september 2016 – stugliv.hypnoterapia.se

Hemmasydda kramar

20160927_1259281 I senaste numret på tidningen Ottobre (5/16) var det mycket som tilltalade mig. Finast var namnet på tröjan Like a Warm Hug. En sådan måste jag ha! Den skulle sys i tyg med merinoull. Sådant har jag inte hemma och köpförbud råder. Däremot hittade jag lite stickade tyger från mammas gömmor. Sydde en gråbeige först. Det tyget fick jag för 10-15 år sedan när jag trodde att jag skulle börja sy. Jag gjorde ju inte det då. Men nu blev det en kram från morsan. Inte fel det.
När jag ändå var igång sydde jag en till. Detta tyget har aldrig varit tänkt till mig. Jag har svårt för beige och särskilt när det drar åt grönt. Men bruna sömmar och något färgglatt till kanske funkar? 20160927_1509181 Nej, jag ser inte överlycklig ut. Magen bråkar. Svullen, öm och… ska vi säga… aktiv? Hela kroppen påverkas. Jag har visst blivit laktosintolerant så här på gamla dar. Dumt. Men då kan det ju vara extra skönt med ett par kramar, tänker jag.

Nu ska jag gå ut och mäta hur mycket avloppsrör jag behöver. Snart kommer brunnsborrarna och det är dags att börja beställa hem allt som behövs innan dess. Eftersom jag bara har en vanlig tvåmeters tumstock lär det bli en liten promenad av det hela. Gissar att jag får ta en runda om dass med. Skitmage! Bokstavligt talat.

Kan man sy trosor?!

”Har dy SYTT den?!” ”Har DU sytt den?!” Har du sytt den? Frågan kommer ganska ofta. Med olika betoningar. Första varianten känns bra. Ofta följs den av ”Den ser ju köpt ut.” Jag låter bli att tänka på att köpekläder ofta har sneda sömmar, mönsterpassning som är helt skev utan tackar och tar det som en komplimang. (Och en påminnelse om att jag en dag ska bli mästare på mönsterpassning och prydliga sömmar.)
Andra varianten är väl ok när det inte hörs tydligt att det är en människa som verkligen inte förväntar sig någonting av mig. Tack och lov sker det inte så ofta.

Ingen fråga gällande sömnad förvånar mig mer än ”Kan man sy trosor?!” Jo. De är gjorda av tyg. Man kan sy dem. Det är två, tre, fyra mönsterdelar som sys ihop. Inte särskilt avancerat alls. Sedan kan man ju piffa till det och göra det hur komplicerat som helst om man vill det. Men det vill inte jag. Jag vill göra slut på mina trikårester och ha sköna underkläder som sitter där de ska.

Jag använder två bitar tyg till grendelen. Baksömmen vändsyr jag så att sömmen döljs mellan dem. Framtill bara overlockar jag. Dels beror det på att jag inte har listat ut hur jag ska göra för att vändsy framtill också och dels på att det faktiskt inte påverkar bekvämligheten alls om jag låter bli.

Det finns nog inget plagg som väcker så många känslor hos mig att sy. Känslan när jag klipper till delarna och det ser ut att bli ett mindre tvåmannatält. Har jag verkligen klippt rätt här?
När jag sytt ihop grendelarna med fram- och bakstycket och sidsömmarna är där de ska och jag provar. Glädjen över att de passar och chocken att denna campingutrustning krävs för att täcka min bakdel. Jag har faktiskt inte någon särskilt stor rumpa får jag påminna mig själv om. Intellektuellt vet jag ju det.
Och så på med mudd eller resår runt benen och bredare resår i midjan. Det finns elegantare sätt men jag tycker att bred resår är skönast. Provar. De passar, sitter skönt och ingenting kasar in mellan skinkorna när jag vickar på höfterna framför spegeln. Tjohooo! I affären ligger jag mellan två storlekar och har svårt att hitta rätt. Här hemma blir det som jag vill.

På matbordet, där jag klipper till, ligger bara centimeterstora slamsor kvar av det som var en tygrest. Det kan jag kasta med gott samvete. Jag har inte bara tillverkat trosor jag har rensat ut också. Dubbel glädje!

Dagens plagg klippte jag till i tisdags av ett mönster från tidningen Ottobre, nr 5 från 2009. Sedan kom lönearbetet i vägen. Idag blev de färdiga. Alla utom paret underst i mitten sitter som de ska. Det fungerar alltså inte med smalsmal mudd för att hålla bakstycket på plats. Nu vet jag det.

Mönsterpassning på byxor

Idag är jag glad som ett barn. Mönsterpassning är ingenting jag ägnat mig åt någonsin. Försökte i torsdags men hade inte tänkt färdigt utan klippte fel på klänningsdelarna. Idag skulle jag sy byxor av samma tyg som klänningen. Randiga. På tvären. Hur gör jag nu?! Jag gjorde som jag brukar. Google först. Inget svar på min fråga. Sygrupp på fejan. ”Hjälp!” Och jag fick massor av tips och råd. En tjej fick mig verkligen att tänka själv och så förstod jag hur jag skulle göra.
Ett byxmönster har två spetsar som bildar byxans gren. När man viker ihop delarna kommer de på olika höjd. Det är för att byxan är högre bak. Så passar jag ihop grenspetsarna efter mönstret på tyget, lägger delarna trådrakt och dubbelkollar i benens nederkant så blir det bra. Då följer mönstret med sömmarna hela vägen upp. Det är först där resåren ska i som mönstret förskjuts lite, på grund av skillnaden fram och bak.

Jag blev så glad att jag bara ville kolla igen att jag verkligen kunde. Så det blev ett par leggings till. Tyget till dem var bland det första jag köpte när jag började sy för ett år sedan. Jag har inte vågat sy i det förut, just på grund av mönsterpassningen. Men nu kan jag!

Det första paret heter Winter Comfort och kommer från senaste Ottobre, 5/16. De ska sys upp i jersey med ull i egentligen. Det skulle jag ha provat om det var något jag hade hemma. Här körs ju på skåpsrensning så det det blev viskosjersey istället. Långkallingar under till vintern blir bra.
Leggings Classic Black är också från senaste Ottobre. Mina blev verkligen inte klassiskt svarta. Tvärt om. Alla favoritfärgerna är med. Samtidigt. Om jag inte hade försökt sy med ärvd tråd utan märke hade dessa blivit färdiga på en halvtimme, inklusive tillklippning. Och de är supersköna. Kan det bli bättre?

Känsligheten för trådkvalitet är enda nackdelen med att ha en nyare symaskin. När jag skulle lägga upp benen tjorvade alltihop fast nere i maskinen och jag fick skruva loss stygnplåten och dra loss allt med våld, två gånger. När jag bytte tråd gick det galant på första försöket. Jag vet ju det här. Varför gör jag så då?! Svaret är: Snålhet. Det är dumt.

Sömnad och tacksamheter

Jag önskar att jag kunde skriva någonting som gör denna dagen rättvisa. En eftermiddag med syrummet i skuggan under kastanjen. Fikastunder på kökstrappen med bin som surrar och suger i sig av vad Kärleksörten ger. En och annan fågel som kvittrar. Även om det inte är sommarens intensiva konserter finns det talgoxar kvar som ackompanjeras av duvornas bas och en glada som skriker till medan den cirklar över grannens gärde. Det är vackert.

Jag har sytt mitt livs andra Vilma. Med fickor! Jag hade tänkt mönsterpassa ordentligt eftersom tyget är så mönstrat. Tittar du på överdelen syns försöket. Sedan tappade jag tydligen räkningen bland ränderna och mönsterdelarna. Så jag får vända vackra sidan till, helt enkelt.
Jag har mer tyg kvar av biten jag köpte, viskosjersey från Fynda textil i Gävle, sommarens mysigaste tygaffär. Så jag tänkte sy ett par av de mjuka byxorna ur senaste Ottobre. När jag skulle ta den sista byggplasten från rullen var den så skrynklig att den inte gick att använda. Att cigaretterna eller mönsterpappret tar slut är tydligen det enda som kan få ut mig när jag landat hemma efter ett alldeles för långt jobbpass med på tok för lite sömn. Cigaretterna tar sällan slut eftersom jag rullar själv och köper 300 gram tobak åt gången. Det räcker länge. Förra byggplastrullen räckte i ungefär nio månader. Så nej, det är inte ofta jag lämnar tomtgränsen när jag väl har landat. Tacksam att jag kom på att det behövdes innan Lantmännen i byn stängde.

När jag sträckte ut ryggen efter att ha stått dubbelvikt och ritat mönster ett tag tog jag en runda runt tomten. Jag har fått de nya soptunnorna med fyra fack i varje. Hoppas att restavfallsdelen räcker till. Den är mindre än den lilla tunnan jag hade förut. Jag har ju bara månadstömning. Metallfacket kommer mest troligt bara att innehålla honungsburkslock. Plast brukar inte heller bli särskilt mycket. Glas ännu mindre. Särskilt färgat. Får se hur det blir och hur mycket mer betalt de vill ha för detta. Det ska bli skönt att slippa frakta runt sopåtervinningen i fortsättningen åtminstone. Ytterligare en tacksamhet.

Det stora jublet väckte hösthallonen. Jag har ett bärbuskland med hösthallon, självsådda vildhallon och vanliga trädgårdshallon. Gott så att hjärtat sjöng! Just hösthallonen satte jag för flera år sedan. Nu är första gången de ger någon skörd. Inga mängder eftersom allt runtomkring är rörigt, oklippt och ovårdat. Men tillräckligt för att fylla munnen och magen med solvarma hallon utan mask. Även tomaterna drar nytta av solen och mognar på i snabb takt till smaklökarnas stora förtjusning. I år köpte jag plantor eftersom matrumsbordet är upptaget för tillklippning mest jämt. Det blev gott det med.

Medan solen försvann bakom träden satt jag på trappen och lät fötterna bli varma och mjuka i en balja såpdoftande vatten. Så som jag har haft det i dag hade jag planerat att få ha det åtminstone någon del av sommarens semester. Nu blev det ju inte så. Men tacksam för att jag får möjlighet att njuta det nu istället.

Sylusten är tillbaka!!!

Äntligen! Jag har lust att sy igen. I går kom det. Jag satt på kökstrappen hela eftermiddagen. Varmt och soligt en ledig dag. Tittade i sygrupperna vad de andra höll på med. Klänningen Vilma från Mekkotehdas kom upp och jag kom på att det var precis en sådan jag ville sy av mitt färgglada tyg jag köpte på Ohlssons i somras.

Boken är på finska och har fantastiska frestande bilder. Språket är ett problem. I sygruppen fick jag veta att den är liten i storleken. Med Aino från samma bok fick jag gå ner i storlek. Inte här. Bakkjoldelen har ingen egen mönsterdel. Egentligen ska nog hela bakstycket vara i en del. Jag ritade av bakkjolen efter framkjolen fast smalare eftersom framkjolen ska rynkas under bysten. Det blev för långt. Livdelen fram stannar under bysten medan bakre livdelen räcker ner under midjan. Nu har jag ritat en egen mönsterdel till baksidan så nästa gång finns möjlighet att få det rätt från början.

Jag lyckades också med konststycket att lägga främre livdelen fel så att den blev delad på mitten, trots att jag tydligt märkt ut att den skulle vara mot vikt tygkant. I detta tyget gör det inte så mycket, tycker jag.

Rynk under bysten har en förmåga att göra mig gravid. Eller nej, jag vet vad som krävs för att få barn. En klänning kan inte göra det. I så fall hade jag haft huset fullt med ungar. Men jag ser gravid ut med rynkor. Jag la veck istälet. Om vecken ska vara inåt eller utåt har jag ingen aning om. Jag la mina inåt och blev nöjd med det.

Ringningen muddade jag bara på overlocken. Sedan tänkte jag göra som jag brukar och fålla med tvillingnål på hushållsmaskinen. Hade till och med trätt om den när jag kom på att jag ville prova n-fåll på overlocken. Jag tror att jag ska sy ner den med en stickning, åtminstone i ärmsluten behövs det. men jag blev nöjd.
Klänningar ska ha fickor. Det är min bestämda uppfattning. Jag klippte fickorna från Aino och provade ut var jag ville ha dem. Det är djupa fickor. Som plötsligt räckte långt ner på benet. Att sprätta overlocksöm är aptråkigt, så jag klippte bort dem och sydde ihop. Nästa Vilma ska ha fickor. För jodå, det kommer att bli fler. Och med fickor på rätt ställe kommer detta att bli mitt absoluta favoritmönster. Helt klart.

Dubbla projekt, röj och modernisering

Röjningen har lite gått i stå här. Lönearbete har den effekten på mig. Uppdraget att rensa översta hyllan i något skåp, är inte gjord. Däremot vet jag vilket skåp som står först i tur. De översta två hyllorna i städskåpet innehåller allt från verktyg, trädgårdsredskap, snigeldödarmedel och allt annat som kan behövas. Det ska jag ta tag i snarast.

Papperssorteringsutmaningen orkade jag inte ens titta färdigt på. Det säger lite mer om mig än jag egentligen är intresserad av att dela med mig av offentligt. Men så är det. Viktiga papper och pengar är det enda som ger mig riktigt ångest i dagens läge. Jag hann se hennes fiffiga mapp och tänker att en sådan skulle jag ha. Allt som måste köpas in får vänta till efter den 27:e. Pengarna räcker inte till minsta utsvävning när jag ska spara till mitt Stora Projekt: Torpet in i 2000-talet.
Hallrensning känns bra. Det är knappt ens en arbetsuppgift. Sådant gillar jag.

Jag blev av med ytterligare en bärkasse tidningar idag. Allt som försvinner ut är av godo. Och trots att jag ville skänka bort även denna kassen så fick jag 100 kronor av mottagaren. Det kändes lite konstigt, men den passar bra i bensintanken på lilla bilen.

Torpet in i 2000-talet går framåt, även om det är längre framförhållning på momenten där. I tisdags åkte min far och jag och köpte en byggbod på hjul. I den ska det byggas badrum, tvättstuga och bastu på tolv välanvända kvadratmeter. Nästa helg kommer vagnen på plats där den ska stå. Det var bara jag som inte fixade att backa in den på plats. Imponerad över mig själv att jag bara fick hem den i ett stycke efter bilen.

Miljöinspektören gav mig bästa födelsedagspresenten när hon berättade att jag, eftersom jag inte ska ha vattentoalett, bara behöver ett bdt-filter. Ett sådant kostar ca 10 000 kronor. Jämför det med ett avlopp som kostar 50 000. Idag var hon på plats och hon tyckte min plan av placering av filtret var bra. Företaget som säljer filtret tyckte att jag skulle ha en liten infiltration för det renade vattnet. Inte ens det tyckte hon att jag behöver. Mycket tacksam torpare här.
Brunnsborrarna kommer i oktober och sedan är allt på gång.
Jag har fått tag i en billig begagnad tvättmaskin. Köper den redan idag fast det lär dröja innan den kan installeras. Pappa lämnade släpet här när han åkte hem så det är lika bra att passa på.

Röjarplanering

Idag blir det inga bilder alls. Men två köksskåp är utrensade och musfällan är gillrad i den ena.
Ovanvåningen är nog färdigrensad. Svårt att veta när det ligger grejer överallt. En del ska till tippen, en del till loppis och så är där en hög med tidningar och böcker som ska skänkas till vänner och bekanta.

Min pappa kommer hit idag. Antingen kör vi till tippen eller så åker vi och köper en byggbod till mig. Nej, det ska inte bli ett lagringsutrymme. Det är en del i ett annat projekt som vi kan kalla ”Torpet in i 2000-talet.” Vilket det blir beror på säljaren som inte svarar.

Planering var dagens uppgift i rensningsutmaningen. Det är svårt att planera när jag är beroende av andra människor för att veta vad som ska göras. Men drömscenariot ser ut så här: Vi köper byssja och kommer hem med den. I morgon kör jag iväg grejerna dit de ska och på fredag hämtas det sista av skänkesgrejerna. Ett annat alternativ är att grejer körs iväg, saker hämtas och det sista försvinner på fredag. Men då har jag ingen byggbod. I båda fallen är övervåningen röjd och färdig senast fredag.

Nästa rum i utmaningen blir köket. Där har jag ju smygstartat. Det är lätt att ta ett skåp då och då i pauserna, medan tevattnet kokar eller maten blir klar. Där ska vara klart senast söndag nästa vecka. Helst ska jag ha hunnit med matrummet där emellan. Där är inte så mycket som ska rensas ut. Det handlar mer om att flytta saker till sina platser och saker som får en plats när är allt är klart där uppe.

Vardagsrummet är minst att röja i. Eller mest. Egentligen vill jag kasta ut allt och börja om från början. Ekonomin till det är obefintlig. Jag har också möbler jag tycker väldigt mycket om men som jag helst inte skulle behöva. Jag tror att det får bli ett framtida projekt. I övrigt så gick jag genom skåpen här i somras, så gör jag inte mer än det viktigaste tar det bara en timme eller så.

Syrummet är det samma sak med. Där ska bara sättas upp en hylla. Allt finns. Ska bara såga till hyllplanen och skruva upp linjalerna. Snabbt jobb. Sedan är det klart. Alltihop. Det känns bra.

