Rensningsprojektet fortsätter. Nya insikter:
1. Att rensa när bilen står på verkstad är osmart. Är bilen hemma kan man bära ut skräp och sådant som ska till loppis direkt. När bilen står på verkstad står allt kvar och det syns inte att man har gjort någon nytta alls. Högst otillfredsställande. ![20160905_095401[1]](http://stugliv.hypnoterapia.se/wp-content/uploads/2016/09/20160905_0954011-300x169.jpg)
2. Gårdagens uppgift var att berömma någon som gjorde något bra (i städväg). Jag tänkte enkelspårigt och att uppgiften var sugig som bara den, ensamstående och utan barn som jag är. Här finns ingen att berömma. Men en vän berömde mig och tyckte att jag skulle berömma mig själv. Det hade jag inte ens tänkt på. Dessutom berömde jag inte tillbaka. Hur självupptagen är jag egentligen? (Det sista är ingen insikt utan något att tänka på för framtida insikter.)
3. Dagens uppgift handlade om vad jag ville göra med min tid. Ja, egentligen vill jag inte hålla på med rensa och röj, hur skönt det än är att bli av med prylar. Alltså, ska jag bli ännu bättre på att inte ta in saker i huset som jag inte verkligen behöver. Där har redan skett stora förbättringar, men som sagt, jag kan bli striktare mot mig själv. Bland annat ska jag inte inbilla mig att jag kommer att sälja någonting. Jag tycker att det är för jobbigt och tråkigt. Skänkesgrupperna är mer min grej.
Jag vill vara kreativ. Sy, sticka, skriva, skapa. Jag vet att min kreativitet kräver ytor, plats att tänka. Alltså är det viktigt att mina kreativa utrymmen är i ordning. Även detta är egentligen gammal kunskap. Och jo, syrummet är det mest välordnade rummet i stugan. Men allt det andra? Det jag vill göra på ovanvåningen som bara har bekat igen? Där finns arbetsbord, bra belysning, färger, papper och allt möjligt som jag kan leka med. Men ytorna är så belamrade att det inte ens går att komma fram till bordet.
4. Att rensa behöver inte ta jättelång tid. Idag gick jag igenom ett köksskåp medan tevattnet kokade upp. Inga mängder av grejer som försvann ut. En trasig mixerstav, som jag trodde att jag redan kastat. Men överblick är bra.
5. Om jag inte sparar på så mycket grejer behöver jag inte ha så mycket förvaringsmöbler. Uppe kan jag nu (så fort jag får bärhjälp) kasta ut en gigantisk kista utan botten. Där har legat tidningar, en kasse med sådant jag själv har skrivit, pärmar med kurslitteratur och böcker jag inte har saknat sedan jag rensade ut och ställde upp dem sist. Kokböcker. Allt finns ju på nätet? Jag sparade en, Vår kokbok från 1970-talet. Den fick jag i julklapp av bästisen som tonåring. Hon köpte den av sin mamma när hon rensade ut.
Tidningarna skänkte jag bort. Alla utom krigsgårsgångarna av Husmodern. De är ett stycke historia som jag vill ha kvar. De kan då också få en mer hedrande plats än en kasse i en kista som aldrig öppnas.
Det jag själv skrivit sparades lite av. Där är jag fortfarande osäker på hur jag ska göra. Det mesta skrev under tider av mitt liv när jag inte mådde bra. Jag blir inte jublande lycklig av att läsa det. Ska det verkligen sparas? Jag har frågat mig detta förut. Det får vara med en runda till men i nästa utrensning måste jag fatta beslut.
6.Slipper jag ha förvaringsmöbler efter alla väggar där uppe är det lättare att komma åt att städa. Luft, rymd och frihet. Som jag vill ha det!
7. Så mycket grejer jag har sparat för att det kan vara roligt för mina barn att titta på sedan. Jag vet ju hur lycklig jag har blivit när jag hittat sådant som tillhört mina föräldrar, farmor och så. Men, jag är barnlös. Jag kommer aldrig att få några barn. Ingen kommer att bli glad över att se mitt första id-kort, händelseböckerna jag skrev i skolan eller läsa mina gamla dagböcker. Det är inte så lite sorgligt. Men platsbesparande.
8. Jag sparar grejer, inte för att jag behöver dem utan för att de speglar vem jag är, har varit och vill vara. Ett exempel: Under några år fotograferade jag mycket. Jag gick på fotoutställningar och köpte fotoböcker. Som jag aldrig tittar i. Det var många år sedan jag lekte med kameran. Det är roligt, så jag kan ta upp det igen. Men hela världen är full av bilder. Internet och biblioteket med. Jag behöver inte ha allt i bokform. För vem ska jag visa upp att jag genom livet haft massa olika intressen? Varför skulle det ens vara viktigt? Jag är den jag är. Inuti mig finns massa kunskaper, erfarenheter, lagrade intryck. De är viktiga för mig. Om någon är intresserad av att se de sidorna av mig får de väl lära känna mig, fråga, uppleva. Jag behöver inte hålla någon image utåt.
Så. Det var dagens samlade erfarenheter. Jag har precis fått fikasällskap. Bästa sorten, en sådan som själv tar med fikabröd. 😉 Det blir en bra dag detta med.