En halv irriterad bokrecension

20160619_115510

Sew Serendipity av Kay Whitt. Boken har ringpärm, det är bra. Det gör det mycket lättare att bläddra fram och tillbaka och hålla boken öppen där det ska än om det varit inbundet eller pocket. Jag tycker om bilderna, både skisser och fotografier. Jag blir glad av alla de färgglada och extremt mönstrade klänningarna, även om jag själv aldrig skulle sy upp dem just så.
20160619_123437
Boken innehåller de vanliga delarna med hur du tar mått och anpassar mönstret efter din kropp. Jag kan för lite om sådant för att avgöra om det är bra. Tydliga bilder för sömnadsteknik. Säkert alldeles självklara saker för många. För mig är en del fortfarande nya moment så det uppskattas. Sedan ett kapitel om kjolar, 6 olika fast av samma mönster. Tunikor och klänningar, även där 6 olika av samma mönster och så jackor/kappor likadant.
20160619_123517
Av alla plagg och varianter bestämde jag mig för att sy en jacka.
Fram med mönsterarken. Här kommer första riktiga irritationen. Tre stora ark i tunt slirvigt papper, snett vikna och skrynkliga åt alla håll. Mönsterdelarna är dessutom spridda på två olika ark. Information om på vilka ark jag ska leta saknas. Information om vilka delar och hur många av dem jag ska klippa ut saknas. Jag får titta på tillklippningsskissen, där en del delar inte är med och på de slirviga mönsterarken för att inte missa någonting. Irriterande! På mönsterdelarna står informationen dock tydligt om hur många och vad som ska klippas ut i mellanlägg. Alltid något.
20160619_115334
Så kommer vi då till kampen med att vika ihop mönsterarken igen. Lycka till att få in dem i bokens ficka, säger jag. Alla som har varit ute och rest och navigerat efter papperskarta har en aning om hur jag menar. Fast detta är i tunt slirvigt papper och snedvikt från början. Nej, jag är inte imponerad.
20160619_121823
Sedan kommer väl den största irritationen. Den har faktiskt inte med boken att göra, men den gör inte min söndag roligare. I skåpet hittade jag brun manchester som jag ville sy den här jackan av. Det är arvegods, troligtvis efter mamma. Smalt, 87 centimeter. Så trots att det finns några meter tyg så räcker det inte. Nu måste jag alltså vara kreativ också. Jag tror att jag har ljusare manchester med. Det kanske får bli något hopplock. Helt i stil med bokens klänningar, fast utan massa rosa blommor.

Jaja, detta blir en halv recension. Hur själva mönsterkonstruktionen funkar berättar jag när jag har sytt färdigt. Än så länge är jag inte helt imponerad. Tvärt om tänker jag att det var skönt att det bara var ett mönster jag var intresserad av i boken.

2 reaktioner till “En halv irriterad bokrecension”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *