I år har jag…

… slutat ett jobb.

… börjat på ett annat jobb.

… fått mitt livs första fasta tjänst.

… bytt panel på uthusets framsida.

… lånat pengar.

… borrat brunn.

… dragit in vatten och avlopp i köket.

… fått tvättmaskin.

… fått diskmaskin.

… köpt värmepump.

… haft sammanlagt 6 veckor semester. (Jaja, sista 10 dagarna är 2017, men ändå.)

… varit sjukskriven från jobbet fyra gånger. Tre förkylningar, en rasad mage.

… haft samtal med chefen om mina sjukskrivningar. Inga konstigheter.

… haft som nyårslöfte att inte köpa några kläder utan sy allting själv.

… brutit nyårslöftet en gång. (Flanellskjorta 89 kronor. Det var för varmt med hoodie på jobbet och för naket med linnet jag hade under.)

… köpt superfin dyr symaskin.

… börjat använda farmors gamla symaskin.

… sytt över 20 olika plagg. Allt från underkläder till sommarjacka.

… stickat ca 10 par strumpor.

… stickat tre tröjor.

… varit singel.

… haft bilen på verkstad 6 gånger. Samma problem, olika lösningar.

… jobbat påsk.

… jobbat midsommar.

… firat jul i Karlskrona.

… påbörjat ny blogg och faktiskt skrivit en del, om än oregelbundet.

Vad vill jag med 2017?
Jag ska fortsätta att sy mina kläder själv. Det väcker eftertanke om skapade behov fast nöjesdelen i det gör att jag definitivt syr mer än jag behöver egentligen. Jag får i alla fall precis de kläder jag vill ha och slipper vara styrd av vad som finns i butikerna.

När jag tittar på året om gått är det mycket hem och ännu mer jobb. Nästa år ska vagnen bli klar med badrum, tvättstuga och bastu. Helst ska jag också bygga altanen runt den, men det får bli bonus. Jobbmässigt ska jag ta upp utbildning med chefen på utvecklingssamtalet. Den där röjarmånaden som inleddes så effektivt ska avslutas. Allt det röjda står kvar i sina lådor och säckar. Ut med dem!

Nöjen då? Jag vill vara mer social. Hur jag ska hinna/orka är jag inte säker på. Men jag skulle vilja dansa mer än jag har gjort under 2016. Det ska prioriteras på något sätt. Det finns människor jag älskar som jag inte har träffat på flera år. Så får det inte vara.

Mycket vill ha mer

20161228_191816Här sitter jag och är glad och skäms samtidigt. För många år sedan fick jag hem farmors gamla symaskin, en Singer 431. Den är krånglig att trä och vi har aldrig blivit bästisar. Men jag sydde på den en del ändå. Väldigt lite kläder. Dit hade jag inte vågat mig. Men bärkassar, gardiner, påslakan och sådant. Plötsligt en dag har jag slarvat bort spolhylsan. Jag svär och låter bli att sy. När mamma dog ärvde jag hennes Huskylock 936 och lånade samtidigt hem Berninan. Där föddes mitt syintresse på riktigt. När syrran skulle ha Berninan så köpte jag mig min Janome s3 och nu var det kärlek av det djupare slaget.

Nu har jag symester. Tre veckor ledigt. Jag tänkte att jag skulle sy mig ett par jeans. Beställde mörk denim utan stretch och tänker att det nog tar hela ledigheten. Det är så många moment jag aldrig har gjort förut. Först idag kommer jag igång på riktigt. Då inser jag hur mycket trådbyten det blir när det både ska sys ihop och sys stickningar. Jag plockar fram farmors maskin. Först när den är uppställd kommer jag på det där med spolhylsan. Svär lite på fejan. En bekant erbjuder sig att höra med några äldre symaskinssamlande släktingar om de kanske har en. Jag passar också på att lägga ut en förfrågan i en av grupperna. Då visar det sig att maskinen i fråga inte SKA ha någon spolhylsa. Den har alltså aldrig haft någon. Spolen läggs rätt ner i hålet. Jag hade, med andra ord, kunnat sy på farmors maskin hela tiden! Jag skäms som en hund. Jag har ju sytt många timmar på den och så fick jag något slags hjärnsläpp där eller?!
20161228_165346
Hur som helst. Nu har jag två fungerande hushållsmaskiner. Det gör syendet betydligt smidigare. Syr ihop med Singern, kör stickningar på Janomen och överkastar med overlocken. Lyxliv!

