows i mitt vuxenliv heller men topparna är högre och dalarna grundare. Så på det hela taget är livet bättre. Hon hade rätt. Samtidigt, jag trodde på kärleken. Jag minns det. Beds are burning. En fantastisk ung man som valde en annan. Sorgen i det. Just i gråten fanns inget hopp. Det var jag som var ratad, bortvald, jag som inte dög. Efter tårarna och metervis med patetisk poesi kom känslan sakta tillbaka. En dag kommer Han. Det har funnits flera sedan dess, Hannar. En dag kommer jag att vara vuxen, duga, räcka till. Jag gör det nästan dagligen numera, mer än duger, mer än räcker till. Men långt inne i mig bor den lilla flickans känslor kvar. Nej, det är inte för mig. Andra, inte jag. Min svaghet. Men också en styrka. Jag behöver ingen man för att vara hel.

Jag har varit ute i kväll. Klädde på mig klänningen och satte på mig pumpsen redan i morse innan jobbet. Har fått komplimanger på jobbet från flera olika håll. På med sminket och så ner till Knutpunkten och båtarna. Vi skulle fira en fin vän jag inte träffat på länge. Ingen av oss har varit särskilt social. Nu gick jag emot min bekvämlighet. Istället för att åka hem och grotta ner mig i soffan gick jag ut och träffade nya människor. Det var riktigt roligt. Jag vill göra om det. Snart.
Tänker på unga jag. Hon hade hällt i sig av vinet och inte tyckt att kvällen varit lyckad om hon inte fått en hel hög med uppmärksamhet från unga män. Jag åt lammfilé och potatiskaka som var så god att det sjöng i hjärtat. Jag drack te och åt chokladfudgekaka som kittlade tungan och gjorde mig lycklig. Jag umgicks med dessa roliga kvinnor jag aldrig träffat förut, sammanförda av att vi tycker om samma vän. Det var skoj. När jag skulle in på tax-freen pep det. De hade glömt larma av min parfym. Jag gick och snackade skit med några killar i rökbåset istället. Inget raggande, bara prat och skratt.
I land på en pub kom känslan att jag hade haft roligare om jag hade druckit av vinet. Alla hade blivit snyggare, jag också. Allt hade blivit lättare. Men jag vet att känslan ljuger för mig. Jag pratar med människor lika lätt när jag är nykter. Och att jag blir mer kräsen och ser människor som de är kan inte vara någon nackdel. Jag är precis snygg nog och nej, jag blir inte vackrare av alkohol. Dämpad belysning och gott humör kanske, men inte alkohol.

Jag är inte säker på att jag tror på kärleken idag. I augusti, säger horoskopet. En del av mig hoppas att det är sant medan en annan del tycker att det är skönast om ingenting nytt händer på den fronten. Inga fler tårar. Inga fler sår på ett redan trasigt hjärta. Men jag ska bära min kraftfulla parfym och ta för mig av livet, som om jag trodde, som om mitt unga jag hade rätt.
Just i detta nu ska jag gå upp till min svala säng. Den brinner inte. Det är jag mycket tacksam för.

En bortslösad dag

 

20160317_212152Det här med dygnspass. Fördelen är att jag slipper sluta sent, köra hem och sedan köra till jobbet tidigt och att vi har fler lediga dagar. Men dagen då jag går av ett dygn är bortkastad. Jag måste sova och ändå är hjärnan så grötig att ingenting riktigt fungerar. Jag var ärligt talat glad när jag drog fram huvudet från kudden och insåg att det fortfarande var disigt och mulet. Jag hade inte missat en solskensdag åtminstone. Det kan vara skönt att slappa, men jag vill inte bli tvingad till det. Först nu i kväll kom jag igång och ritade mönster. Jag föll på riktigt för det där med städrock. Det är praktiskt och känns som jag. Nu ska jag sy mig en ny nättare variant. Denna gången med insnitt och lite kul fickor. Tanken var att hinna klippa ut i kväll och bara få ägna mig åt det roliga i morgon. Men nej, hjärnan vill inte vara med. Jag vill inte riskera att förstöra ens det billiga rea-tyget, så jag väntar till i morgon.

Min tepåse gav mig ett klokt budskap nu i kväll. ” A relaxed mind is a creative mind.” Så är det säkert. Jag är i så fall tydligen så avslappnad det går. Idéer lider jag ingen brist på. Tvärt om. En orange festligare klänning är planerad. Och två lätta sommarklänningar att ha lediga varma dagar då jag inte behöver tänka på att skyla mig mer än vad normal anständighet kräver. Och sedan hittade jag mönster på fina toppar som säkerligen kommer till användning. Det är ork som behövs. Och så mycket ledig tid jag kan få.

