Sömnaden funkar bättre än bilen

Vilken dag. Det smällde vid ena framhjulet i lördags när jag skulle till stan. Sedan skrapade och lät det konstigt. En kompis tittade och lyssnade och trodde det var sten från grusvägen som kommit i kläm bakom bromsskivan. Jag vet inte, det kändes fel. Jag körde och tränade igår kväll. Det lät. Inte när jag bromsade men när jag svängde. Idag ringde jag verkstan och körde in för att kolla upp det. Båda fjädrarna fram hade gått av och låg och gned mot däcket. Det blir dyrt.
Gick in till symaskinsgubben och köpte tråd till mina påbörjade projekt. Hade sedan sånt flyt att bussen hem kom efter ett par minuter. Det är köp-en-lott-läge på den med en buss i timmen. Nu håller jag tummarna för att de hinner bli klara med bilen till i morgon så jag slipper åka kollektivt till jobbet. Första dagen efter sjukskrivningen i morgon. Jag är lite rädd för hur det ska gå. Orkar jag? Men idag har jag varit igång hela dagen här hemma och det har ju gått bra. Sömnaden kom igång på riktigt.

Här måste jag bara inflika att Toots Thielemans är världens bästa symusik. Det funkar säkert till annat pyssel med. Glatt, svängigt och instrumentalt. Perfekt när jag ska tänka emellanåt. Texter stör mig då. Jag har svårt att skärma av dem. Ja, jag stänger av radion när jag ska fickparkera bilen med. Toots Thieleman är grym på att vissla. Tanken slog mig att om jag hade varit professionell visslare hade min karriär varit slut nu efter operationen. Det är jättesvårt att vissla med en bedövad underläpp, prova nästa gång du har varit hos tandläkaren.

 

20170320_171218Två plagg ur Lotta Jansdotters bok, Everyday Style, blev färdiga. Byxorna, Owyn pants, i linne var i det närmaste klara. Bara resåren och fållning kvar när tråden tog slut. Jag har sytt mig ett par nya favoritbyxor! De är så sköna att jag glömmer att det inte är mysbyxorna jag har på mig när jag har provat. Precis så vill jag att min vardagsgarderob ska vara. Skön som pyjamas men snyggare.20170320_171357

Jag sydde bakfickor på dem för att kunna ha annat än tunikor med fickor till dem på jobbet. Resåren sys fast på sidorna så att rynket inte hamnar på magen. Så enkelt. Så smart. Varför har jag inte tänkt på det själv?! Jag som inte är så förtjust i tantmagen behöver inte extra fluff just där.

20170320_222359Tunikan Esme tycker jag om formen på. Nu har jag inte provat med bh, men jag tycker att insnitten sitter konstigt? Att detta tyget äntligen har fått bli något är roligast av allt. Jag köpte det i en av småbyarna utanför Färgelanda någon gång i slutet på förra millenniet. Jag började sy lite redan då men tappade lusten för att jag var så dålig. Tyget gav jag till mamma som inte sydde av det. Hon gillade inte färgen, tror jag. Nu har det legat till sig länge nog, tänker jag. Färgen är mer terrakotta i dagsljus. Får se hur jag trivs. Nästa gång kommer jag hur som helst att göra infodringar i ärmarna med. Igår var jag och invigde mitt gymkort. Bygger jag några som helst muskler på överarmarna kommer jag att behöva klippa om ärmhålen med.

Att jag behöver träna är annars uppenbart när jag har en sydag. Bordet jag klipper vid är för lågt. Ryggen skriker åt mig nu. Om jag hittar ett höj- och sänkbart skrivbord funderar jag på om jag skulle kunna göra något slags kombinerat mat- och klippbord av det. Det kanske räcker med ett underrede och lägga en bredare skiva på? Jaja. Just nu behöver jag inte fundera på det. De pengar jag eventuellt har läggs på visdomstandsborttagningen och bilreparation. Men gymkortet har jag, så jag kan ju träna så länge.

Två nyanser av brunt, och så lite terrakotta på det

Äntligen har lusten att sy börjat komma tillbaka. För snart tre veckor sedan opererade de bort min visdomstand. Nästan lika länge har jag legat på soffan. Jag vet inte riktigt vad som har varit vad. Redan innan operationen kände jag mig helt slut. Trött, låg, less. Stressreaktion skrev läkaren på sjukintyget. Depression hade jag väl kallat det själv. Jag har sovit. Jösses som jag har sovit. Hela nätterna och ett par middagslurar på det. Jag har försökt sy. Något skulle jag ju göra när jag bara var hemma. När jag efter att ha sytt sidsömmarna på en tunika varit tvungen att sova middag insåg jag själv att det inte gick. Jag skulle vila. Och det gjorde jag. Jag har tagit hand om min själ på det ställe jag gör det bäst ett par gånger i veckan. Sedan har jag fått åka hem och sova. Så har det varit och det har fått vara okej. Det värsta har väl varit att jag inte har haft någon aning om vad problemet är.

