Sömnad och tacksamheter

Jag önskar att jag kunde skriva någonting som gör denna dagen rättvisa. En eftermiddag med syrummet i skuggan under kastanjen. Fikastunder på kökstrappen med bin som surrar och suger i sig av vad Kärleksörten ger. En och annan fågel som kvittrar. Även om det inte är sommarens intensiva konserter finns det talgoxar kvar som ackompanjeras av duvornas bas och en glada som skriker till medan den cirklar över grannens gärde. Det är vackert.
20160914_1944281
Jag har sytt mitt livs andra Vilma. Med fickor! Jag hade tänkt mönsterpassa ordentligt eftersom tyget är så mönstrat. Tittar du på överdelen syns försöket. Sedan tappade jag tydligen räkningen bland ränderna och mönsterdelarna. Så jag får vända vackra sidan till, helt enkelt. 20160914_1943381
Jag har mer tyg kvar av biten jag köpte, viskosjersey från Fynda textil i Gävle, sommarens mysigaste tygaffär. Så jag tänkte sy ett par av de mjuka byxorna ur senaste Ottobre. När jag skulle ta den sista byggplasten från rullen var den så skrynklig att den inte gick att använda. Att cigaretterna eller mönsterpappret tar slut är tydligen det enda som kan få ut mig när jag landat hemma efter ett alldeles för långt jobbpass med på tok för lite sömn. Cigaretterna tar sällan slut eftersom jag rullar själv och köper 300 gram tobak åt gången. Det räcker länge. Förra byggplastrullen räckte i ungefär nio månader. Så nej, det är inte ofta jag lämnar tomtgränsen när jag väl har landat. Tacksam att jag kom på att det behövdes innan Lantmännen i byn stängde.

När jag sträckte ut ryggen efter att ha stått dubbelvikt och ritat mönster ett tag tog jag en runda runt tomten. Jag har fått de nya soptunnorna med fyra fack i varje. Hoppas att restavfallsdelen räcker till. Den är mindre än den lilla tunnan jag hade förut. Jag har ju bara månadstömning. Metallfacket kommer mest troligt bara att innehålla honungsburkslock. Plast brukar inte heller bli särskilt mycket. Glas ännu mindre. Särskilt färgat. Får se hur det blir och hur mycket mer betalt de vill ha för detta. Det ska bli skönt att slippa frakta runt sopåtervinningen i fortsättningen åtminstone. Ytterligare en tacksamhet.

Det stora jublet väckte hösthallonen. Jag har ett bärbuskland med hösthallon, självsådda vildhallon och vanliga trädgårdshallon. Gott så att hjärtat sjöng! Just hösthallonen satte jag för flera år sedan. Nu är första gången de ger någon skörd. Inga mängder eftersom allt runtomkring är rörigt, oklippt och ovårdat. Men tillräckligt för att fylla munnen och magen med solvarma hallon utan mask. Även tomaterna drar nytta av solen och mognar på i snabb takt till smaklökarnas stora förtjusning. I år köpte jag plantor eftersom matrumsbordet är upptaget för tillklippning mest jämt. Det blev gott det med.

Medan solen försvann bakom träden satt jag på trappen och lät fötterna bli varma och mjuka i en balja såpdoftande vatten. Så som jag har haft det i dag hade jag planerat att få ha det åtminstone någon del av sommarens semester. Nu blev det ju inte så. Men tacksam för att jag får möjlighet att njuta det nu istället.
20160914_1921521

Äkta stugliv

Sov länge. Egentligen för länge, men det var skönt. Nu en kopp te i solen medan Midas tvättar sig och fåglarna sjunger. Det är varmt men inte hett. Perfekt för uthussnickeri.

Egentligen skulle pappa ha varit kvar till idag men han körde hem i förrgår. Hade egna drömmar att ta tag i. Det gjorde att jag blev klar med klänningen jag ska ha på älskade vännens examen i morgon. Och bäst av allt, koftan som legat som en skam sedan i vintras blev färdig. Jag gjorde den klar men halsringningen blev stenful. Igår repar jag upp det fula och virkade en kant istället. Mycket bättre.  Nu slipper jag sitta baraxlad i kyrkan på fredag och kan dölja det som inte blev riktigt bra på klänningen om jag vill.

