Jag har ingenting att sätta på mig!

Och redan i rubriken ljuger jag. Garderoberna är fulla. Det är inte ens längesedan jag rensade, så allting passar dessutom. Men jag är less på allt som är där. Det hade inte gjort så mycket om jag hade vetat vad jag ville ha istället. Våren och sommaren är på gång, det är inte så konstigt att jag är trött på höst- och vinterkläderna. Men jag har verkligen ingen aning om vad det är jag längtar efter.

Helst skulle jag vilja ha kläder som känns som myskläder dygnet runt. Mjuka, lena plagg. De ska kännas som en kram eller smekning. Lager på lager? Jag har gått upp lite i vikt sista tiden. Det mesta har satt sig på magen och jag känner mig inte fin med kläder på. Alltså, det är inte så mycket att det är ett problem, det är bara en känsla av att inte känna igen mig riktigt, tror jag.

I julklapp fick jag presentkort på AJ:s i Karlskrona. Där fick jag plötsligt lust på grönt. Det var längesedan sist. Orange har mer varit min grej sista tiden. Men denna ljuvlighet tänkte jag kunde bli något litet kort och nätt till sommaren. Färgåtergivningen gör det gulare än det egentligen är. Men vad ska jag ha nu då?20170209_174154

Medan jag satt och skrev kom ett anfall av akut sylust. Jag pausade helt enkelt skrivandet och sydde en Art Teacher från Ottobre i ett av farmors gamla tyger. Jag tog in den lite under armarna och ner till fickorna. Funderar på om jag ska ta lite till. Fickorna gjorde jag större så att inte telefonerna ramlar ur. Den funkar till värmen kommer.20170220_150047

Mycket vill ha mer

20161228_191816Här sitter jag och är glad och skäms samtidigt. För många år sedan fick jag hem farmors gamla symaskin, en Singer 431. Den är krånglig att trä och vi har aldrig blivit bästisar. Men jag sydde på den en del ändå. Väldigt lite kläder. Dit hade jag inte vågat mig. Men bärkassar, gardiner, påslakan och sådant. Plötsligt en dag har jag slarvat bort spolhylsan. Jag svär och låter bli att sy. När mamma dog ärvde jag hennes Huskylock 936 och lånade samtidigt hem Berninan. Där föddes mitt syintresse på riktigt. När syrran skulle ha Berninan så köpte jag mig min Janome s3 och nu var det kärlek av det djupare slaget.

Nu har jag symester. Tre veckor ledigt. Jag tänkte att jag skulle sy mig ett par jeans. Beställde mörk denim utan stretch och tänker att det nog tar hela ledigheten. Det är så många moment jag aldrig har gjort förut. Först idag kommer jag igång på riktigt. Då inser jag hur mycket trådbyten det blir när det både ska sys ihop och sys stickningar. Jag plockar fram farmors maskin. Först när den är uppställd kommer jag på det där med spolhylsan. Svär lite på fejan. En bekant erbjuder sig att höra med några äldre symaskinssamlande släktingar om de kanske har en. Jag passar också på att lägga ut en förfrågan i en av grupperna. Då visar det sig att maskinen i fråga inte SKA ha någon spolhylsa. Den har alltså aldrig haft någon. Spolen läggs rätt ner i hålet. Jag hade, med andra ord, kunnat sy på farmors maskin hela tiden! Jag skäms som en hund. Jag har ju sytt många timmar på den och så fick jag något slags hjärnsläpp där eller?!
20161228_165346
Hur som helst. Nu har jag två fungerande hushållsmaskiner. Det gör syendet betydligt smidigare. Syr ihop med Singern, kör stickningar på Janomen och överkastar med overlocken. Lyxliv!

Då skulle jag ju kunna känna tacksamhet och förnöjsamhet nu då? Men nej, så klart inte. Jag syr, förvarar tyg och har mina mönstertidningar i syrummet. Klipper till gör jag på matrumsbordet. Nu står Singern där med och jag springer lite till. Jag vill ha ett större syrum så att alla maskinerna kan stå framme hela tiden. Min hjärna vill hellre hitta en lösning på det problemet än sy färdigt just nu, märker jag. Ingen av varianterna jag kan komma på är görlig just nu. Som jag har det nu är okej. Matbordet är enormt och används väldigt sällan som just matbord. Jag vet att jag har det bra som har en hel stuga för mig själv och mina nöjen. Men visst, mycket vill ha mer.

Jag tror på ett liv efter jul

received_10155627285599167Det blev jul i år med. Och jag har, för första gången i mitt liv, sytt mig en julklänning. Eller ja, jag sydde en klänning. Den är brun. Jag associerade till pepparkaksgummor och hade klänningen på julafton. Farmors plastpärlor som julpynt.
Superrea på Stoff 2000 i Helsingör i somras. Det vräkte ner regn på tvären. Jag hittade ingen brunsåpa men jag fick köpt tyg, sällskapet var trevligt och vi åt kakor. Fickor ska på och ärmarna ska fixas till. Annars gillar jag modellen. Kjoldel från gammal Ottobre. Överdel från Sew many dresses, favoritboken när det gäller klänningar.
img_5272
I år var det bara pappan som fick det klassiska julklappsrimmet Ära vare Gud i höjden, dessa har jag gjort i slöjden. Grytlappar. Jag måste lära mig hur jag ska ställa in maskinen för att sy i tjocka lager tyg. Hörnorna med två vikta lager bomullstyg och frottéhandduk inuti blev för mycket. Maskinen bara tuggade och nålen kroknade. Jag har sett maskinen sy genom 16 lager jeanstyg, så jag vet att det ska gå. Och nu när min symester börjar på riktigt så ska jag ju sy just jeans, så nu är det dags.

För min del är julen över nu. Jag körde hem utan musik. Det var skönt med tystnaden och att bara låta tankarna vandra. Var de hamnade? Mest överallt. Vilka människor som kramas bäst och om man kan se det på utsidan. Nej, det syns inte, blev min slutsats. Folk som ser kramgoa ut behöver inte alls vara det. De bästa kramarna ges av människor som behöver en kram. Fast det räcker inte. De som verkligen behöver men bara vill ha liksom suger sig fast i en och det blir jobbigt. Givande människor kramas fint. Men om de bara vill ge så blir det ingen öppning mellan. Så min slutledning blev att människor som ger av sig själva samtidigt som de behöver kramen är de som kramas bäst. Då spelar storleken ingen som helst roll. Den minsta människan kan ge den största kramen. Där någonstans stannade jag och tankade i Sölvesborg. Då började jag fundera på helt andra, betydligt mindre trevliga saker. Jag lämnar ämnet där, behåll ni julefriden.

Lyxen med värmepump fortsätter att glädja mig. Satte upp temperaturen i vardagsrummet och tände kaminen i matrummet direkt när jag kom in.  Nu är här redan behagliga temperaturer. Jag som är van vid att ha 8-10 grader när jag kommer hem sitter och småler för mig själv. Funderar på om jag skulle ta och rita mönster redan i kväll, så jag kan börja klippa till i morgon? Eller om jag skulle ta och lägga i en maskin tvätt? Eller om jag rent av ska ta och göra båda samtidigt, bara för att jag kan?

Symestern är räddad

Står på övervåningen och viker tvätt. Plötsligt bultar det på dörren där nere. Nej, det var tvättmaskinen som centrifugerade. Jag skrattar lite åt mig själv, hur ovan vid moderniteter jag är. Går ner och tänker hänga tyget jag förtvättar. Då är det fullt med vatten i maskinen och den centrifugerade inte alls. Var det någon på dörren ändå? Jaja. Det var öppet så var det någon som ville något hade hen kunnat sticka in huvudet och ropa.

20161214_1311421

Tvätten som snurrar är åtminstone lätthängd. Två meter denim beställd från www.fyndatextil.se. Jag är trött på att damjeans i butik innehåller mer stretch än denim. Nu har jag köpt ett grovt mörkblått tyg till riktigt bra pris. Så, semestern blir symester på riktigt. Spännande. Sist jag gav mig på något så avancerat var drygt ett år sedan. Jenny Hellström. Fem stjärnor av fem i svårighet. Jag nybörjare. Det gick… sådär. Byorna är nog använda två omgångar. Trivdes inte i modellen heller.

20151126_2001011

Nu har jag ju lärt mig en del sedan dess och vanliga jeans innehåller inte 25 delar. Det kan ju bli bra… Denna gången har jag två mönster från Ottobre jag velar mellan. Tänker att jag nog ritar upp båda och mäter och har mig och ser vilka som kan bli bäst.