Samlade röjarinsikter

Rensningsprojektet fortsätter. Nya insikter:
1. Att rensa när bilen står på verkstad är osmart. Är bilen hemma kan man bära ut skräp och sådant som ska till loppis direkt. När bilen står på verkstad står allt kvar och det syns inte att man har gjort någon nytta alls. Högst otillfredsställande.

2. Gårdagens uppgift var att berömma någon som gjorde något bra (i städväg). Jag tänkte enkelspårigt och att uppgiften var sugig som bara den, ensamstående och utan barn som jag är. Här finns ingen att berömma. Men en vän berömde mig och tyckte att jag skulle berömma mig själv. Det hade jag inte ens tänkt på. Dessutom berömde jag inte tillbaka. Hur självupptagen är jag egentligen? (Det sista är ingen insikt utan något att tänka på för framtida insikter.)

3. Dagens uppgift handlade om vad jag ville göra med min tid. Ja, egentligen vill jag inte hålla på med rensa och röj, hur skönt det än är att bli av med prylar. Alltså, ska jag bli ännu bättre på att inte ta in saker i huset som jag inte verkligen behöver. Där har redan skett stora förbättringar, men som sagt, jag kan bli striktare mot mig själv. Bland annat ska jag inte inbilla mig att jag kommer att sälja någonting. Jag tycker att det är för jobbigt och tråkigt. Skänkesgrupperna är mer min grej.
Jag vill vara kreativ. Sy, sticka, skriva, skapa. Jag vet att min kreativitet kräver ytor, plats att tänka. Alltså är det viktigt att mina kreativa utrymmen är i ordning. Även detta är egentligen gammal kunskap. Och jo, syrummet är det mest välordnade rummet i stugan. Men allt det andra? Det jag vill göra på ovanvåningen som bara har bekat igen? Där finns arbetsbord, bra belysning, färger, papper och allt möjligt som jag kan leka med. Men ytorna är så belamrade att det inte ens går att komma fram till bordet.

4. Att rensa behöver inte ta jättelång tid. Idag gick jag igenom ett köksskåp medan tevattnet kokade upp. Inga mängder av grejer som försvann ut. En trasig mixerstav, som jag trodde att jag redan kastat. Men överblick är bra.

5. Om jag inte sparar på så mycket grejer behöver jag inte ha så mycket förvaringsmöbler. Uppe kan jag nu (så fort jag får bärhjälp) kasta ut en gigantisk kista utan botten. Där har legat tidningar, en kasse med sådant jag själv har skrivit, pärmar med kurslitteratur och böcker jag inte har saknat sedan jag rensade ut och ställde upp dem sist. Kokböcker. Allt finns ju på nätet? Jag sparade en, Vår kokbok från 1970-talet. Den fick jag i julklapp av bästisen som tonåring. Hon köpte den av sin mamma när hon rensade ut.
Tidningarna skänkte jag bort. Alla utom krigsgårsgångarna av Husmodern. De är ett stycke historia som jag vill ha kvar. De kan då också få en mer hedrande plats än en kasse i en kista som aldrig öppnas.
Det jag själv skrivit sparades lite av. Där är jag fortfarande osäker på hur jag ska göra. Det mesta skrev under tider av mitt liv när jag inte mådde bra. Jag blir inte jublande lycklig av att läsa det. Ska det verkligen sparas? Jag har frågat mig detta förut. Det får vara med en runda till men i nästa utrensning måste jag fatta beslut.

6.Slipper jag ha förvaringsmöbler efter alla väggar där uppe är det lättare att komma åt att städa. Luft, rymd och frihet. Som jag vill ha det!

7. Så mycket grejer jag har sparat för att det kan vara roligt för mina barn att titta på sedan. Jag vet ju hur lycklig jag har blivit när jag hittat sådant som tillhört mina föräldrar, farmor och så. Men, jag är barnlös. Jag kommer aldrig att få några barn. Ingen kommer att bli glad över att se mitt första id-kort, händelseböckerna jag skrev i skolan eller läsa mina gamla dagböcker. Det är inte så lite sorgligt. Men platsbesparande.