Då skulle jag ju kunna känna tacksamhet och förnöjsamhet nu då? Men nej, så klart inte. Jag syr, förvarar tyg och har mina mönstertidningar i syrummet. Klipper till gör jag på matrumsbordet. Nu står Singern där med och jag springer lite till. Jag vill ha ett större syrum så att alla maskinerna kan stå framme hela tiden. Min hjärna vill hellre hitta en lösning på det problemet än sy färdigt just nu, märker jag. Ingen av varianterna jag kan komma på är görlig just nu. Som jag har det nu är okej. Matbordet är enormt och används väldigt sällan som just matbord. Jag vet att jag har det bra som har en hel stuga för mig själv och mina nöjen. Men visst, mycket vill ha mer.

Jag tror på ett liv efter jul

received_10155627285599167Det blev jul i år med. Och jag har, för första gången i mitt liv, sytt mig en julklänning. Eller ja, jag sydde en klänning. Den är brun. Jag associerade till pepparkaksgummor och hade klänningen på julafton. Farmors plastpärlor som julpynt.
Superrea på Stoff 2000 i Helsingör i somras. Det vräkte ner regn på tvären. Jag hittade ingen brunsåpa men jag fick köpt tyg, sällskapet var trevligt och vi åt kakor. Fickor ska på och ärmarna ska fixas till. Annars gillar jag modellen. Kjoldel från gammal Ottobre. Överdel från Sew many dresses, favoritboken när det gäller klänningar.
img_5272
I år var det bara pappan som fick det klassiska julklappsrimmet Ära vare Gud i höjden, dessa har jag gjort i slöjden. Grytlappar. Jag måste lära mig hur jag ska ställa in maskinen för att sy i tjocka lager tyg. Hörnorna med två vikta lager bomullstyg och frottéhandduk inuti blev för mycket. Maskinen bara tuggade och nålen kroknade. Jag har sett maskinen sy genom 16 lager jeanstyg, så jag vet att det ska gå. Och nu när min symester börjar på riktigt så ska jag ju sy just jeans, så nu är det dags.

För min del är julen över nu. Jag körde hem utan musik. Det var skönt med tystnaden och att bara låta tankarna vandra. Var de hamnade? Mest överallt. Vilka människor som kramas bäst och om man kan se det på utsidan. Nej, det syns inte, blev min slutsats. Folk som ser kramgoa ut behöver inte alls vara det. De bästa kramarna ges av människor som behöver en kram. Fast det räcker inte. De som verkligen behöver men bara vill ha liksom suger sig fast i en och det blir jobbigt. Givande människor kramas fint. Men om de bara vill ge så blir det ingen öppning mellan. Så min slutledning blev att människor som ger av sig själva samtidigt som de behöver kramen är de som kramas bäst. Då spelar storleken ingen som helst roll. Den minsta människan kan ge den största kramen. Där någonstans stannade jag och tankade i Sölvesborg. Då började jag fundera på helt andra, betydligt mindre trevliga saker. Jag lämnar ämnet där, behåll ni julefriden.

Lyxen med värmepump fortsätter att glädja mig. Satte upp temperaturen i vardagsrummet och tände kaminen i matrummet direkt när jag kom in.  Nu är här redan behagliga temperaturer. Jag som är van vid att ha 8-10 grader när jag kommer hem sitter och småler för mig själv. Funderar på om jag skulle ta och rita mönster redan i kväll, så jag kan börja klippa till i morgon? Eller om jag skulle ta och lägga i en maskin tvätt? Eller om jag rent av ska ta och göra båda samtidigt, bara för att jag kan?

