Visdomsont leder till tankeverksamhet

Längst ner i det mörkaste djupet av käkbenet satt visdomstanden. Eller låg. På sniskan, så där lite nonchalant, inbillar jag mig. Den store klunsen med sin klumpfotsrot orkade väl inget annat, tänker jag lite elakt. I måndags opererade käkkirurgen ut den. Idag är det söndag och jag är fortfarande bedövad i större delen av munnen och en bra bit av hakan. Jag har fortfarande ont och precis som resten av veckan är jag så trött att jag blir utmattad av minsta lilla. Idag tillkommer dessutom den distinkta smaken av var. Jag ska till doktorn av andra skäl i morgon. Sedan ska jag köra ner till käkkirurgen för det ska inte smaka var när jag stoppar i mig sex antibiotikatabletter om dagen, tycker jag. Hoppas att de tycker likadant och fixar det, på något smärtfritt sätt.

Att vara hemma och sjuk skulle ju kunna vara riktigt mysigt. Tv-serier, stickning, sy något, ljudbok. Men jag har tröttnat på Doctor Who nu. Det är Peter Capaldi som har hunnit bli Doktorn, så det går ganska snabbt. Enda glädjeämnet är att hans följeslagare, Clara Oswald (spelad av Jenna Coleman) har så oerhört fina kläder. Jag har bara strumpor på stickorna och orkar inte ta tag i UFO:t som ligger och är krångligt. Sy något? Du skojar?! I går gick jag och tittade på tunikan jag har börjat med. Klippte rent infodringarna, konstaterade att jag inte hade rätt färg på tråden hemma och insåg att det nog var tur att jag inte hade det för hjärnan är riktigt grötigt trött. Det jag med detta långa stycke vill säga är att det är mycket mysigare att vara hemma och sjuk om man är frisk.

När jag låg och bläddrade på sysidorna hittade jag en länk till podden Sy och sprätta. Det var ju lite kul. I detta avsnittet pratade de om att hitta sin stil. Det kände jag att det kunde vara behövligt. Jag har ju inte en stil utan tio, eller så. De snackade på allmänt om sina egna kläder och jag slölyssnade, började tänka på mina egna stilar genom livet sådär halvhjärtat. Sedan nämnde de att Colette patterns har en blogg och att det där fanns  något som kallas Wardobe Architect med olika arbetsblad där jag kan ta reda på vilken stil jag har, vad jag vill uppnå och hur jag ska göra det. Ingenting om hur jag ska klä mig efter kroppstyp, något jag faktiskt har letat efter utan att hitta något som tilltalar mig riktigt. Men detta var ju skoj. Att tänka på vad jag har på mig och varför, leta efter inspirationsbilder och få fram tankar om en basgarderob är lagom ansträngande när jag inte orkar någonting annat. Så, det har jag ägnat mig åt nu. Pinterest är fantastiskt!
2017-03-05 (1)2017-03-05
Det jag har konstaterat är att Amelie Poulain, hon från Montmartre, är min stilikon tillsammans med Clara Oswald. Ja, jag tycker mycket om de klassiska Audrey Hepburn, Sophia Loren och damerna med men de är för damigt och framför allt, obekvämt, klädda för att passa min vardag. Ledorden är Bekväm, kreativ, sensuell, rebell.

Jag vill ha brunt som neutralfärg. Inte svart, som jag alltid har haft förut. Jag ska sy bruna byxor, ett par korta smala och ett par längre med mer vidd. Till de smala kan jag ha Clara Oswalds korta klänningar när jag arbetar, sedan ta av brallorna och ha soldyrkarbenen bara när jag är ledig. De vidare brallorna ska få andra tunikor. Och så alla klänningar jag ska sy som inte kräver byxor, bara jag nu blir av med inflammationshärden i munnen och får lite energi igen.

Det är fortfarande mycket orange i min färglängtan. Och grönt som en återkommande bubblare.

Nu ska jag fortsätta kvällen med att leta efter en beskrivning på en go oversize tröja och billigt garn att sticka den i. Inte för att det tillhör sommarklädseln utan eftersom jag bara längtar efter en sådan. Även om jag planerar för sommar och sol är det en bra bit kvar innan den är här.