Nu är det bara att dra igång med uthuset. Bara några plankor kvar till jag kan måla. Var och när jag ska duscha är ett senare problem. Nu njuter jag stugliv på riktigt. 1465464994152-1772955140

 

 

Lycka är bättre än att lyckas

20160407_223148
Två halvfärdiga klänningar från Sew many dresses, sew little time. Gissa favoritfärgen. 😉

En dag med sömn, en sömnlös natt, två dagar sömnad. Så har de senaste dagarna sett ut för min del. Jag började sy en festklänning. Fodrat liv format av sömmar som jag inte vet vad de heter. Det blev inte bra kan jag berätta. Jag har inte den rätta knycken, helt enkelt. Och nu har jag sprättat så många gånger att det ser ut som att jag kramat en igelkottsfamilj.
Planen var att sy på klänningen till jag inte kunde mer och sedan gå över och sy en kappa. Men jag ville ju sy klänning! Skjortklänning med krage. Så från festklänning med extra vidd i kjolen hoppade jag över och började sy på en rumpkramande, knäppt-upp- i -halsen -klänning. Helt tvärt om. Och se, det blev genast bättre. Den här kommer jag att tycka om. Det är skoj.

Tidigare i dag läste jag en sån där lista på fejan, 50 sätt att bli lyckligare. Just idag blev jag inte irriterad över att någon skulle tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Kanske för att jag, för en gångs skull, höll på med just det där som stod på listan. Att gnälla, våndas över framtid och sörja det förflutna är omöjligt när jag syr. Jag är här och nu, inget annat. Trots att sömnaden inte gick precis som jag ville så slår jag inte på mig själv. Jag vet att jag gick ett snäpp över min förmåga med den där klänningen. Istället är jag stolt över det jag lyckas med. Det är helt klart en hobby som får mig att le. (Den som får mig att gapskratta har jag inte hittat än. Får se vad det kan vara.)
Jag har sagt ifrån till en vän. Tydligt. Jag är inte längre någon slasktratt som människor, hur mycket jag än tycker om dem, kan fylla med sitt skräp. Klart att jag lyssnar när mina vänner mår dåligt och behöver prata. Men jag ser gärna att de sedan försöker göra något åt vad det nu är. Eller så vet jag att när det är min tur att drabbas av livet så får jag älta ett tag. Det finns en balans. Gör det inte det, eller om du bara ringer och är full och tjatig så räcker det. Jag har roligare saker att göra med min tid. Sådant som ger mer energi än det tar. Så ska det vara.
Mat, där behöver jag förbättras. Och motion. Nej, jag ska inte börja träna. Däremot hade det varit bra om jag gick ut och rörde mer på mig mina lediga dagar. När jag jobbar är jag inomhus hela dygn i sträck ibland. Det är inte bra. Byta miljö och umgås med människor jag älskar, där finns också utvecklingspotential. Idag hade jag flera planer för just det. Jag sov för länge i morse, en kompis ringde återbud och tankarna jag hade på att vara social i övrigt blev just bara tankar. Det samma med att ringa människor jag älskar. Men jag har tänkt på dem. Hjälper det något?

Så, just idag känner jag mig lycklig. Där finns punkter att arbeta vidare med. Lyckan kan alltså bli större. Tacksam för det ena och hoppfull för det andra. Perfekt!
20160405_152332Mönster från fagert.se att ta tag i när jag vill utmana mig själv lite mer. Också ett sätt att skapa lycka. Kappan är den som mest liknar kappan jag såg på stan och bara ville ha, trots köpförbud på kläder. Men mönster får jag köpa. Och tyg.

En bortslösad dag

 

20160317_212152Det här med dygnspass. Fördelen är att jag slipper sluta sent, köra hem och sedan köra till jobbet tidigt och att vi har fler lediga dagar. Men dagen då jag går av ett dygn är bortkastad. Jag måste sova och ändå är hjärnan så grötig att ingenting riktigt fungerar. Jag var ärligt talat glad när jag drog fram huvudet från kudden och insåg att det fortfarande var disigt och mulet. Jag hade inte missat en solskensdag åtminstone. Det kan vara skönt att slappa, men jag vill inte bli tvingad till det. Först nu i kväll kom jag igång och ritade mönster. Jag föll på riktigt för det där med städrock. Det är praktiskt och känns som jag. Nu ska jag sy mig en ny nättare variant. Denna gången med insnitt och lite kul fickor. Tanken var att hinna klippa ut i kväll och bara få ägna mig åt det roliga i morgon. Men nej, hjärnan vill inte vara med. Jag vill inte riskera att förstöra ens det billiga rea-tyget, så jag väntar till i morgon.