En bekant håller kurser i medialitet och hennes kursdeltagare skulle öva på utomstående. Jag gick dit och hoppades på att få snacka med mamma. Det fick jag inte. Däremot kom jag åt mina tårar. Barnlösheten. Den största sorgen i mitt liv. Den som alltid är där men är så meningslös att känna på. Det är ju som det är. Men det som inte känns packas undan och blir till den där tröstlösa tyngden inom mig. Efter att ha fått en värmevallning på Willys en kväll insåg jag dessutom att jag antagligen är på väg mot klimakteriet. Jag ska ta och ringa en gynekolog och kolla läget, men jag tror att hormonerna är stökiga. Det i sig kan orsaka nedstämdheten, tröttheten och allt det där andra. Och jag ska få komma till en psykolog. Det har hjälpt mig förut att bena ut vad som är vad, så det känns bra. Och plötsligt kommer lusten att göra saker tillbaka. Bara sådär. Inte så att jag är sprudlande lycklig. Men jag blir rastlös i soffan och vill hålla på med sådant jag tycker om igen. Jag behöver inte sova middag så fort jag har gjort något längre. Inflammationen i munnen har lagt sig och trots att jag fortfarande är bedövad i halva läppen, inte kan gapa helt och att det gör ont på nätterna när jag har spolat ur kratern, så känns allting bättre.
20170316_192636
Tunikan blev färdig efter många om och men. Den är sydd i något sladdrigt syntetiskt trikåtyg som jag troligen har ärvt efter mamma. Mjuk och skön, om än inte snygg. Modellen, Art Teacher från Ottobre, gör sig bättre i stabilare tyger. Helt klart.

20170319_002111

Idag klippte jag till ett par Owyn pants från Lotta Jansdotters bok Everyday Style i brunt linne. De är sådär lagom pösiga och lagom smala och jag tror att jag kommer bli riktigt nöjd med dem, när jag väl får resåren i sidorna på plats. Tråden i rätt färg tog slut, så innan jag har köpt ny så händer det ingenting.
Å andra sidan klippte jag till en Esme tunika ur samma bok tidigare i veckan. Tyget köpte jag i Dalsland för sådär 17 år sedan. Två gånger har jag varit inne i stan för att köpa tråd. Båda gångerna har jag kommit hem tomhänt eftersom symaskinsaffären varit stängd. Ena gången var jag 20 minuter sen. Andra gången var han i väg på något och jag ville bara hem och sova. På måndag förmiddag ska jag ringa in och kolla så att han är där och köra direkt. Så kan jag kanske bli klar med allt påbörjat innan det är dags att börja jobba på tisdag.

Visdomsont leder till tankeverksamhet

Längst ner i det mörkaste djupet av käkbenet satt visdomstanden. Eller låg. På sniskan, så där lite nonchalant, inbillar jag mig. Den store klunsen med sin klumpfotsrot orkade väl inget annat, tänker jag lite elakt. I måndags opererade käkkirurgen ut den. Idag är det söndag och jag är fortfarande bedövad i större delen av munnen och en bra bit av hakan. Jag har fortfarande ont och precis som resten av veckan är jag så trött att jag blir utmattad av minsta lilla. Idag tillkommer dessutom den distinkta smaken av var. Jag ska till doktorn av andra skäl i morgon. Sedan ska jag köra ner till käkkirurgen för det ska inte smaka var när jag stoppar i mig sex antibiotikatabletter om dagen, tycker jag. Hoppas att de tycker likadant och fixar det, på något smärtfritt sätt.