Sportlovskul?

20170223_214023

Ärligt talat har jag aldrig förstått mig på det här med sportlov. Jag sportar inte någon annan tid på året och har egentligen aldrig gjort, så varför ska jag göra det en vecka i februari? Nu har jag inte ens sportlov men är ledig i helgen. Det får räcka. Bokrean infaller samma vecka här nere i södern. Bokläsarlov låter mycket mer spännande än sportlov. Numera har jag slutat köpa romaner annat än som billiga pocket för stranden på sommaren. Ljudböcker och bibliotekets utbud räcker långt och behöver inte förvaras. Men sömnadsböcker, det är en annan sak.

Jag förhandsbeställde Jenny Hellströms Sy! Från hood till skjortklänning. Den har jag lånat hem från biblioteket och sytt en del ur. Den ville jag äga. Och så har jag hört gott om Lotta Jansdotters Everyday Style. Så trots att den inte var på rea så slog jag till. Idag kom de med posten. Jag har druckit te, ätit konserverade aprikoshalvor och inspirerats här i kväll. Sist jag skrev funderade jag på vilken typ av plagg jag skulle sy till min ”nya” lite rundare kropp. Jansdotter är den som lockar mig mest. Nu kan jag bara inte bestämma mig för om det är Esme eller Kiomi jag ska börja med. Kärt besvär.20170223_222759

Nu ska det ju (tydligen) bli ändring på det här med mitt otränande. Jag har köpt ett årskort på gym. Även om en av mina vänner blev så förvånad att hon skrev om det på sin facebook, en annan vän läste det, ringde upp och frågade om jag skulle börja träna, är ingen mer förvånad än jag. Min rygg har skrikit fula ord åt mig ett tag. Lite muskler bör hjälpa. Var och hämtade kortet idag. Bara att ta sig in och ut verkar vara ett halvt företag med kort, fingeravtryck, en sluss som jag är lite rädd att fastna i och så alla maskinerna där inne som jag inte vet hur de fungerar. Än, får jag väl säga. Men det är verkligen en ny värld för mig. Det är nog närmare 15 år sedan jag var på gym senast för att träna. Jag har städat på ett, men även det var längesedan och då smög jag runt maskinerna och gjorde rent efter de som använt dem.

Medan jag väntade på min tur att få mitt träningskort tittade jag på tjejerna som tränade. Vad har man på sig egentligen? Tights och tighta linnen verkade vara det vanligaste. Det känns inte okej för min del. Jag skulle vilja se lite så där hemtam ut redan när jag börjar, för att inte känna mig ännu mer udda än jag redan gör. Men att blotta alla celluliter och valkar känns inte alls som jag. Jag gick till och med in på Interport och tittade på vägen hem men nej, det finns ingenting jag skulle känna mig bekväm att visa mig offentligt i. Vad har ni på er?!

Konstigt det här med kropp. När jag står avklädd framför spegeln har jag inga som helst problem med den. Att näcka på stranden är bara skönt. Inga problem. Jag skäms inte det minsta när jag klär av mig ens med en ny älskare. Men när det kommer till att sätta på den stackars kroppen kläder så blir jag superkritisk. Hemma lufsar jag mest runt i mysbrallor, raggsockor och sticketröjor och skiter i vilket. På jobbet försöker jag vara så bekväm som möjligt utan att det är uppenbart att jag helst gått i pyjamas hela passet. Jag skulle vilja kunna känna mig snygg. Inte blotta allt men heller inte se ut som jag gömmer en mindre elefant under kläderna. Bara fin, så där som andra människor gör.
20170223_214526
Jaja, jag provar med lite nya klänningar/tunikor. Får se hur mycket jag hinner med och orkar i helgen. Sista tiden har jag inte mått något vidare. Sömnen har bråkat med mig. Nattpassen på jobbet blir det automatiskt för lite sömn men när jag har svårt att sova även hemma i över en vecka tappar jag energi, lust och humör. Nu har jag fått sovhjälp av doktorn. Tänker ta dem en vecka och hoppas att jag kommit på rätt köl igen. Mitt hem förfaller när jag inte orkar annat än det nödvändigaste. Idag köpte jag tulpaner när jag var och handlade. Började tänka på farmor. Hon köpte blommor på torget varje lördag. Hon pysslade om dem så att hon ibland hade flera buketter eftersom de stod så länge. Det gör inte jag. Men en vas med färska blommor, även om de kommer från mataffären, gör mig gladare. Det behövs. Nu önskar jag bara att jag hade haft matlagning som hobby och att ta hand om mitt hem var prioriterat framför soffhäng och sömnad. Att drömma är gratis…