Min tepåse gav mig ett klokt budskap nu i kväll. ” A relaxed mind is a creative mind.” Så är det säkert. Jag är i så fall tydligen så avslappnad det går. Idéer lider jag ingen brist på. Tvärt om. En orange festligare klänning är planerad. Och två lätta sommarklänningar att ha lediga varma dagar då jag inte behöver tänka på att skyla mig mer än vad normal anständighet kräver. Och sedan hittade jag mönster på fina toppar som säkerligen kommer till användning. Det är ork som behövs. Och så mycket ledig tid jag kan få.

En av mina närmaste vänner är i Etiopien och gör praktik på ett barnsjukhus där. Där är livet hela tiden på gränsen. Varje inlägg hon skriver får mig att storgråta. Jag vill dela den med er. http://drietiopien.blogg.se/ Att jag är bortskämd vet jag. Även om jag inte tillhör höginkomsttagarna på något sätt har jag det ljusår bättre än många människor i världen. Även när jag levde under fattigdomsstrecket med svenska mått mätt var det så. Jag kan sörja min barnlöshet. Det är ett hål i mig som aldrig kommer att försvinna. Men jag slipper också se mina ungar dö av sjukdomar som är lätta att bota bara det finns rätt utrustning på sjukhuset, som helst inte ska ligga flera dagars bussresa bort, eller pengar till mediciner. Att jämföra helveten är inte lönt. Alla människor har sitt, vilka vi än är, var vi än lever. Men att läsa det hon skriver sätter saker i perspektiv för mig. Det är viktigt. Plötsligt är min bristande ork inte så farlig. Det är inte som att jag bara har ett klädesplagg och måste få något färdigt för att ha någonting att sätta på mig fort. Tvärt om. I mina garderober hänger och ligger plagg som skulle kunna räcka en livstid. Jag vill sy för att jag tycker att det är roligt. Att ha något nytt att sätta på mig är en lyx, även den som kostar 24 kronor/meter.

Nu väljer jag att slappa en stund. Svt-play får roa mig medan jag äter en macka. Bara där har jag bevisat för mig själv hur bra jag har det.

Årets första…

Årets första solskensfika
Årets första solskensfika

Solsken, fågelsång och ett bi som landar på brickan med te och korvmackor. En ledig dag. När jag har fikat klart ska jag hämta knappar, nål och tråd. Det finns ju sådant jag kan göra här ute också. Tråkdelar som passar bra att göra medan solen producerar fräknar på näsan. Just nu känner jag mig riktigt nöjd och tacksam.

Tidigare idag körde jag till distriktssköterskan som sållar och ser om man får träffa en läkare eller inte. En visdomstand bråkar. Gå till tandläkaren, blev ordern. Där fick jag en akuttid och blev väl omhändertagen. De gjorde rent och tog bilder för framtida operation. 1000 kronor fattigare gick jag där ifrån med ett löfte om antibiotika om det inte blir bättre. Jag är tacksam för hjälpen och för att jag hade råd. Så har det ju inte varit alltid. För många är det fortfarande inte så. Att ha hela tänder är en klassfråga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jag förstår inte varför tänderna inte räknas till resten av kroppen. Är de trasiga påverkas hälsan på alla möjliga sätt. Skulle det vara helt omöjligt att lägga grundläggande tandvård på samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård? Sådant gör mig ledsen.

Nu tar jag en kopp te till och fortsätter att samla njutintryck. En av katterna ligger på brunnslocket och solar. Han måste väl vila efter att ha fångat och dödat mosstussar i gräset. Lille prinsen. 10 år i vår och fortfarande lekfullt barnslig. Jag njuter vårsol och tänker att det är tur att åtminstone den värmer fattiga och rika på samma sätt. Hur liten ekonomi jag än har haft har våren och solen alltid glatt mig. Och det får den gärna fortsätta med oavsett vad som händer i framtiden.