Att vara hemma och sjuk skulle ju kunna vara riktigt mysigt. Tv-serier, stickning, sy något, ljudbok. Men jag har tröttnat på Doctor Who nu. Det är Peter Capaldi som har hunnit bli Doktorn, så det går ganska snabbt. Enda glädjeämnet är att hans följeslagare, Clara Oswald (spelad av Jenna Coleman) har så oerhört fina kläder. Jag har bara strumpor på stickorna och orkar inte ta tag i UFO:t som ligger och är krångligt. Sy något? Du skojar?! I går gick jag och tittade på tunikan jag har börjat med. Klippte rent infodringarna, konstaterade att jag inte hade rätt färg på tråden hemma och insåg att det nog var tur att jag inte hade det för hjärnan är riktigt grötigt trött. Det jag med detta långa stycke vill säga är att det är mycket mysigare att vara hemma och sjuk om man är frisk.

När jag låg och bläddrade på sysidorna hittade jag en länk till podden Sy och sprätta. Det var ju lite kul. I detta avsnittet pratade de om att hitta sin stil. Det kände jag att det kunde vara behövligt. Jag har ju inte en stil utan tio, eller så. De snackade på allmänt om sina egna kläder och jag slölyssnade, började tänka på mina egna stilar genom livet sådär halvhjärtat. Sedan nämnde de att Colette patterns har en blogg och att det där fanns  något som kallas Wardobe Architect med olika arbetsblad där jag kan ta reda på vilken stil jag har, vad jag vill uppnå och hur jag ska göra det. Ingenting om hur jag ska klä mig efter kroppstyp, något jag faktiskt har letat efter utan att hitta något som tilltalar mig riktigt. Men detta var ju skoj. Att tänka på vad jag har på mig och varför, leta efter inspirationsbilder och få fram tankar om en basgarderob är lagom ansträngande när jag inte orkar någonting annat. Så, det har jag ägnat mig åt nu. Pinterest är fantastiskt!
2017-03-05 (1)2017-03-05
Det jag har konstaterat är att Amelie Poulain, hon från Montmartre, är min stilikon tillsammans med Clara Oswald. Ja, jag tycker mycket om de klassiska Audrey Hepburn, Sophia Loren och damerna med men de är för damigt och framför allt, obekvämt, klädda för att passa min vardag. Ledorden är Bekväm, kreativ, sensuell, rebell.

Jag vill ha brunt som neutralfärg. Inte svart, som jag alltid har haft förut. Jag ska sy bruna byxor, ett par korta smala och ett par längre med mer vidd. Till de smala kan jag ha Clara Oswalds korta klänningar när jag arbetar, sedan ta av brallorna och ha soldyrkarbenen bara när jag är ledig. De vidare brallorna ska få andra tunikor. Och så alla klänningar jag ska sy som inte kräver byxor, bara jag nu blir av med inflammationshärden i munnen och får lite energi igen.

Det är fortfarande mycket orange i min färglängtan. Och grönt som en återkommande bubblare.

Nu ska jag fortsätta kvällen med att leta efter en beskrivning på en go oversize tröja och billigt garn att sticka den i. Inte för att det tillhör sommarklädseln utan eftersom jag bara längtar efter en sådan. Även om jag planerar för sommar och sol är det en bra bit kvar innan den är här.

Jag har ingenting att sätta på mig!

Och redan i rubriken ljuger jag. Garderoberna är fulla. Det är inte ens längesedan jag rensade, så allting passar dessutom. Men jag är less på allt som är där. Det hade inte gjort så mycket om jag hade vetat vad jag ville ha istället. Våren och sommaren är på gång, det är inte så konstigt att jag är trött på höst- och vinterkläderna. Men jag har verkligen ingen aning om vad det är jag längtar efter.

Helst skulle jag vilja ha kläder som känns som myskläder dygnet runt. Mjuka, lena plagg. De ska kännas som en kram eller smekning. Lager på lager? Jag har gått upp lite i vikt sista tiden. Det mesta har satt sig på magen och jag känner mig inte fin med kläder på. Alltså, det är inte så mycket att det är ett problem, det är bara en känsla av att inte känna igen mig riktigt, tror jag.

I julklapp fick jag presentkort på AJ:s i Karlskrona. Där fick jag plötsligt lust på grönt. Det var längesedan sist. Orange har mer varit min grej sista tiden. Men denna ljuvlighet tänkte jag kunde bli något litet kort och nätt till sommaren. Färgåtergivningen gör det gulare än det egentligen är. Men vad ska jag ha nu då?20170209_174154

Medan jag satt och skrev kom ett anfall av akut sylust. Jag pausade helt enkelt skrivandet och sydde en Art Teacher från Ottobre i ett av farmors gamla tyger. Jag tog in den lite under armarna och ner till fickorna. Funderar på om jag ska ta lite till. Fickorna gjorde jag större så att inte telefonerna ramlar ur. Den funkar till värmen kommer.20170220_150047

I år har jag…

… slutat ett jobb.