Semesterbunkrande och rensning

20160711_152151I sommar har jag bunkrat tyger, knappar, dragkedjor, resår och så mycket annat jag kan tänkas behöva för alla mina tänkta sömnadsprojekt, och lite till. Både nytt och loppisfynd har fått följa med hem. Tygskåpen bågnar. Knapplådan var välfylld som den var men jag hittade en stor back med mycket vintageknappar som jag inte kunde låta bli. Så nu står alla knappar i lådor på arbetsytan. Jag har en vrå i syrummet som skulle kunna rymma en hylla eller ett smalt kökskåp. Det får nog bli nästa projekt.
20160719_160242
Men titta på knapparna! Det är något särskilt med gamla knappar. Jag kan se plaggen de har suttit på framför mig. När jag satt och sorterade hann jag bygga små historier runt tillfällena när dessa plagg användes. Det blir som en egen värld i mitt huvud, en tidsresa utan TARDIS. Och jag blir så rörd när jag hittar exakt sådana knappar min mor använde till våra hemsydda jeans när vi var små. Jag avskydde de där brallorna då, men nu tänker jag på all kärlek som var insydda i dem. Knapparna kan bli snygga på ett par byxor idag, om jag kan lista ut hur man får dem på plats utan att ta sönder dem.
20160711_19503620160712_221948
Att bara fylla på utan att tömma leder inte till någonting bra. I helgen började jag alltså gå igenom mammas gamla symönster. Det mesta är från 70- och 80-talet.

En liten hög med herrkläder, 500 gram. Pappa fick visst inte så mycket sytt till sig.

Mer än dubbelt så mycket barnkläder. Mönster på den tiden var inte som nu, med flera olika storlekar i varje. Blir full i skratt när jag hittar likadana plagg utklippta i olika storlekar. Det skiljer nästan fyra år mellan mig och syrran men vi kläddes som tvillingar, oftast i tomterött.
Damkläderna. 6 kg mönster. Jag trivs med att ha vuxit till mig och att ha fått lite former. Samtidigt, nu svär jag för mig själv. Tänk att ha kunnat använda moderna varianter på alla dessa söta klänningar i storlek 36 som mamma har haft.
En liten hög sparade jag. Det lilla som fanns i min storlek. Ett par varianter på underkläder. Där har jag det betydligt lättare än mamma, tänker jag och gläds åt det och åt utrymmet i skåpet där mina dragkedjor nu får bo.

20160719_154444Det känns som att det var längesedan jag hade lust att sy någonting. I verkligen är det bara ett par dagar sedan, men ändå. Nu börjar det ändå klia i fingrarna igen. Har kört fast i en del plagg. Då tappar jag sugen. Knepet jag tar till är att sy något enkelt som jag tror mig vara säker på att lyckas med. En Aino från Mekkotehdas med leggings, Sammalikko från Ottobre blev bra att jobba i, om inte annat.20160718_175238

Titel: Stugmor

Stugmor. För husmor låter lite övermaga i mitt lilla torp. Och i ärlighetens namn, hade detta varit mitt jobb hade jag fått sparken direkt. Men idag fick jag ett ryck.

Krusbärsbusken har gett ordentlig skörd för första gången sedan vi grävde ner pappas lilla avläggare. Svartvinbärsbusken dignar av bär. Rabarberna, som jag skulle ha gjort goda pajer av sedan länge, har vuxit sig stora och grova. Dags att sylta och safta! Först gjorde jag saft på rabarber och svarta vinbär. Moset som blev kvar blandades med krusbär och lite mer vinbär och kokades till sylt. Den blev god. Jag blir plötsligt sugen på våfflor med grädde och sylt. Men det blir inte i kväll. Nu räcker det.
20160715_214747Att vara huslig när man bor omodernt är helt enkelt för jobbigt. Det har gått åt ungefär en kvarts regntunna vatten till allt diskande och burkkokande. Allt bärs in, används och kånkas ut igen. Rinnande vatten… En stillsam dröm i stugmors hjärta.

