Plötsligt så händer det!

Nej, jag har inte vunnit på Triss. Tvärt om, jag kommer att göra av med mer pengar på kort tid än jag gjort sedan jag köpte stugan. Lånade pengar, det mesta av dem. I morgon kommer brunnsborraren hit! Mitt lilla torp ska jagas in i 2000-talet, sparkande och skrikande. Och jag ska få ett hem där jag inte behöver bära in, koka och bära ut diskvattnet. I somras var det tio år sedan jag köpte huset. ”Hur orkar du?!” Jag har inte haft råd att känna efter. Det har bara varit att göra. Hämta dunkar med dricksvatten, hämta in diskvatten, ta med duschväskan när jag ska någonstans… Nu känner jag hur trött jag är på det. Nu, när det närmar sig ett slut på det ständiga bärandet, hämtandet, planerandet.

Jag ringde borrfirman för att ställa lite frågor. Han ville ringa mig som i morgon. Vi hann inte mer än lägga på så ringde han upp igen och undrade om de kunde komma i morgon. De skulle komma om tre veckor. Jag hade planerat att ha den tiden på mig att få undan skräpet som ligger i vägen. Min kropp skriker nu fula ord åt mig för att jag skyndade mig att få undan så mycket som möjligt på kort tid. Men i morgon kommer de!

Först borrar de. Sedan ska borrhålet analyseras. Hur mycket vatten ger det? Hur är kvaliteten på vattnet? Då som först vet jag om de behöver borra mer än de 75 meter som offerten är beräknad på. Då som först vet jag om brunnen behöver filter. Då som först vet jag vilken typ av vattenpump och tryckkärl som behövs. Efter allt det här är säkerställt så vet jag hur mycket det kostar och hur mycket pengar som finns till allt annat som behövs för att få ihop ett modernt kök och badrum. Ja, jag har ont i magen. Budgeten är tight, trots att jag har vänner och familj som ställer upp med lån, arbetshjälp och allt möjligt.

Att be om hjälp är inte min starka sida. Jag tycker verkligen inte om det. Denna gången har jag fått göra det på så många olika plan. När det bara var stugan som skulle fixas var det enklare, sådant vi kunde göra själva, en bit i taget. Pappa var tio år yngre och jag trodde mer om min egen lust och förmåga.
Nu har jag gått ut och tiggt på fejan. Jag har fått begagnade tvättmaskiner, torktumlare,  mangel, diskmaskin. En kompis har fixat blandare till kranarna. Badkar hade jag sedan innan. Det har stått ute i många år. Men nu, snart, ska det få flytta in i vagnen där badrummet ska bo. Fast först ska det in tätskikt, matta och tapet. Ett fönster ska flyttas. Vagnen måste komma på plats. Plintar. Få av hjulen. Det är hur mycket som helst som ska göras och köpas och ja, om igen, jag har ont i magen.

Jag kan inte göra allt på en gång men logistiken måste fungera så att sakerna finns på plats i rätt tid. I morgon kommer borraren och ställer upp riggen. Jag får höra med honom vad jag behöver göra för att han kunna göra sitt. Sedan ska jag beställa BDT-filtret och varmvattenberedaren till köket. Jag kan lista allt som behövs och sätta tid när det ska köpas in.

Nu i natt kan jag inte göra mer. Bara drömma om hur skönt det ska bli att kunna diska utan att kånka in litervis med vatten och kunna göra mig själv och mina kläder rena utan att lämna tomtgränsen. Jag minns tacksamheten och känslan av lyx när jag fick in kyl och frys. När skorstenen och kaminerna stod på plats och jag kunde elda så att här blev varmt första gången. Jag tror det är bra att en etapp i taget blir färdig. Då får jag suga på njutningarna en bit i taget. Fast egentligen vill jag ha allt färdigt igår så att jag kan överdosera alla njutningar på en gång. För sådan är jag egentligen. Detta huset har hjälpt och fortsätter att hjälpa mig att dana min person på så många olika sätt.

Dubbla projekt, röj och modernisering

Röjningen har lite gått i stå här. Lönearbete har den effekten på mig. Uppdraget att rensa översta hyllan i något skåp, är inte gjord. Däremot vet jag vilket skåp som står först i tur. De översta två hyllorna i städskåpet innehåller allt från verktyg, trädgårdsredskap, snigeldödarmedel och allt annat som kan behövas. Det ska jag ta tag i snarast.

Papperssorteringsutmaningen orkade jag inte ens titta färdigt på. Det säger lite mer om mig än jag egentligen är intresserad av att dela med mig av offentligt. Men så är det. Viktiga papper och pengar är det enda som ger mig riktigt ångest i dagens läge. Jag hann se hennes fiffiga mapp och tänker att en sådan skulle jag ha. Allt som måste köpas in får vänta till efter den 27:e. Pengarna räcker inte till minsta utsvävning när jag ska spara till mitt Stora Projekt: Torpet in i 2000-talet.
Hallrensning känns bra. Det är knappt ens en arbetsuppgift. Sådant gillar jag.

Jag blev av med ytterligare en bärkasse tidningar idag. Allt som försvinner ut är av godo. Och trots att jag ville skänka bort även denna kassen så fick jag 100 kronor av mottagaren. Det kändes lite konstigt, men den passar bra i bensintanken på lilla bilen.

Torpet in i 2000-talet går framåt, även om det är längre framförhållning på momenten där. I tisdags åkte min far och jag och köpte en byggbod på hjul. I den ska det byggas badrum, tvättstuga och bastu på tolv välanvända kvadratmeter. Nästa helg kommer vagnen på plats där den ska stå. Det var bara jag som inte fixade att backa in den på plats. Imponerad över mig själv att jag bara fick hem den i ett stycke efter bilen. 20160907_1544491

Miljöinspektören gav mig bästa födelsedagspresenten när hon berättade att jag, eftersom jag inte ska ha vattentoalett, bara behöver ett bdt-filter. Ett sådant kostar ca 10 000 kronor. Jämför det med ett avlopp som kostar 50 000. Idag var hon på plats och hon tyckte min plan av placering av filtret var bra. Företaget som säljer filtret tyckte att jag skulle ha en liten infiltration för det renade vattnet. Inte ens det tyckte hon att jag behöver. Mycket tacksam torpare här.
Brunnsborrarna kommer i oktober och sedan är allt på gång.
Jag har fått tag i en billig begagnad tvättmaskin. Köper den redan idag fast det lär dröja innan den kan installeras. Pappa lämnade släpet här när han åkte hem så det är lika bra att passa på.

Äkta stugliv

Sov länge. Egentligen för länge, men det var skönt. Nu en kopp te i solen medan Midas tvättar sig och fåglarna sjunger. Det är varmt men inte hett. Perfekt för uthussnickeri.

Egentligen skulle pappa ha varit kvar till idag men han körde hem i förrgår. Hade egna drömmar att ta tag i. Det gjorde att jag blev klar med klänningen jag ska ha på älskade vännens examen i morgon. Och bäst av allt, koftan som legat som en skam sedan i vintras blev färdig. Jag gjorde den klar men halsringningen blev stenful. Igår repar jag upp det fula och virkade en kant istället. Mycket bättre.  Nu slipper jag sitta baraxlad i kyrkan på fredag och kan dölja det som inte blev riktigt bra på klänningen om jag vill.

Nu är det bara att dra igång med uthuset. Bara några plankor kvar till jag kan måla. Var och när jag ska duscha är ett senare problem. Nu njuter jag stugliv på riktigt. 1465464994152-1772955140

 

 

Sparat in en man, igen

20160506_182110Idag har det varit stugliv på riktigt. Jag tror att jag har lyckats klämma in det mesta av det bästa med att bo här. Gick ut och tog lunchfikan i solen. Kom på att där var väldigt skönt och hämtade en klänning som har väntat på att bli handfållad. Satt där och sydde, kände hur axlarna trillade ner i normalhöjd. Sjukgymnasten tycker att jag ska styrketräna för att slappna av. Jag tycker att jag behöver mer ledig tid i solen.

De senaste åren har jag till och från spelat mobilspel med en herre född 1927. Vi chattar medan vi spelar och nu i vår har vi börjat prata i telefon och messa lite grand ibland även privat. Han undrade om det var en bröllopsklänning jag sydde på. När skulle jag hinna/orka träffa en man?! undrade jag. Jag orkar ju oftast inte med mycket mer än mig själv. ”Nu, bli sittande med klänningen medan ”mannen” tar hand om gräsmattan. Eller hur så är det bra med en man. Man kan ta vara på dom så länge det är kul, sen kan du ställa honom hos gräsklipparen till gräset vuxit till sig.” Hm, när han lägger upp det så… Undrar om jag kan hitta någon som ställer upp på de premisserna?

Gräsklipparen har stått still sedan förra sommaren. Batteriet hade klarat vintern. Tjoho! Eländet startade på andra försöket och rök svart som attan innan den tvärdog. Så höll den på ett par gånger. Jag är ingen tekniker men ”skit i förgasaren” har jag hört folk säga tillräckligt många gånger för att tänka att det kanske jag skulle titta på. Fick bort luftfilter och satt och glodde på det där jag trodde var just förgasaren. Nej, jag förstod inte och nej jag vågade inte skruva bort mer. Ringde Herr Katt, ett gammalt ex, en god vän och mekarmagiker. Han förstod direkt vad som var felet och ställde de rätta frågorna så att jag kunde olja gasvajern och fick någon flärp att stänga igen på rätt sätt. Bara att skruva på och köra. Dubbeltjoho! Då hade jag ju sparat in den där mannen. Det hade ju ändå varit synd om honom att bo i gräsklipparskjulet.

Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.
Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.

Det mesta av gräset blev klippt innan motorn började tjorva och dö för mig. Att fylla på bensin räckte inte. Nu struntade jag i det, åt kvällsmat och började tröstsy istället. Jag överlever även om gräset är för långt. Och jag tror att jag vet vad jag ska göra nästa gång. Om inte annat, är du sugen på att fixa min åkis, klippa gräs, roa mig de stunder jag orkar och sedan hålla dig stand-by i skjulet så kan du ju höra av dig. 😉

Nästa helg jag är långledig ska jag ta tag i att byta panelen på sista uthusväggen. Pappa kommer hit. Det är så mycket roligare att jobba tillsammans med någon. Så i veckan köper jag plankor.
Panelen skulle egentligen ha bytts redan förra året men vädret och bristande ekonomi ställde till det. Jag köpte en ros som placerades i kruka ”så länge”. Vad det är för sort vet jag inte. Men den blommar ganska sent. Knopparna ser ut som riktiga marsipanrosor och när de blommar blir de vita och doftar fantastiskt. Jag trodde att rosen hade dött i vinter men det finns liv i pinnen. Så när allt är färdigt ska rosen planteras vid uthusväggen och sprida sin väldoft. I krukan bredvid står en schersmin och växer till sig. Den ska få bo vid utedasset tror jag. Oavsett vilket, det känns skönt att vara på gång igen.

20160506_18203020160506_182020