Hemmasydda kramar

20160927_1259281 I senaste numret på tidningen Ottobre (5/16) var det mycket som tilltalade mig. Finast var namnet på tröjan Like a Warm Hug. En sådan måste jag ha! Den skulle sys i tyg med merinoull. Sådant har jag inte hemma och köpförbud råder. Däremot hittade jag lite stickade tyger från mammas gömmor. Sydde en gråbeige först. Det tyget fick jag för 10-15 år sedan när jag trodde att jag skulle börja sy. Jag gjorde ju inte det då. Men nu blev det en kram från morsan. Inte fel det.
När jag ändå var igång sydde jag en till. Detta tyget har aldrig varit tänkt till mig. Jag har svårt för beige och särskilt när det drar åt grönt. Men bruna sömmar och något färgglatt till kanske funkar? 20160927_1509181Nej, jag ser inte överlycklig ut. Magen bråkar. Svullen, öm och… ska vi säga… aktiv? Hela kroppen påverkas. Jag har visst blivit laktosintolerant så här på gamla dar. Dumt. Men då kan det ju vara extra skönt med ett par kramar, tänker jag.

Nu ska jag gå ut och mäta hur mycket avloppsrör jag behöver. Snart kommer brunnsborrarna och det är dags att börja beställa hem allt som behövs innan dess. Eftersom jag bara har en vanlig tvåmeters tumstock lär det bli en liten promenad av det hela. Gissar att jag får ta en runda om dass med. Skitmage! Bokstavligt talat.

Kan man sy trosor?!

”Har dy SYTT den?!” ”Har DU sytt den?!”  Har du sytt den? Frågan kommer ganska ofta. Med olika betoningar. Första varianten känns bra. Ofta följs den av ”Den ser ju köpt ut.” Jag låter bli att tänka på att köpekläder ofta har sneda sömmar, mönsterpassning som är helt skev utan tackar och tar det som en komplimang. (Och en påminnelse om att jag en dag ska bli mästare på mönsterpassning och prydliga sömmar.)
Andra varianten är väl ok när det inte hörs tydligt att det är en människa som verkligen inte förväntar sig någonting av mig. Tack och lov sker det inte så ofta.

Ingen fråga gällande sömnad förvånar mig mer än ”Kan man sy trosor?!” Jo. De är gjorda av tyg. Man kan sy dem. Det är två, tre, fyra mönsterdelar som sys ihop. Inte särskilt avancerat alls. Sedan kan man ju piffa till det och göra det hur komplicerat som helst om man vill det. Men det vill inte jag. Jag vill göra slut på mina trikårester och ha sköna underkläder som sitter där de ska.

Jag använder två bitar tyg till grendelen. Baksömmen vändsyr jag så att sömmen döljs mellan dem. Framtill bara overlockar jag. Dels beror det på att jag inte har listat ut hur jag ska göra för att vändsy framtill också och dels på att det faktiskt inte påverkar bekvämligheten alls om jag låter bli.

Det finns nog inget plagg som väcker så många känslor hos mig att sy. Känslan när jag klipper till delarna och det ser ut att bli ett mindre tvåmannatält. Har jag verkligen klippt rätt här?
När jag sytt ihop grendelarna med fram- och bakstycket och sidsömmarna är där de ska och jag provar. Glädjen över att de passar och chocken att denna campingutrustning krävs för att täcka min bakdel. Jag har faktiskt inte någon särskilt stor rumpa får jag påminna mig själv om. Intellektuellt vet jag ju det.
Och så på med mudd eller resår runt benen och bredare resår i midjan. Det finns elegantare sätt men jag tycker att bred resår är skönast. Provar. De passar, sitter skönt och ingenting kasar in mellan skinkorna när jag vickar på höfterna framför spegeln. Tjohooo! I affären ligger jag mellan två storlekar och har svårt att hitta rätt. Här hemma blir det som jag vill.

På matbordet, där jag klipper till, ligger bara centimeterstora slamsor kvar av det som var en tygrest. Det kan jag kasta med gott samvete. Jag har inte bara tillverkat trosor jag har rensat ut också. Dubbel glädje!

Dagens plagg klippte jag till i tisdags av ett mönster från tidningen Ottobre, nr 5 från 2009. Sedan kom lönearbetet i vägen. Idag blev de färdiga. Alla utom paret underst i mitten sitter som de ska. Det fungerar alltså inte med smalsmal mudd för att hålla bakstycket på plats. Nu vet jag det.