En av mina närmaste vänner är i Etiopien och gör praktik på ett barnsjukhus där. Där är livet hela tiden på gränsen. Varje inlägg hon skriver får mig att storgråta. Jag vill dela den med er. http://drietiopien.blogg.se/ Att jag är bortskämd vet jag. Även om jag inte tillhör höginkomsttagarna på något sätt har jag det ljusår bättre än många människor i världen. Även när jag levde under fattigdomsstrecket med svenska mått mätt var det så. Jag kan sörja min barnlöshet. Det är ett hål i mig som aldrig kommer att försvinna. Men jag slipper också se mina ungar dö av sjukdomar som är lätta att bota bara det finns rätt utrustning på sjukhuset, som helst inte ska ligga flera dagars bussresa bort, eller pengar till mediciner. Att jämföra helveten är inte lönt. Alla människor har sitt, vilka vi än är, var vi än lever. Men att läsa det hon skriver sätter saker i perspektiv för mig. Det är viktigt. Plötsligt är min bristande ork inte så farlig. Det är inte som att jag bara har ett klädesplagg och måste få något färdigt för att ha någonting att sätta på mig fort. Tvärt om. I mina garderober hänger och ligger plagg som skulle kunna räcka en livstid. Jag vill sy för att jag tycker att det är roligt. Att ha något nytt att sätta på mig är en lyx, även den som kostar 24 kronor/meter.

Nu väljer jag att slappa en stund. Svt-play får roa mig medan jag äter en macka. Bara där har jag bevisat för mig själv hur bra jag har det.

Årets första…

Årets första solskensfika
Årets första solskensfika

Solsken, fågelsång och ett bi som landar på brickan med te och korvmackor. En ledig dag. När jag har fikat klart ska jag hämta knappar, nål och tråd. Det finns ju sådant jag kan göra här ute också. Tråkdelar som passar bra att göra medan solen producerar fräknar på näsan. Just nu känner jag mig riktigt nöjd och tacksam.

Tidigare idag körde jag till distriktssköterskan som sållar och ser om man får träffa en läkare eller inte. En visdomstand bråkar. Gå till tandläkaren, blev ordern. Där fick jag en akuttid och blev väl omhändertagen. De gjorde rent och tog bilder för framtida operation. 1000 kronor fattigare gick jag där ifrån med ett löfte om antibiotika om det inte blir bättre. Jag är tacksam för hjälpen och för att jag hade råd. Så har det ju inte varit alltid. För många är det fortfarande inte så. Att ha hela tänder är en klassfråga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jag förstår inte varför tänderna inte räknas till resten av kroppen. Är de trasiga påverkas hälsan på alla möjliga sätt. Skulle det vara helt omöjligt att lägga grundläggande tandvård på samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård? Sådant gör mig ledsen.

Nu tar jag en kopp te till och fortsätter att samla njutintryck. En av katterna ligger på brunnslocket och solar. Han måste väl vila efter att ha fångat och dödat mosstussar i gräset. Lille prinsen. 10 år i vår och fortfarande lekfullt barnslig. Jag njuter vårsol och tänker att det är tur att åtminstone den värmer fattiga och rika på samma sätt. Hur liten ekonomi jag än har haft har våren och solen alltid glatt mig. Och det får den gärna fortsätta med oavsett vad som händer i framtiden.

Jag leker därför lever jag

Att lära mig nya saker bara för att det är roligt hjälper mig att utvecklas och må bra. I somras började jag sy mer på allvar. Där finns verkligen utvecklingspotential. Det går framåt och jag njuter.
Bloggen skaffade jag av flera skäl. Dels ville jag ta upp mitt skrivande igen. De senaste åren har det inte blivit annat än statusar på facebook. Och ibland händer det ju att jag har tankar som är längre än det. Och i takt med att jag började sy ville jag visa upp vad jag gör. Självklart är det en egogrej! Men det handlar om någonting annat också. Det som gör mig gladast är det jag gör själv. Missförstå mig rätt, människorna i mitt liv är det bästa jag har. Men för att få energi behöver jag använda hela mig. Hjärta, hjärna, händer och kropp, allt måste få vara med. Jag arbetar med människor och för att ge själen vila och näring behöver jag tid för själv. Då är det perfekt att göra någonting med händerna. Annars är det så lätt att fastna vid datorn eller med tv-serier som bara dödar tid. Om jag kan inspirera någon att göra någonting annat är jag nöjd.

http://text-och-textil.webnode.se/ Här har jag skrivit förut. Det kommer jag inte att göra längre. När jag hade företaget aktivt skaffade jag denna sidan. Jag betalar fortfarande för den. Alltså ska den användas. Och nu kommer leken in. Att lägga in en länk har jag inte lyckats med på webnode. Det gjorde jag här.
20160312_224720Nu lägger jag in en bild, bara för att kolla om det går. Och det gick ju bra. Fast kvaliteten är inget vidare. Det får bli ett framtida lekprojekt, att utveckla ett sätt att ta bättre bilder på mig själv. Klänningen på bilden är sydd av mönster från boken http://www.adlibris.com/se/bok/sew-many-dresses-sew-little-time-the-ultimate-dressmaking-guide-9780770434946. Författaren har gjort mönster till ett antal klänningsliv, kjoldelar, ärmar och kragar. Sedan kan man själv variera dem med varandra. Detta är första klänningen därifrån men långt ifrån sista.