8. Jag sparar grejer, inte för att jag behöver dem utan för att de speglar vem jag är, har varit och vill vara. Ett exempel: Under några år fotograferade jag mycket. Jag gick på fotoutställningar och köpte fotoböcker. Som jag aldrig tittar i. Det var många år sedan jag lekte med kameran. Det är roligt, så jag kan ta upp det igen. Men hela världen är full av bilder. Internet och biblioteket med. Jag behöver inte ha allt i bokform. För vem ska jag visa upp att jag genom livet haft massa olika intressen? Varför skulle det ens vara viktigt? Jag är den jag är. Inuti mig finns massa kunskaper, erfarenheter, lagrade intryck. De är viktiga för mig. Om någon är intresserad av att se de sidorna av mig får de väl lära känna mig, fråga, uppleva. Jag behöver inte hålla någon image utåt.

Så. Det var dagens samlade erfarenheter. Jag har precis fått fikasällskap. Bästa sorten, en sådan som själv tar med fikabröd. 😉 Det blir en bra dag detta med.

Än så länge bara småröjig helg

Gårdagens köksutrensning. Jag har inte mycket köksmaskiner. Lagar inte särskilt mycket mat och utan vatten och avlopp så blir det helt enkelt inget fokus på köket. Det finns en maskin som kanske ska rensas ut senare men eftersom det är på gång med indraget vatten vill jag vänta och se om den blir använd när det är mindre jobb med disken.

För några dagar sedan pratade jag med en vän om köksvåg. Hon hade ingen. Jag har två. Vill hon ha den ena är den hennes. Annars går den i loppislådan.

Idag skulle minnessaker och arvegods rensas ut. Minst en/ett. Jag har gått ganska hårt åt sådant tidigare. Någonstans inuti mig finns alltid en lust och längtan efter ordning fast jag har svårt att hålla den. Rensa i röran med feng shui har varit återkommande läsning och jag följer oftast rådet att bara ta in saker jag behöver, vill ha och älskar. Men förra veckan fick jag två tjocka pärmar med symönster av en kompis. Nu är de genomgångna. Kvar blev en Burdatidning med babykläder, ett blusmönster till mig, två tomma pärmar med plastfickor och smarta idéer om mönsterförvaring. Idéer är bra. De tar ingen plats.

Att bli av med saker gör det lättare att andas. Ni ser ingen skillnad, det är fortfarande för mycket, för smutsigt och för rörigt. För mig som vet att det har stått stora vaxade kassar med tyg på i stort sett all golvyta som nu är tom är skillnaden stor. Jag blir gladare när jag kommer upp för trappen. Och ja, jag är säker på att jag, trots allt, kommer att kunna rensa ut mer minnessaker som jag glömt där, längst in.

Lite elakt att göra reklam för en bok i ett inlägg som inspireras av en utmaning av författaren till en annan bok? Jo. HÄR kan du också gå med i utmaningen. De första tre dagarna av 30 har gått, men du hinner säkert hänga på fortfarande.

Utmanande röj

Jag är en rörig människa. Dessutom har jag alldeles för mycket saker. Nu har jag gått med i ett evenemang på Facebook där jag under 30 dagar ska rensa här hemma. Olika utmaningar varje dag som ska ta mellan 5 och 15 minuter att genomföra. Jag har redan konstaterat att det får bli när jag inte jobbar långpass. Lediga dagar kan jag å andra sidan ta flera utmaningar på en gång.
Gårdagens, att rensa ut något jag stört mig på länge, flummade jag bara över genom att betala räkningarna. Fast idag, idag hände det på riktigt.

Säckarna innehåller tyg. Jag fick ärva min mors tygsamling. Hon i sin tur ärvde farmors på 90-talet. Jag tog det jag tyckte om och det var verkligen inte lite. Detta blev kvar efter att några vänner tagit vad de ville ha. En annan vän hämtade resten och lämnar det till några kvinnor på en flyktingförläggning. Hoppas att det ger dem lika mycket glädje som det jag behöll ger mig.

Syrummet är, för att vara jag, rätt okej. Jag har påbörjat en minst åtta månader lång period med extremsparande. Mina tygskåp kommer alltså inte att fyllas på under den tiden. Det kan vara skönt det med, att sy upp det jag har, få mer överblick på det som blir kvar och börja om på nytt med lite mer urskiljning. Risken att jag ska bli sysslolös är inte stor.

Nu går jag ut i köket och ser vad jag kan rensa ut där ifrån. Sedan är dag ett och två avklarade och jag kan göra vad jag vill. Jag är långledig och planen är faktiskt att extrarummet ska vara i ordning innan jag börjar jobba igen. Nu när tygerna är borta känns det så mycket enklare. Fast idag blir det nog mest soffhäng. Sov kanske tre timmar på jobbet i natt. Det är för lite för att min hjärna ska fungera riktigt.