Mönsterpassning på byxor

Idag är jag glad som ett barn. Mönsterpassning är ingenting jag ägnat mig åt någonsin. Försökte i torsdags men hade inte tänkt färdigt utan klippte fel på klänningsdelarna. Idag skulle jag sy byxor av samma tyg som klänningen. Randiga. På tvären. Hur gör jag nu?! Jag gjorde som jag brukar. Google först. Inget svar på min fråga. Sygrupp på fejan. ”Hjälp!” Och jag fick massor av tips och råd. En tjej fick mig verkligen att tänka själv och så förstod jag hur jag skulle göra.
Ett byxmönster har två spetsar som bildar byxans gren. När man viker ihop delarna kommer de på olika höjd. Det är för att byxan är högre bak. Så passar jag ihop grenspetsarna efter mönstret på tyget, lägger delarna trådrakt och dubbelkollar i benens nederkant så blir det bra. Då följer mönstret med sömmarna hela vägen upp. Det är först där resåren ska i som mönstret förskjuts lite, på grund av skillnaden fram och bak.

Jag blev så glad att jag bara ville kolla igen att jag verkligen kunde. Så det blev ett par leggings till. Tyget till dem var bland det första jag köpte när jag började sy för ett år sedan. Jag har inte vågat sy i det förut, just på grund av mönsterpassningen. Men nu kan jag!

20160916_175907120160916_2236191

 

Det första paret heter Winter Comfort och kommer från senaste Ottobre, 5/16. De ska sys upp i jersey med ull i egentligen. Det skulle jag ha provat om det var något jag hade hemma. Här körs ju på skåpsrensning så det det blev viskosjersey istället. Långkallingar under till vintern blir bra.
20160916_175457Leggings Classic Black är också från senaste Ottobre. Mina blev verkligen inte klassiskt svarta. Tvärt om.  Alla favoritfärgerna är med. Samtidigt. Om jag inte hade försökt sy med ärvd tråd utan märke hade dessa blivit färdiga på en halvtimme, inklusive tillklippning. Och de är supersköna. Kan det bli bättre?

20160916_222724

Känsligheten för trådkvalitet är enda nackdelen med att ha en nyare symaskin. När jag skulle lägga upp benen tjorvade alltihop fast nere i maskinen och jag fick skruva loss stygnplåten och dra loss allt med våld, två gånger. När jag bytte tråd gick det galant på första försöket. Jag vet ju det här. Varför gör jag så då?! Svaret är: Snålhet. Det är dumt.

 

Sömnad och tacksamheter

Jag önskar att jag kunde skriva någonting som gör denna dagen rättvisa. En eftermiddag med syrummet i skuggan under kastanjen. Fikastunder på kökstrappen med bin som surrar och suger i sig av vad Kärleksörten ger. En och annan fågel som kvittrar. Även om det inte är sommarens intensiva konserter finns det talgoxar kvar som ackompanjeras av duvornas bas och en glada som skriker till medan den cirklar över grannens gärde. Det är vackert.
20160914_1944281
Jag har sytt mitt livs andra Vilma. Med fickor! Jag hade tänkt mönsterpassa ordentligt eftersom tyget är så mönstrat. Tittar du på överdelen syns försöket. Sedan tappade jag tydligen räkningen bland ränderna och mönsterdelarna. Så jag får vända vackra sidan till, helt enkelt. 20160914_1943381
Jag har mer tyg kvar av biten jag köpte, viskosjersey från Fynda textil i Gävle, sommarens mysigaste tygaffär. Så jag tänkte sy ett par av de mjuka byxorna ur senaste Ottobre. När jag skulle ta den sista byggplasten från rullen var den så skrynklig att den inte gick att använda. Att cigaretterna eller mönsterpappret tar slut är tydligen det enda som kan få ut mig när jag landat hemma efter ett alldeles för långt jobbpass med på tok för lite sömn. Cigaretterna tar sällan slut eftersom jag rullar själv och köper 300 gram tobak åt gången. Det räcker länge. Förra byggplastrullen räckte i ungefär nio månader. Så nej, det är inte ofta jag lämnar tomtgränsen när jag väl har landat. Tacksam att jag kom på att det behövdes innan Lantmännen i byn stängde.

När jag sträckte ut ryggen efter att ha stått dubbelvikt och ritat mönster ett tag tog jag en runda runt tomten. Jag har fått de nya soptunnorna med fyra fack i varje. Hoppas att restavfallsdelen räcker till. Den är mindre än den lilla tunnan jag hade förut. Jag har ju bara månadstömning. Metallfacket kommer mest troligt bara att innehålla honungsburkslock. Plast brukar inte heller bli särskilt mycket. Glas ännu mindre. Särskilt färgat. Får se hur det blir och hur mycket mer betalt de vill ha för detta. Det ska bli skönt att slippa frakta runt sopåtervinningen i fortsättningen åtminstone. Ytterligare en tacksamhet.

Det stora jublet väckte hösthallonen. Jag har ett bärbuskland med hösthallon, självsådda vildhallon och vanliga trädgårdshallon. Gott så att hjärtat sjöng! Just hösthallonen satte jag för flera år sedan. Nu är första gången de ger någon skörd. Inga mängder eftersom allt runtomkring är rörigt, oklippt och ovårdat. Men tillräckligt för att fylla munnen och magen med solvarma hallon utan mask. Även tomaterna drar nytta av solen och mognar på i snabb takt till smaklökarnas stora förtjusning. I år köpte jag plantor eftersom matrumsbordet är upptaget för tillklippning mest jämt. Det blev gott det med.

Medan solen försvann bakom träden satt jag på trappen och lät fötterna bli varma och mjuka i en balja såpdoftande vatten. Så som jag har haft det i dag hade jag planerat att få ha det åtminstone någon del av sommarens semester. Nu blev det ju inte så. Men tacksam för att jag får möjlighet att njuta det nu istället.
20160914_1921521

Inte mycket, men nåt

Efter att ha listat alla mina påbörjade och/eller felsydda projekt tog jag tag i det minsta. Bh-toppen som fick nederkantens mudd påsydd på avigan är numera ett fullt fungerande plagg, trots att bystinsnitten är på utsidan. Jag provade att göra urringningen större än på den förra och det blev bra. Så, nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag ska sy en topp. Alltid något.
20160820_213744Jag passade på att prova mina nya klämmor istället för att nåla. Det var en trevlig upplevelse. Mina köptes på Wish, 43 kronor för 50 stycken. Väl spenderade pengar. 20160820_213845
Tråden tog slut precis när jag sytt första armhålet. Givetvis hade jag inte mer hemma i den färgen. Tog undertrådsspolen som övertråd och en mintgrön undertråd. Detta är inte ett plagg som tål att synas helt enkelt. Däremot blev jag frustrerad över oredan bland trådrullarna.
20160820_203642
Pappa gjorde två spikplankor till mamma för evigheter sedan. På den ena sitter ljusa trådar till alla hennes beige plagg. Den andra, som jag använder mest, håller de färgade. Där syns våra olika smak tydligt. Blått, som jag aldrig använder, i överflöd. Rosa och lila? Vem har hon sytt till? Och så de orange och bruna som jag har köpt själv.
Mamma hade hyfsad ordning på tråden. Mitt användande hade stökat till det. Det tog en stund men nu är alla färgerna på sina rätta platser. Inser att jag måste köpa gult när jag ska sy i de stickade tyger jag köpte förra hösten. Annars har jag nog tillräckligt av det mesta för att klara ett köpstopp även när sylusten kommer tillbaka.

Hel och ren under

20160807_16310220160807_162905Att hantera känslorna när drömmar spricker och dör är inte lätt. En del tröstäter, det är inte min grej. Vin? Nej, de dagarna är förbi. Jag ägnar mig åt tröstklädsel. Helst hade jag gått i pyjamas på heltid när livet bråkar. Men i morgon börjar jobbet igen. Då vill jag ha mjuklena kläder som känns mer som en smekning än som tyg.

BH är det mest obekväma plagg jag vet. Krinolin, snörliv och liknande ingår inte i min garderob. Så gammal är jag faktiskt inte. Nu hittade jag ett Stilmönster från 80-talet på topp att ha istället. Tack mamma! Inte mycket i hennes samlingar som är stort nog till mig. Men nu så. Där fanns ingen sömnadsbeskrivning men var enkelt nog. Två delar. De satte resår i nederkanten. Det skulle bli för hårt, tänk på att jag är ömhudad. Jag muddade med tyget, något bikinityg från Ohlssons.

Första modellen gjorde jag som jag blev tillsagd och gjorde bystinsnitt under. De hamnade helt fel. De sydde i trikå, gissar jag. Dessutom lyckades jag sätta mudden ut och in. Skönt, men fult med synlig overlock. Andra gången struntade jag i insnitten och satte mudden rätt, fast skarven hamnade av någon anledning fram. Det blir lite för stort vid armhålan. Jag overlockade, vek och vek igen innan jag sydde med elastisk raksöm.

Tredje gången gillt? Jag har mer tyg kvar men nu har jag två toppar att använda för sköra dagar. Jag skrattade i alla fall högt när jag stod framför spegeln och skuttade med armarna viftande för att kolla att allt sitter still.