Semestern börjar närma sig slutet. Bara helgen ledig sedan är det dags för lönearbete igen. En solskensdag har jag haft på två veckor. En. Jag planerade massa sömnad och innefix om vädret sög. Och jodå, jag har sytt, men inte alls i den utsträckning jag hade tänkt mig. Alldeles för mycket tid har ägnats på soffan i apati. När nästa vecka är slut kör vi semester, den uppdaterade varianten. Eller så blir det den långsamma reprisen.

Sparat in en man, igen

20160506_182110Idag har det varit stugliv på riktigt. Jag tror att jag har lyckats klämma in det mesta av det bästa med att bo här. Gick ut och tog lunchfikan i solen. Kom på att där var väldigt skönt och hämtade en klänning som har väntat på att bli handfållad. Satt där och sydde, kände hur axlarna trillade ner i normalhöjd. Sjukgymnasten tycker att jag ska styrketräna för att slappna av. Jag tycker att jag behöver mer ledig tid i solen.

De senaste åren har jag till och från spelat mobilspel med en herre född 1927. Vi chattar medan vi spelar och nu i vår har vi börjat prata i telefon och messa lite grand ibland även privat. Han undrade om det var en bröllopsklänning jag sydde på. När skulle jag hinna/orka träffa en man?! undrade jag. Jag orkar ju oftast inte med mycket mer än mig själv. ”Nu, bli sittande med klänningen medan ”mannen” tar hand om gräsmattan. Eller hur så är det bra med en man. Man kan ta vara på dom så länge det är kul, sen kan du ställa honom hos gräsklipparen till gräset vuxit till sig.” Hm, när han lägger upp det så… Undrar om jag kan hitta någon som ställer upp på de premisserna?

Gräsklipparen har stått still sedan förra sommaren. Batteriet hade klarat vintern. Tjoho! Eländet startade på andra försöket och rök svart som attan innan den tvärdog. Så höll den på ett par gånger. Jag är ingen tekniker men ”skit i förgasaren” har jag hört folk säga tillräckligt många gånger för att tänka att det kanske jag skulle titta på. Fick bort luftfilter och satt och glodde på det där jag trodde var just förgasaren. Nej, jag förstod inte och nej jag vågade inte skruva bort mer. Ringde Herr Katt, ett gammalt ex, en god vän och mekarmagiker. Han förstod direkt vad som var felet och ställde de rätta frågorna så att jag kunde olja gasvajern och fick någon flärp att stänga igen på rätt sätt. Bara att skruva på och köra. Dubbeltjoho! Då hade jag ju sparat in den där mannen. Det hade ju ändå varit synd om honom att bo i gräsklipparskjulet.

Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.
Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.

Det mesta av gräset blev klippt innan motorn började tjorva och dö för mig. Att fylla på bensin räckte inte. Nu struntade jag i det, åt kvällsmat och började tröstsy istället. Jag överlever även om gräset är för långt. Och jag tror att jag vet vad jag ska göra nästa gång. Om inte annat, är du sugen på att fixa min åkis, klippa gräs, roa mig de stunder jag orkar och sedan hålla dig stand-by i skjulet så kan du ju höra av dig. 😉

Nästa helg jag är långledig ska jag ta tag i att byta panelen på sista uthusväggen. Pappa kommer hit. Det är så mycket roligare att jobba tillsammans med någon. Så i veckan köper jag plankor.
Panelen skulle egentligen ha bytts redan förra året men vädret och bristande ekonomi ställde till det. Jag köpte en ros som placerades i kruka ”så länge”. Vad det är för sort vet jag inte. Men den blommar ganska sent. Knopparna ser ut som riktiga marsipanrosor och när de blommar blir de vita och doftar fantastiskt. Jag trodde att rosen hade dött i vinter men det finns liv i pinnen. Så när allt är färdigt ska rosen planteras vid uthusväggen och sprida sin väldoft. I krukan bredvid står en schersmin och växer till sig. Den ska få bo vid utedasset tror jag. Oavsett vilket, det känns skönt att vara på gång igen.