… börjat på ett annat jobb.

… fått mitt livs första fasta tjänst.

… bytt panel på uthusets framsida.

… lånat pengar.

… borrat brunn.

… dragit in vatten och avlopp i köket.

… fått tvättmaskin.

… fått diskmaskin.

… köpt värmepump.

… haft sammanlagt 6 veckor semester. (Jaja, sista 10 dagarna är 2017, men ändå.)

… varit sjukskriven från jobbet fyra gånger. Tre förkylningar, en rasad mage.

… haft samtal med chefen om mina sjukskrivningar. Inga konstigheter.

… haft som nyårslöfte att inte köpa några kläder utan sy allting själv.

… brutit nyårslöftet en gång. (Flanellskjorta 89 kronor. Det var för varmt med hoodie på jobbet och för naket med linnet jag hade under.)

… köpt superfin dyr symaskin.

… börjat använda farmors gamla symaskin.

… sytt över 20 olika plagg. Allt från underkläder till sommarjacka.

… stickat ca 10 par strumpor.

… stickat tre tröjor.

… varit singel.

… haft bilen på verkstad 6 gånger. Samma problem, olika lösningar.

… jobbat påsk.

… jobbat midsommar.

… firat jul i Karlskrona.

… påbörjat ny blogg och faktiskt skrivit en del, om än oregelbundet.

Vad vill jag med 2017?
Jag ska fortsätta att sy mina kläder själv. Det väcker eftertanke om skapade behov fast nöjesdelen i det gör att jag definitivt syr mer än jag behöver egentligen. Jag får i alla fall precis de kläder jag vill ha och slipper vara styrd av vad som finns i butikerna.

När jag tittar på året om gått är det mycket hem och ännu mer jobb. Nästa år ska vagnen bli klar med badrum, tvättstuga och bastu. Helst ska jag också bygga altanen runt den, men det får bli bonus. Jobbmässigt ska jag ta upp utbildning med chefen på utvecklingssamtalet. Den där röjarmånaden som inleddes så effektivt ska avslutas. Allt det röjda står kvar i sina lådor och säckar. Ut med dem!

Nöjen då? Jag vill vara mer social. Hur jag ska hinna/orka är jag inte säker på. Men jag skulle vilja dansa mer än jag har gjort under 2016. Det ska prioriteras på något sätt. Det finns människor jag älskar som jag inte har träffat på flera år. Så får det inte vara.

Symestern är räddad

Står på övervåningen och viker tvätt. Plötsligt bultar det på dörren där nere. Nej, det var tvättmaskinen som centrifugerade. Jag skrattar lite åt mig själv, hur ovan vid moderniteter jag är. Går ner och tänker hänga tyget jag förtvättar. Då är det fullt med vatten i maskinen och den centrifugerade inte alls. Var det någon på dörren ändå? Jaja. Det var öppet så var det någon som ville något hade hen kunnat sticka in huvudet och ropa.

20161214_1311421

Tvätten som snurrar är åtminstone lätthängd. Två meter denim beställd från www.fyndatextil.se. Jag är trött på att damjeans i butik innehåller mer stretch än denim. Nu har jag köpt ett grovt mörkblått tyg till riktigt bra pris. Så, semestern blir symester på riktigt. Spännande. Sist jag gav mig på något så avancerat var drygt ett år sedan. Jenny Hellström. Fem stjärnor av fem i svårighet. Jag nybörjare. Det gick… sådär. Byorna är nog använda två omgångar. Trivdes inte i modellen heller.

20151126_2001011

Nu har jag ju lärt mig en del sedan dess och vanliga jeans innehåller inte 25 delar. Det kan ju bli bra… Denna gången har jag två mönster från Ottobre jag velar mellan. Tänker att jag nog ritar upp båda och mäter och har mig och ser vilka som kan bli bäst.

Sömnad och tacksamheter

Jag önskar att jag kunde skriva någonting som gör denna dagen rättvisa. En eftermiddag med syrummet i skuggan under kastanjen. Fikastunder på kökstrappen med bin som surrar och suger i sig av vad Kärleksörten ger. En och annan fågel som kvittrar. Även om det inte är sommarens intensiva konserter finns det talgoxar kvar som ackompanjeras av duvornas bas och en glada som skriker till medan den cirklar över grannens gärde. Det är vackert.
20160914_1944281
Jag har sytt mitt livs andra Vilma. Med fickor! Jag hade tänkt mönsterpassa ordentligt eftersom tyget är så mönstrat. Tittar du på överdelen syns försöket. Sedan tappade jag tydligen räkningen bland ränderna och mönsterdelarna. Så jag får vända vackra sidan till, helt enkelt. 20160914_1943381
Jag har mer tyg kvar av biten jag köpte, viskosjersey från Fynda textil i Gävle, sommarens mysigaste tygaffär. Så jag tänkte sy ett par av de mjuka byxorna ur senaste Ottobre. När jag skulle ta den sista byggplasten från rullen var den så skrynklig att den inte gick att använda. Att cigaretterna eller mönsterpappret tar slut är tydligen det enda som kan få ut mig när jag landat hemma efter ett alldeles för långt jobbpass med på tok för lite sömn. Cigaretterna tar sällan slut eftersom jag rullar själv och köper 300 gram tobak åt gången. Det räcker länge. Förra byggplastrullen räckte i ungefär nio månader. Så nej, det är inte ofta jag lämnar tomtgränsen när jag väl har landat. Tacksam att jag kom på att det behövdes innan Lantmännen i byn stängde.

När jag sträckte ut ryggen efter att ha stått dubbelvikt och ritat mönster ett tag tog jag en runda runt tomten. Jag har fått de nya soptunnorna med fyra fack i varje. Hoppas att restavfallsdelen räcker till. Den är mindre än den lilla tunnan jag hade förut. Jag har ju bara månadstömning. Metallfacket kommer mest troligt bara att innehålla honungsburkslock. Plast brukar inte heller bli särskilt mycket. Glas ännu mindre. Särskilt färgat. Får se hur det blir och hur mycket mer betalt de vill ha för detta. Det ska bli skönt att slippa frakta runt sopåtervinningen i fortsättningen åtminstone. Ytterligare en tacksamhet.

Det stora jublet väckte hösthallonen. Jag har ett bärbuskland med hösthallon, självsådda vildhallon och vanliga trädgårdshallon. Gott så att hjärtat sjöng! Just hösthallonen satte jag för flera år sedan. Nu är första gången de ger någon skörd. Inga mängder eftersom allt runtomkring är rörigt, oklippt och ovårdat. Men tillräckligt för att fylla munnen och magen med solvarma hallon utan mask. Även tomaterna drar nytta av solen och mognar på i snabb takt till smaklökarnas stora förtjusning. I år köpte jag plantor eftersom matrumsbordet är upptaget för tillklippning mest jämt. Det blev gott det med.

Medan solen försvann bakom träden satt jag på trappen och lät fötterna bli varma och mjuka i en balja såpdoftande vatten. Så som jag har haft det i dag hade jag planerat att få ha det åtminstone någon del av sommarens semester. Nu blev det ju inte så. Men tacksam för att jag får möjlighet att njuta det nu istället.
20160914_1921521

Beskrivning på hur du inte fodrar en bikini

20160709_180943Jag har sytt en topp, bikiniöverdel eller bralette. Kalla det vad du vill. Tanken är att den ska hålla ordning på min byst utan att vara obekväm. Tanken är också att den ska vara vändbar. Det är den. Nästan.
20160709_180832
Det här med att fodra grejer utmanar min intelligens. Hur ska jag tänka? Vad ska sys, i vilken ordning och vad ska jag helt enkelt inte göra alls förrän det är vänt och klart?

Jag tycker att det är supersvårt. Samtidigt är det kul att se vad jag själv kan fundera ut och lära mig. Alternativet hade varit att hitta något pdf-mönster på nätet och skriva ut. Skriva ut pdf-er verkar krångligt, tänkte jag, och började frihanda mitt eget mönster. Hahaha. Ibland skrämmer jag mig själv.

Klippte två remsor 5 cm breda, långa nog att nå runt under bysten, sydde ihop dem och förstod på andra försöket hur jag skulle sy för att det skulle bli vändbart. Tjoho!
Tog en välsittande trekantsbikini, ritade av trekanten, sydde ihop dem, öppna i nederkant. Försökte montera trekanterna på bandet. Insåg att kuporna var rundade nedåt och bandet för smalt för att klippa ut fiffiga bågar att sänka ner kuporna i.

