Utmanande röj

Jag är en rörig människa. Dessutom har jag alldeles för mycket saker. Nu har jag gått med i ett evenemang på Facebook där jag under 30 dagar ska rensa här hemma. Olika utmaningar varje dag som ska ta mellan 5 och 15 minuter att genomföra. Jag har redan konstaterat att det får bli när jag inte jobbar långpass. Lediga dagar kan jag å andra sidan ta flera utmaningar på en gång.
Gårdagens, att rensa ut något jag stört mig på länge, flummade jag bara över genom att betala räkningarna. Fast idag, idag hände det på riktigt. 20160902_150903

Säckarna innehåller tyg. Jag fick ärva min mors tygsamling. Hon i sin tur ärvde farmors på 90-talet. Jag tog det jag tyckte om och det var verkligen inte lite. Detta blev kvar efter att några vänner tagit vad de ville ha. En annan vän hämtade resten och lämnar det till några kvinnor på en flyktingförläggning. Hoppas att det ger dem lika mycket glädje som det jag behöll ger mig.

Syrummet är, för att vara jag, rätt okej. Jag har påbörjat en minst åtta månader lång period med extremsparande. Mina tygskåp kommer alltså inte att fyllas på under den tiden. Det kan vara skönt det med, att sy upp det jag har, få mer överblick på det som blir kvar och börja om på nytt med lite mer urskiljning. Risken att jag ska bli sysslolös är inte stor.20160811_095940

Nu går jag ut i köket och ser vad jag kan rensa ut där ifrån. Sedan är dag ett och två avklarade och jag kan göra vad jag vill. Jag är långledig och planen är faktiskt att extrarummet ska vara i ordning innan jag börjar jobba igen. Nu när tygerna är borta känns det så mycket enklare. Fast idag blir det nog mest soffhäng. Sov kanske tre timmar på jobbet i natt. Det är för lite för att min hjärna ska fungera riktigt.

Fådda grejer som gör mig glad och sådant andra kanske vill ha?

Jag har inte haft lust att göra någonting vettigt idag. Heller. Gick av ett dygnspass igår och lyckades på eftermiddagen bevisa min ovilja genom att sy världshistoriens fulaste trosor. Jag tror inte ens att underbyxorna som var det första jag sydde på maskin som barn var värre. Jag VET att det var så. Mamma övervakade det hela då och hon hade inte släppt igenom något med hackiga sömmar där jag struntat i att sprätta och bara sytt över eller tyg som veckat sig. Nu struntade jag i det. Menstrosor som bara jag kommer att se, kallas de. Jag har inte hamnat på sjukhus än så länge så jag räknar med att det inte sker i framtiden heller, så argumentet att vara snygg under för den sakens skull biter inte heller.
Men att inte vilja göra något innebär inte att jag inte planerar framåt. I helgen var jag hos en väninna. Hon har rensat järnet hemma och skulle göra sig av med sömnadsrelaterade grejer. Då kom hon att tänka på mig. (Nu ler jag och blir lite rörd mitt i alltihop.) Men titta då! Så fint!

20160425_194041

Thaisiden. Jag har aldrig sytt i sådant förut. Jag som mest köper billigt reatyg, helst vävd bomull, blir lite nervös när jag stryker över det blanka fina tyget. Direkt när jag fick se bild på det fick jag en tanke. En kort A-linjeklänning, 60-talsmodell. Vitt upptill och rött och blått nertill eftersom det egentligen inte är mina färger alls. Men det är ju så vackert! Det projektet sparar jag till en dag då sylusten och självförtroendet är tillbaka. Och så får jag läsa på om hur jag beter mig med sidentyg. Är det någon som vet och har lust så tar jag tacksamt emot tips och råd.

På tal om att läsa fick jag massor av tidningen Handarbete. Hela och nästan hela årgångar. Det tidiga 80-talets nummer kommer jag ihåg från mammas prenumerationstid. Hon slutade eftersom det mesta såg för hemmasytt ut för hennes smak. Jag tycker att det är det fulaste årtiondet i modets historia.
90-talet har jag inte mycket minnen från. I min hjärna har det liksom blivit som att det inte fanns något mode då. Men när jag såg storskjortorna, etnomönstren och klänningarna med nedkasade midjor igen kände jag igen mig. Nej, jag kommer inte att sy, sticka eller virka någonting från dem heller, eller använda sminktipsen, hälsoråden och allt annat de stoppade in i tidningen på den tiden. Detta innebär att jag har massor av tidningar jag inte behöver. Att kasta dem känns ändå hemskt. Är det någon som vill ha, bara skriv en rad. Ska det skickas får du betala portot.

Några böcker med grundläggande sömnadskunskap låg i lådan. De sparar jag. Det är ofta jag inte har en aning om hur jag ska sy ett moment, så det kan vara bra att ha som referenslitteratur. 20160425_194548Jag har fortfarande inte lust att göra någonting. Mitt nästa syprojekt är joggingbyxor. Kanske en luvtröja till. Jag tror att jag kokar mig en kopp te till och hänger kvar i läsfåtöljen och bläddrar efter modeller. I dag har jag varit hos tandhygienisten. Hon fick ta till vinkelslip och grep för att få bort tandstenen. Jag har ont och tycker ärligt talat lite synd om mig själv. Så då gullar jag väl lite med mig då.