Semestertröjan är klar

Tröjan jag påbörjade första semesterdagen, på väg till Gävle, är färdig. Den blev precis som jag ville ha den. Enkel, mjuk, lagom urringad. Tror bestämt att det är en ny favorit. 20160729_154312

De fula vecken som kom när jag plockade upp för halsringningen syns bara när jag intar selfiepose. Antingen åtgärdar jag det eller så låter jag bli att ta selfies offentligt med tröjan på mig. Mönstret heter Sommerkveld och finns på ravelry. Det är på norska, men med hjälp av bästa stickgruppen på fejan och Drops ordlista på nätet gick det bra det med. Garnet är Drops Alpaca.

Efter att min armbåge/handled bråkade med mig i våras är detta första riktiga stickningen. Jag började känna av domningarna när jag suttit länge men när jag avbröt, stretchade och rörde på axlarna regelbundet gick det över. För att fira detta kostade jag på mig ett köpemönster. Det tillhör inte vanligheterna, men nu har jag haft det på Pinterest länge och jag har restgarner från tidigare projekt. 

Min kommer att innehålla vinrött, orange, brunt och äppelgrönt. Om någon mer är sugen finns mönstret att köpa här. Delarna formas med förkortade varv och jag har redan kört fast. Ja, jag har svurit. Men lite av tjusningen med att göra saker själv är att jag får lära mig nya saker, så det är bara att prova igen.

Semesterbunkrande och rensning

20160711_152151I sommar har jag bunkrat tyger, knappar, dragkedjor, resår och så mycket annat jag kan tänkas behöva för alla mina tänkta sömnadsprojekt, och lite till. Både nytt och loppisfynd har fått följa med hem. Tygskåpen bågnar. Knapplådan var välfylld som den var men jag hittade en stor back med mycket vintageknappar som jag inte kunde låta bli. Så nu står alla knappar i lådor på arbetsytan. Jag har en vrå i syrummet som skulle kunna rymma en hylla eller ett smalt kökskåp. Det får nog bli nästa projekt.
20160719_160242
Men titta på knapparna! Det är något särskilt med gamla knappar. Jag kan se plaggen de har suttit på framför mig. När jag satt och sorterade hann jag bygga små historier runt tillfällena när dessa plagg användes. Det blir som en egen värld i mitt huvud, en tidsresa utan TARDIS. Och jag blir så rörd när jag hittar exakt sådana knappar min mor använde till våra hemsydda jeans när vi var små. Jag avskydde de där brallorna då, men nu tänker jag på all kärlek som var insydda i dem. Knapparna kan bli snygga på ett par byxor idag, om jag kan lista ut hur man får dem på plats utan att ta sönder dem.
20160711_19503620160712_221948
Att bara fylla på utan att tömma leder inte till någonting bra. I helgen började jag alltså gå igenom mammas gamla symönster. Det mesta är från 70- och 80-talet.

En liten hög med herrkläder, 500 gram. Pappa fick visst inte så mycket sytt till sig.

Mer än dubbelt så mycket barnkläder. Mönster på den tiden var inte som nu, med flera olika storlekar i varje. Blir full i skratt när jag hittar likadana plagg utklippta i olika storlekar. Det skiljer nästan fyra år mellan mig och syrran men vi kläddes som tvillingar, oftast i tomterött.
Damkläderna. 6 kg mönster. Jag trivs med att ha vuxit till mig och att ha fått lite former. Samtidigt, nu svär jag för mig själv. Tänk att ha kunnat använda moderna varianter på alla dessa söta klänningar i storlek 36 som mamma har haft.
En liten hög sparade jag. Det lilla som fanns i min storlek. Ett par varianter på underkläder. Där har jag det betydligt lättare än mamma, tänker jag och gläds åt det och åt utrymmet i skåpet där mina dragkedjor nu får bo.

20160719_154444Det känns som att det var längesedan jag hade lust att sy någonting. I verkligen är det bara ett par dagar sedan, men ändå. Nu börjar det ändå klia i fingrarna igen. Har kört fast i en del plagg. Då tappar jag sugen. Knepet jag tar till är att sy något enkelt som jag tror mig vara säker på att lyckas med. En Aino från Mekkotehdas med leggings, Sammalikko från Ottobre blev bra att jobba i, om inte annat.20160718_175238

Titel: Stugmor

Stugmor. För husmor låter lite övermaga i mitt lilla torp. Och i ärlighetens namn, hade detta varit mitt jobb hade jag fått sparken direkt. Men idag fick jag ett ryck.

