Här kom, och gick, skatteåterbäringen!

Det här med att köpa grejer känns lite kluvet. Framför allt nu när jag har hittat min favorithusbyggar-tv-man på UR Play, Kevin McCloud. Han vill göra istället för att köpa. Återanvända istället för att bygga av nytt material. Då går jag och köper mig ett svindyrt pimpat strykjärn för skatteåterbäringen. För ärligt talat? Är det inte precis det jag har gjort?

20160622_171716

Ångstation heter det förstås. Det finns en tank där jag häller i nästan två liter vatten som klunsen förvandlar till ånga. Strykningen blir fantastiskt mycket enklare och bättre än den någonsin blivit förut. Jag har bara haft ett gammalt klumpigt ärvt ångstrykjärn från 80-talet till vardags och när jag började sy fick jag ta över mammas oångiga för pressning av mellanlägg. Att stryka tyger för sömnad gick som en dans, en snabb och enkel sådan. Nu är jag lite sugen på att gå igenom hela tygförrådet och stryka alltihop. Det blir så snyggt och får plats så mycket mer. Fast nej, det får vara måtta på mina besattheter. Jag har annat att göra. Faktiskt.
20160623_112034
Själva tanken för min del var att jag skulle slippa stå och stryka mina kläder. I många år har jag undvikit plagg som kräver just detta arbete av mig. Sedan jag började sy har det ändrats. Jag tycker det är roligast att sy  i vävda tyger. De flesta kräver värmebehandling med platt föremål för att vara snygga efter tvätt. En ångstation! Som i affärerna där de gör kläderna släta och fina direkt på galgen. Själva järnet väger 1,2 kg. Det blir ett bra träningspass för armarna att ånga igenom en maskin klänningar. Varje klänning tar så mycket längre tid att få fin än om jag stryker den som vanligt att det känns onödigt. En uppfräschning funkar det till, men har plagget blivit riktigt skrynkligt får allt strykbrädan användas. Det går fortare. Och det går ju så mycket lättare än det hade gjort med de jag hade innan. Det jag undrar över är hur det bra det hade blivit om jag bara hade köpt ett jävligt bra vanligt strykjärn? Ångan är ju det som gör tricket.

Så har jag då bara köpt mig ett fantastiskt men onödigt dyrt strykjärn? Nja. Jag suger på den ett tag till medan jag försöker hålla mig från att börja stryka tyglagret, lakan och alla andra textilier som finns i huset. Så kan jag fundera vidare på det här med husbyggnad, återvinning och mina egna konsumtionsvanor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *