Kan man sy trosor?!

”Har dy SYTT den?!” ”Har DU sytt den?!”  Har du sytt den? Frågan kommer ganska ofta. Med olika betoningar. Första varianten känns bra. Ofta följs den av ”Den ser ju köpt ut.” Jag låter bli att tänka på att köpekläder ofta har sneda sömmar, mönsterpassning som är helt skev utan tackar och tar det som en komplimang. (Och en påminnelse om att jag en dag ska bli mästare på mönsterpassning och prydliga sömmar.)
Andra varianten är väl ok när det inte hörs tydligt att det är en människa som verkligen inte förväntar sig någonting av mig. Tack och lov sker det inte så ofta.

Ingen fråga gällande sömnad förvånar mig mer än ”Kan man sy trosor?!” Jo. De är gjorda av tyg. Man kan sy dem. Det är två, tre, fyra mönsterdelar som sys ihop. Inte särskilt avancerat alls. Sedan kan man ju piffa till det och göra det hur komplicerat som helst om man vill det. Men det vill inte jag. Jag vill göra slut på mina trikårester och ha sköna underkläder som sitter där de ska.

Jag använder två bitar tyg till grendelen. Baksömmen vändsyr jag så att sömmen döljs mellan dem. Framtill bara overlockar jag. Dels beror det på att jag inte har listat ut hur jag ska göra för att vändsy framtill också och dels på att det faktiskt inte påverkar bekvämligheten alls om jag låter bli.

Det finns nog inget plagg som väcker så många känslor hos mig att sy. Känslan när jag klipper till delarna och det ser ut att bli ett mindre tvåmannatält. Har jag verkligen klippt rätt här?
När jag sytt ihop grendelarna med fram- och bakstycket och sidsömmarna är där de ska och jag provar. Glädjen över att de passar och chocken att denna campingutrustning krävs för att täcka min bakdel. Jag har faktiskt inte någon särskilt stor rumpa får jag påminna mig själv om. Intellektuellt vet jag ju det.
Och så på med mudd eller resår runt benen och bredare resår i midjan. Det finns elegantare sätt men jag tycker att bred resår är skönast. Provar. De passar, sitter skönt och ingenting kasar in mellan skinkorna när jag vickar på höfterna framför spegeln. Tjohooo! I affären ligger jag mellan två storlekar och har svårt att hitta rätt. Här hemma blir det som jag vill.

På matbordet, där jag klipper till, ligger bara centimeterstora slamsor kvar av det som var en tygrest. Det kan jag kasta med gott samvete. Jag har inte bara tillverkat trosor jag har rensat ut också. Dubbel glädje!

Dagens plagg klippte jag till i tisdags av ett mönster från tidningen Ottobre, nr 5 från 2009. Sedan kom lönearbetet i vägen. Idag blev de färdiga. Alla utom paret underst i mitten sitter som de ska. Det fungerar alltså inte med smalsmal mudd för att hålla bakstycket på plats. Nu vet jag det.

Inte mycket, men nåt

Efter att ha listat alla mina påbörjade och/eller felsydda projekt tog jag tag i det minsta. Bh-toppen som fick nederkantens mudd påsydd på avigan är numera ett fullt fungerande plagg, trots att bystinsnitten är på utsidan. Jag provade att göra urringningen större än på den förra och det blev bra. Så, nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag ska sy en topp. Alltid något.
20160820_213744Jag passade på att prova mina nya klämmor istället för att nåla. Det var en trevlig upplevelse. Mina köptes på Wish, 43 kronor för 50 stycken. Väl spenderade pengar. 20160820_213845
Tråden tog slut precis när jag sytt första armhålet. Givetvis hade jag inte mer hemma i den färgen. Tog undertrådsspolen som övertråd och en mintgrön undertråd. Detta är inte ett plagg som tål att synas helt enkelt. Däremot blev jag frustrerad över oredan bland trådrullarna.
20160820_203642
Pappa gjorde två spikplankor till mamma för evigheter sedan. På den ena sitter ljusa trådar till alla hennes beige plagg. Den andra, som jag använder mest, håller de färgade. Där syns våra olika smak tydligt. Blått, som jag aldrig använder, i överflöd. Rosa och lila? Vem har hon sytt till? Och så de orange och bruna som jag har köpt själv.
Mamma hade hyfsad ordning på tråden. Mitt användande hade stökat till det. Det tog en stund men nu är alla färgerna på sina rätta platser. Inser att jag måste köpa gult när jag ska sy i de stickade tyger jag köpte förra hösten. Annars har jag nog tillräckligt av det mesta för att klara ett köpstopp även när sylusten kommer tillbaka.

Hel och ren under

20160807_16310220160807_162905Att hantera känslorna när drömmar spricker och dör är inte lätt. En del tröstäter, det är inte min grej. Vin? Nej, de dagarna är förbi. Jag ägnar mig åt tröstklädsel. Helst hade jag gått i pyjamas på heltid när livet bråkar. Men i morgon börjar jobbet igen. Då vill jag ha mjuklena kläder som känns mer som en smekning än som tyg.

BH är det mest obekväma plagg jag vet. Krinolin, snörliv och liknande ingår inte i min garderob. Så gammal är jag faktiskt inte. Nu hittade jag ett Stilmönster från 80-talet på topp att ha istället. Tack mamma! Inte mycket i hennes samlingar som är stort nog till mig. Men nu så. Där fanns ingen sömnadsbeskrivning men var enkelt nog. Två delar. De satte resår i nederkanten. Det skulle bli för hårt, tänk på att jag är ömhudad. Jag muddade med tyget, något bikinityg från Ohlssons.

Första modellen gjorde jag som jag blev tillsagd och gjorde bystinsnitt under. De hamnade helt fel. De sydde i trikå, gissar jag. Dessutom lyckades jag sätta mudden ut och in. Skönt, men fult med synlig overlock. Andra gången struntade jag i insnitten och satte mudden rätt, fast skarven hamnade av någon anledning fram. Det blir lite för stort vid armhålan. Jag overlockade, vek och vek igen innan jag sydde med elastisk raksöm.

Tredje gången gillt? Jag har mer tyg kvar men nu har jag två toppar att använda för sköra dagar. Jag skrattade i alla fall högt när jag stod framför spegeln och skuttade med armarna viftande för att kolla att allt sitter still.