Krusbärsbusken har gett ordentlig skörd för första gången sedan vi grävde ner pappas lilla avläggare. Svartvinbärsbusken dignar av bär. Rabarberna, som jag skulle ha gjort goda pajer av sedan länge, har vuxit sig stora och grova. Dags att sylta och safta! Först gjorde jag saft på rabarber och svarta vinbär. Moset som blev kvar blandades med krusbär och lite mer vinbär och kokades till sylt. Den blev god. Jag blir plötsligt sugen på våfflor med grädde och sylt. Men det blir inte i kväll. Nu räcker det.
20160715_214747Att vara huslig när man bor omodernt är helt enkelt för jobbigt. Det har gått åt ungefär en kvarts regntunna vatten till allt diskande och burkkokande. Allt bärs in, används och kånkas ut igen. Rinnande vatten… En stillsam dröm i stugmors hjärta.

Semestern börjar närma sig slutet. Bara helgen ledig sedan är det dags för lönearbete igen. En solskensdag har jag haft på två veckor. En. Jag planerade massa sömnad och innefix om vädret sög. Och jodå, jag har sytt, men inte alls i den utsträckning jag hade tänkt mig. Alldeles för mycket tid har ägnats på soffan i apati. När nästa vecka är slut kör vi semester, den uppdaterade varianten. Eller så blir det den långsamma reprisen.

Beskrivning på hur du inte fodrar en bikini

20160709_180943Jag har sytt en topp, bikiniöverdel eller bralette. Kalla det vad du vill. Tanken är att den ska hålla ordning på min byst utan att vara obekväm. Tanken är också att den ska vara vändbar. Det är den. Nästan.
20160709_180832
Det här med att fodra grejer utmanar min intelligens. Hur ska jag tänka? Vad ska sys, i vilken ordning och vad ska jag helt enkelt inte göra alls förrän det är vänt och klart?

Jag tycker att det är supersvårt. Samtidigt är det kul att se vad jag själv kan fundera ut och lära mig. Alternativet hade varit att hitta något pdf-mönster på nätet och skriva ut. Skriva ut pdf-er verkar krångligt, tänkte jag, och började frihanda mitt eget mönster. Hahaha. Ibland skrämmer jag mig själv.

Klippte två remsor 5 cm breda, långa nog att nå runt under bysten, sydde ihop dem och förstod på andra försöket hur jag skulle sy för att det skulle bli vändbart. Tjoho!
Tog en välsittande trekantsbikini, ritade av trekanten, sydde ihop dem, öppna i nederkant. Försökte montera trekanterna på bandet. Insåg att kuporna var rundade nedåt och bandet för smalt för att klippa ut fiffiga bågar att sänka ner kuporna i.

Klippte till två nya band, 1o cm breda och sydde ihop dem. Insåg att jag inte fattar hur jag ska göra för att få kupor och bågformen rätt i det elastiska tyget. La undan de rundade trekanterna. Klippte till nya, bredare, raka i nederkant, trekanter. Sydde ihop dem. Sedan kom det där momentet med sträcka, nåla, mäta för att få kuporna på rätt ställe på bandet och framför varandra. Och så sydde jag ihop hela kalaset, förutom en söm i kupan, att vända genom. Det var för mycket. Nästa steg är att sprätta en himla massa i väldigt elastiskt tyg och göra om delar av det här. Först ska jag åka och hämta dricksvatten och köpa choklad till firande eller tröst. Det är väl lördag idag?

 

20160705_183230Så kom jag då igång till slut. Lite grand i alla fall. Alltså, jag har plockat undan uppe på skåpet i vardagsrummet och rensat inuti det. Efter denna enorma ansträngning tar jag nu en kopp te. Sedan ska jag tömma soffan.

Jag tycker inte om när jag blir så här förslappad. Första semesterdagarna åkte jag med vänner till Gävle. Mitt mål med resan var att köpa tyg. Deras andra saker. Jag uppfyllde mitt beting. De sina. Sedan kom jag hem och hade planerat en symester. För alla er som inte är besatta av hemsömnad är det en semester tillägnad just detta, har jag lärt mig. Jag älskar ordet.
Måndagen vaknade jag tidigt med planer på att sy färdigt klänningen jag påbörjade förra veckan. Det gick inget bra. Så låg jag på soffan med huvudet under filten och spelade fåniga mobilspel resten av dagen.
Idag gick jag upp lite senare och skulle verkligen ta krafttag med den där klänningen. Jag har kört fast. Helt. Så fastnade jag åter i soffan. Fast nu har jag börjat röja. Så fort jag gör det kommer lusten att göra någonting annat. Jag bestämmer mig för att lägga undan klänningseländet till ett senare tillfälle när jag orkar lista ut vad felet är. Börja på något annat. Något enkelt som jag blir färdig med. Kickstarta. För en symester med regn är helt okej men utan sömnad är den bara meningslös.