Klippte till två nya band, 1o cm breda och sydde ihop dem. Insåg att jag inte fattar hur jag ska göra för att få kupor och bågformen rätt i det elastiska tyget. La undan de rundade trekanterna. Klippte till nya, bredare, raka i nederkant, trekanter. Sydde ihop dem. Sedan kom det där momentet med sträcka, nåla, mäta för att få kuporna på rätt ställe på bandet och framför varandra. Och så sydde jag ihop hela kalaset, förutom en söm i kupan, att vända genom. Det var för mycket. Nästa steg är att sprätta en himla massa i väldigt elastiskt tyg och göra om delar av det här. Först ska jag åka och hämta dricksvatten och köpa choklad till firande eller tröst. Det är väl lördag idag?

 

20160705_183230Så kom jag då igång till slut. Lite grand i alla fall. Alltså, jag har plockat undan uppe på skåpet i vardagsrummet och rensat inuti det. Efter denna enorma ansträngning tar jag nu en kopp te. Sedan ska jag tömma soffan.

Jag tycker inte om när jag blir så här förslappad. Första semesterdagarna åkte jag med vänner till Gävle. Mitt mål med resan var att köpa tyg. Deras andra saker. Jag uppfyllde mitt beting. De sina. Sedan kom jag hem och hade planerat en symester. För alla er som inte är besatta av hemsömnad är det en semester tillägnad just detta, har jag lärt mig. Jag älskar ordet.
Måndagen vaknade jag tidigt med planer på att sy färdigt klänningen jag påbörjade förra veckan. Det gick inget bra. Så låg jag på soffan med huvudet under filten och spelade fåniga mobilspel resten av dagen.
Idag gick jag upp lite senare och skulle verkligen ta krafttag med den där klänningen. Jag har kört fast. Helt. Så fastnade jag åter i soffan. Fast nu har jag börjat röja. Så fort jag gör det kommer lusten att göra någonting annat. Jag bestämmer mig för att lägga undan klänningseländet till ett senare tillfälle när jag orkar lista ut vad felet är. Börja på något annat. Något enkelt som jag blir färdig med. Kickstarta. För en symester med regn är helt okej men utan sömnad är den bara meningslös.

Här kom, och gick, skatteåterbäringen!

Det här med att köpa grejer känns lite kluvet. Framför allt nu när jag har hittat min favorithusbyggar-tv-man på UR Play, Kevin McCloud. Han vill göra istället för att köpa. Återanvända istället för att bygga av nytt material. Då går jag och köper mig ett svindyrt pimpat strykjärn för skatteåterbäringen. För ärligt talat? Är det inte precis det jag har gjort?

20160622_171716

Ångstation heter det förstås. Det finns en tank där jag häller i nästan två liter vatten som klunsen förvandlar till ånga. Strykningen blir fantastiskt mycket enklare och bättre än den någonsin blivit förut. Jag har bara haft ett gammalt klumpigt ärvt ångstrykjärn från 80-talet till vardags och när jag började sy fick jag ta över mammas oångiga för pressning av mellanlägg. Att stryka tyger för sömnad gick som en dans, en snabb och enkel sådan. Nu är jag lite sugen på att gå igenom hela tygförrådet och stryka alltihop. Det blir så snyggt och får plats så mycket mer. Fast nej, det får vara måtta på mina besattheter. Jag har annat att göra. Faktiskt.
20160623_112034
Själva tanken för min del var att jag skulle slippa stå och stryka mina kläder. I många år har jag undvikit plagg som kräver just detta arbete av mig. Sedan jag började sy har det ändrats. Jag tycker det är roligast att sy  i vävda tyger. De flesta kräver värmebehandling med platt föremål för att vara snygga efter tvätt. En ångstation! Som i affärerna där de gör kläderna släta och fina direkt på galgen. Själva järnet väger 1,2 kg. Det blir ett bra träningspass för armarna att ånga igenom en maskin klänningar. Varje klänning tar så mycket längre tid att få fin än om jag stryker den som vanligt att det känns onödigt. En uppfräschning funkar det till, men har plagget blivit riktigt skrynkligt får allt strykbrädan användas. Det går fortare. Och det går ju så mycket lättare än det hade gjort med de jag hade innan. Det jag undrar över är hur det bra det hade blivit om jag bara hade köpt ett jävligt bra vanligt strykjärn? Ångan är ju det som gör tricket.

Så har jag då bara köpt mig ett fantastiskt men onödigt dyrt strykjärn? Nja. Jag suger på den ett tag till medan jag försöker hålla mig från att börja stryka tyglagret, lakan och alla andra textilier som finns i huset. Så kan jag fundera vidare på det här med husbyggnad, återvinning och mina egna konsumtionsvanor.