20160506_18203020160506_182020

Årets första…

Årets första solskensfika
Årets första solskensfika

Solsken, fågelsång och ett bi som landar på brickan med te och korvmackor. En ledig dag. När jag har fikat klart ska jag hämta knappar, nål och tråd. Det finns ju sådant jag kan göra här ute också. Tråkdelar som passar bra att göra medan solen producerar fräknar på näsan. Just nu känner jag mig riktigt nöjd och tacksam.

Tidigare idag körde jag till distriktssköterskan som sållar och ser om man får träffa en läkare eller inte. En visdomstand bråkar. Gå till tandläkaren, blev ordern. Där fick jag en akuttid och blev väl omhändertagen. De gjorde rent och tog bilder för framtida operation. 1000 kronor fattigare gick jag där ifrån med ett löfte om antibiotika om det inte blir bättre. Jag är tacksam för hjälpen och för att jag hade råd. Så har det ju inte varit alltid. För många är det fortfarande inte så. Att ha hela tänder är en klassfråga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jag förstår inte varför tänderna inte räknas till resten av kroppen. Är de trasiga påverkas hälsan på alla möjliga sätt. Skulle det vara helt omöjligt att lägga grundläggande tandvård på samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård? Sådant gör mig ledsen.

Nu tar jag en kopp te till och fortsätter att samla njutintryck. En av katterna ligger på brunnslocket och solar. Han måste väl vila efter att ha fångat och dödat mosstussar i gräset. Lille prinsen. 10 år i vår och fortfarande lekfullt barnslig. Jag njuter vårsol och tänker att det är tur att åtminstone den värmer fattiga och rika på samma sätt. Hur liten ekonomi jag än har haft har våren och solen alltid glatt mig. Och det får den gärna fortsätta med oavsett vad som händer i framtiden.

Jag leker därför lever jag

Att lära mig nya saker bara för att det är roligt hjälper mig att utvecklas och må bra. I somras började jag sy mer på allvar. Där finns verkligen utvecklingspotential. Det går framåt och jag njuter.
Bloggen skaffade jag av flera skäl. Dels ville jag ta upp mitt skrivande igen. De senaste åren har det inte blivit annat än statusar på facebook. Och ibland händer det ju att jag har tankar som är längre än det. Och i takt med att jag började sy ville jag visa upp vad jag gör. Självklart är det en egogrej! Men det handlar om någonting annat också. Det som gör mig gladast är det jag gör själv. Missförstå mig rätt, människorna i mitt liv är det bästa jag har. Men för att få energi behöver jag använda hela mig. Hjärta, hjärna, händer och kropp, allt måste få vara med. Jag arbetar med människor och för att ge själen vila och näring behöver jag tid för själv. Då är det perfekt att göra någonting med händerna. Annars är det så lätt att fastna vid datorn eller med tv-serier som bara dödar tid. Om jag kan inspirera någon att göra någonting annat är jag nöjd.

http://text-och-textil.webnode.se/ Här har jag skrivit förut. Det kommer jag inte att göra längre. När jag hade företaget aktivt skaffade jag denna sidan. Jag betalar fortfarande för den. Alltså ska den användas. Och nu kommer leken in. Att lägga in en länk har jag inte lyckats med på webnode. Det gjorde jag här.
20160312_224720Nu lägger jag in en bild, bara för att kolla om det går. Och det gick ju bra. Fast kvaliteten är inget vidare. Det får bli ett framtida lekprojekt, att utveckla ett sätt att ta bättre bilder på mig själv. Klänningen på bilden är sydd av mönster från boken http://www.adlibris.com/se/bok/sew-many-dresses-sew-little-time-the-ultimate-dressmaking-guide-9780770434946. Författaren har gjort mönster till ett antal klänningsliv, kjoldelar, ärmar och kragar. Sedan kan man själv variera dem med varandra. Detta är första klänningen därifrån men långt ifrån sista.