Symestern är räddad

Står på övervåningen och viker tvätt. Plötsligt bultar det på dörren där nere. Nej, det var tvättmaskinen som centrifugerade. Jag skrattar lite åt mig själv, hur ovan vid moderniteter jag är. Går ner och tänker hänga tyget jag förtvättar. Då är det fullt med vatten i maskinen och den centrifugerade inte alls. Var det någon på dörren ändå? Jaja. Det var öppet så var det någon som ville något hade hen kunnat sticka in huvudet och ropa.

20161214_1311421

Tvätten som snurrar är åtminstone lätthängd. Två meter denim beställd från www.fyndatextil.se. Jag är trött på att damjeans i butik innehåller mer stretch än denim. Nu har jag köpt ett grovt mörkblått tyg till riktigt bra pris. Så, semestern blir symester på riktigt. Spännande. Sist jag gav mig på något så avancerat var drygt ett år sedan. Jenny Hellström. Fem stjärnor av fem i svårighet. Jag nybörjare. Det gick… sådär. Byorna är nog använda två omgångar. Trivdes inte i modellen heller.

20151126_2001011

Nu har jag ju lärt mig en del sedan dess och vanliga jeans innehåller inte 25 delar. Det kan ju bli bra… Denna gången har jag två mönster från Ottobre jag velar mellan. Tänker att jag nog ritar upp båda och mäter och har mig och ser vilka som kan bli bäst.

Köket är framme!

20161211_204622Asa, dra, hej och hå! 2000-talet, jag är här! Stugan med. Eller ja, 1999, åtminstone. Jodå. Diskmaskin minsann. I mitt lilla torp. Latmask blev jag kallad idag. Kan förstå det. Jag bor ju ändå ensam. Men du, om jag har burit in mitt diskvatten, kokat det, diskat och sedan burit ut slabbet när jag är klar i tio jävla år, är jag jävligt värd en diskmaskin. Så det så. Tesilarna har inte varit så rena sedan jag tog med dem hem till föräldrarna och diskade dem i deras diskmaskin.
Köksskåpen och alla lådorna är urtorkade, rensade och allt som var muskissat eller bara allmänt smutsigt går nu i diskmaskinen. Diskmaskinen, jag har en sådan nu förstår du. Ja, jag är extremt tacksam för det.

Pappa har varit här i helgen. Det är han som har installerat nymodigheter. Jag har under tiden spänt upp husets skarvsladdsysstem i taket istället för att ha det liggande som ett meandermönster efter golven. Dessutom har jag satt en liten list med isoleringsband i dörrkarmen. Tanken är att jag ska sluta fågelskåda genom dörrspringan. Eller åtminstone att det ska sluta dra så kallt. Jag tror att jag får ta till den gamla fina lösningen med draperier också för att få det riktigt bra. Men just nu räcker det. Jag är nöjd.
20161211_204718
När jag drog in vatten och började planera för modernt kök och badrum la jag ut en tiggeriannons på fejan. Diskmaskinen kommer där ifrån. Tack! Knappen håller sig inte intryckt. Men det är en gammal goding med just riktig knapp, ingen elektronisk touchknapp utan en riktigt mekanisk. Alltså fungerar även mekaniska lösningar. I detta fallet en tvättäkta tandpetare. Tadaa! Jag har diskmaskin.

Detta skulle kunna ses som ett skrytigt heminredningsinlägg. Men jag är en ärlig människa. 20161211_204641Så här ser spiselvrån ut. Där bor allt som inte har någon plats. Och elprylarna som ska in i vagnen när jag väl får ändan ur och inreder den. Mattan hänger dessutom och torkar på en supersnygg, lagom bred men trasig 70-talsmangel. Pappa försökte laga den idag men det verkar som att delar av motorn behöver bytas ut. Mangeln ska alltså till tippen.
Längst i bakgrunden ser du min provdocka. I fredags fick jag sylust igen, för första gången på flera månader. Jag blev inte klar, men en klänning är faktiskt på gång. Kragen ska sys fast, knappar och knapphål ska sys och ärmarna ska på. Sedan kan jag se ut som en liten pepparkaksgumma om jag vill.