Mycket vill ha mer

20161228_191816Här sitter jag och är glad och skäms samtidigt. För många år sedan fick jag hem farmors gamla symaskin, en Singer 431. Den är krånglig att trä och vi har aldrig blivit bästisar. Men jag sydde på den en del ändå. Väldigt lite kläder. Dit hade jag inte vågat mig. Men bärkassar, gardiner, påslakan och sådant. Plötsligt en dag har jag slarvat bort spolhylsan. Jag svär och låter bli att sy. När mamma dog ärvde jag hennes Huskylock 936 och lånade samtidigt hem Berninan. Där föddes mitt syintresse på riktigt. När syrran skulle ha Berninan så köpte jag mig min Janome s3 och nu var det kärlek av det djupare slaget.

Nu har jag symester. Tre veckor ledigt. Jag tänkte att jag skulle sy mig ett par jeans. Beställde mörk denim utan stretch och tänker att det nog tar hela ledigheten. Det är så många moment jag aldrig har gjort förut. Först idag kommer jag igång på riktigt. Då inser jag hur mycket trådbyten det blir när det både ska sys ihop och sys stickningar. Jag plockar fram farmors maskin. Först när den är uppställd kommer jag på det där med spolhylsan. Svär lite på fejan. En bekant erbjuder sig att höra med några äldre symaskinssamlande släktingar om de kanske har en. Jag passar också på att lägga ut en förfrågan i en av grupperna. Då visar det sig att maskinen i fråga inte SKA ha någon spolhylsa. Den har alltså aldrig haft någon. Spolen läggs rätt ner i hålet. Jag hade, med andra ord, kunnat sy på farmors maskin hela tiden! Jag skäms som en hund. Jag har ju sytt många timmar på den och så fick jag något slags hjärnsläpp där eller?!
20161228_165346
Hur som helst. Nu har jag två fungerande hushållsmaskiner. Det gör syendet betydligt smidigare. Syr ihop med Singern, kör stickningar på Janomen och överkastar med overlocken. Lyxliv!

Då skulle jag ju kunna känna tacksamhet och förnöjsamhet nu då? Men nej, så klart inte. Jag syr, förvarar tyg och har mina mönstertidningar i syrummet. Klipper till gör jag på matrumsbordet. Nu står Singern där med och jag springer lite till. Jag vill ha ett större syrum så att alla maskinerna kan stå framme hela tiden. Min hjärna vill hellre hitta en lösning på det problemet än sy färdigt just nu, märker jag. Ingen av varianterna jag kan komma på är görlig just nu. Som jag har det nu är okej. Matbordet är enormt och används väldigt sällan som just matbord. Jag vet att jag har det bra som har en hel stuga för mig själv och mina nöjen. Men visst, mycket vill ha mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *