Par i Jenny, en favorit och en besvikelse

20160520_220011

Idag blev det par i Jenny. Rose Top och Julie Blouse. Jag har rensat hårt bland mina kläder (för att få plats med det hemsydda). Värst har jag tydligen gått åt högen med t-shirts och toppar med ärm. Precis sådant som är bra att ha på jobbet. När jag var arbetslös i höstas passade jag på att använda tiden till att låna böcker och rita av mönster. Båda topparna kommer från Jenny Hellströms bok Sy! Från hood till skjortklänning. Där finns även just en skjortklänning jag tänker sy senare. Jag gillar hennes modeller och framför allt beskrivningarna. Hon gör det så självklart för oss som inte har suttit vid symaskinen sedan vi fick av oss blöjorna.

Julie var roligast att sy. Den är stor och vid och enligt designern Jenny Hellström så ska den vara jättelätt och sedan ”ska man bara” knyta, ”laja” och ha skoj när man formar den som man vill. Jenny på Nyhetsmorgon. Jättelätt vet jag inte. Jag som inte sytt särskilt många raglanärmar i mitt liv fick fundera en bra stund på hur jag skulle få ihop delarna. Men det gick. 🙂 Jag la fem veck i halsringningen dels för att få ihop den enorma urringningen och dels för att anledningen att jag sydde just Julie var att jag ville lägga veck. Smart va?
Tyget kommer från Stoff och Stil. Micromodal eller något heter det. Mjukt och lent så att jag vill bo i plaggen dygnet runt. Det roliga är att detta var bland det första jag sydde i när jag började för snart ett år sedan. Jag svor och grät. Tyget kasade och gled. Det var fortfarande inget superlätt tyg att sy i, men det var heller inte omöjligt. Kul att märka förbättringar i sömnaden så tydligt.
20160520_172116
Rose Top blev en besvikelse på flera olika sätt. Den ska vara a-linjeformad. Enligt måttabellen har jag L över bysten, så det tog jag. Fast precis när jag höll på som bäst svullnade magen upp. Plötsligt var det ingen a-linje alls. Ett ganska osexigt pösigt korvskinn? Jag satte en mudd i nederkanten och tänkte att det kanske kunde pösa till den och gömma svullet. Nja. Rose sitter helt klart bättre på dockan än på mig. Tyget är arvegods. Jag tycker om färgen på dockan. Nu när jag har hunnit bli lite brun är den i det närmaste hudfärgad på mig. Den blir kanske snyggare till hösten när jag bleknat? Eller om jag på något magiskt sätt blir pepparkaksbrun i sommar? Jaja. Den duger att arbeta i men någon favorit lär den aldrig bli.
20160520_220106
Nästa projekt, om inget roligare kommer mellan, blir en luvtröja till nya mysbrallorna som också blev färdiga idag. (Jösses vad jag har varit produktiv!)  De är modifierade Loungers från Ottobre 5/11. Jag tycker bättre om när det är ett ok baktill. Det känns som att jag får lite rumpa då, annars är jag ganska klent utrustad på den fronten.
Så, trots att jag fortfarande har snor i hela huvudet och att det piper oroväckande i bröstet på mig så har jag använt dagen väl. I morgon är det dags för jobb igen. Jag blir nog inte bättre än så här nu.

Inte köpförbud, men en liten köppaus?

20160520_005627Förkylning? Allergi? Nej, förkylning! Och nu då? Jag vet inte. Men i en vecka har jag snorat och haft mig. Först trodde jag att jag var sjuk och sedan insåg jag att det nog var allergi. Fast sedan blev jag sjuk. Tack och lov är min hand bra nog att ta upp stickningen igen.

Just nu har jag bara två stickningar, som båda tråkar ut mig, igång. Så en kofta i växtfärgat ullgarn hade ju varit fint. Hittade en söt modell med precis rätt stickfasthet. Satte igång i går kväll. Idag insåg jag att garnet är så sprött att det bara går av. Jag fick massor av garn av en vän för längesedan. När hennes moster färgade det har jag ingen aning om. Nu drog jag igenom alla garnerna och kastade det som inte höll. Ungefär en fjärdedel blev kvar. En stor kasse åkte i soporna. Sorgligt, men skönt att veta vad jag har som är användbart.

Nu hade jag ju verkligen siktat in mig på den där koftan. Så jag hämtade en av plastbackarna med garn och började gå igenom vad som fanns i den. Strumpgarner mest, både tjockt och tunt. Passade på att rensa ut och lägga undan sånt jag aldrig kommer att sticka i själv, garner jag fått i material och färger jag inte tycker om. Repade upp UFO:n jag glömt att jag hade. Hämtade den andra plastbacken. Rensade ut lite till och insåg att allt jag skulle ha kvar fick plats i en back. Nej, där fanns ingenting som skulle kunna bli en midjekort kofta med flätor i resåren. Däremot hittade jag mjukmjuka bomullsgarner jag inte minns var de kommer ifrån. Jag har inte köpt det själv, så mycket vet jag. Nu har jag anledning att leta mönster på sommarlinnen. Det är ju skoj.

Nu kommer det störda. Jag sitter och slösurfar lite. En annons på garnrea kommer upp. Och direkt är jag där och klickar. Jag har ju varit så duktig och rensat ut. Visst får jag köpa nytt då? Den där koftan skulle jag ju ha. Det är inte som att jag egentligen behöver någon kofta, det skulle bara vara roligt att göra en. Efter ett kort samtal med mig själv klickade jag bort sidan med den välfyllda kundvagnen och kände mig riktigt duktig.

Nu kommer det ännu stördare. Plötsligt hittar jag påsar och kartonger där jag lagt ännu mer garn. Projekt som aldrig påbörjats. Sådant som blivit över när jag beställt utan att veta vad jag skulle sticka. Dessutom hittade jag en plastlåda till med garner. Jag tror att det mesta är sådant som kan rensas ut och skänkas vidare. Det är väl tur att jag ska vara hemma i morgon med. Och nej, jag ska inte köpa mer garn förrän jag är klar med det jag håller på med. När jag ändå håller på ska jag låta bli att köpa tyg och sy upp av det jag har hemma först. Om jag inte hittar det där perfekt mörkbruna eller orangea trikåtyget förstås…

Överaktiv ledig dag, mycket tacksamhet

20160509_201644Det bästa jag vet är lediga dagar då jag går upp och helt enkelt struntar i att klä på mig. Ytterdörren öppnas och så får den stå till kvällen. Riktigt så blev det inte idag. Jag hade lite för mycket att göra utanför hemmet. Men nästan.
Högst fem minuter efter att jag vaknat stod dörren på vid gavel, tevattnet kokade och jag satt i solen och bara älskade det. I helgen ska jag byta panelen på uthuset. Det har varit dags några år men nu är arbetet planerat. Jag hade klädselbrädor hemma till nästan halva väggen. Ribb finns. Förhoppningsvis räcker det, annars återanvänder jag de fräschaste som sitter där. De flesta brädorna jag hade hemma var 9 tum. För att få det att fortfarande se ut som ett gammalt hus vill jag blanda bredderna. Annars blir det för randigt. Fick det rådet på sågen när jag skulle köpa panelen till stugan och det blev snyggt.
Genom åren har jag handlat på flera byggvaruhus. Det enda jag alltid varit nöjd med är NP Nilsson. Där får jag hjälp lika snabbt som killarna med snickarbyxor. Ställer jag en okunnig fråga tar de sig tiden att besvara den. Någon gång när det varit något avancerat har det hänt att de frågat om det är okej att de tar en snabbare kund mellan, vilket det så klart har varit. Men jag har fått mina svar. Har de inte kunnat svara har de sagt det. När jag skulle köpa lister hjälpte personalen mig att plocka fram bitar i längder så jag fick minimalt med spill. Helt fantastiskt när man som jag har renoverat på minimal budget. När jag köpt virke plockar de själva undan fula plank. Prismässigt hade det kanske lönat sig att åka runt till de billigare byggvaruhusen, men inte på något annat sätt. Så, jag handlar på NP Nilsson. De är bäst. Slut på reklamen.
De längsta brädorna jag behöver är 2,10. Jag köpte hem ett gäng 4,20. Fick låna släp och hann precis hem och lägga av plankorna och lämna tillbaka släpet innan det var dags för sjukgymnasten. Även där måste jag berätta hur nöjd jag är. När jag kom dit för några veckor sedan hade jag ont i höger handled och armbåge, fingrarna domnade. Med lite hantelträning för handleden och akupunktur är det onda nästan borta. Bara en gång kände jag av smärtan i armbågen när jag bar omkring på brädorna här hemma. Ett par gånger till med nålarna så kommer jag att vara helt frisk i armen. Tacksam! Jag har börjat sticka igen. Inte några långa sittningar, men det är inte väder för att sitta inne och sticka nu ändå. Jag tar ett par varv för att varva ner efter jobbet bara.
Idag fick jag den stora äran att passa vännens baby när hon åkte till bilverkstan en snabbis. Han älskar ljudet av dusch och jag behövde duscha, så han märkte först inte att modern hade åkt. Det är något speciellt att få bli anförtrodd en sån där liten utan att föräldrarna är med. Dels är ju tilliten från vännen skön. Men framför allt blir kontakten med barnet närmare när inte föräldern finns med som buffert.
Nyduschad och fräsch körde jag hem och hackade loss gräset som vuxit upp över stenfoten på uthuset. Den ordningen på det hela var inte det smartaste jag har gjort. Trots att solen höll på att gå ner var det fortfarande varmt. Det sprätte jord och grus runt mig. Kökstrappen fick agera spa både för rengöring och nervarvning. Nu är det kväll. Jag glömde att det var söndag igår vilket innebär att dagen avslutas med Outlander. Jag hade tänkt hinna sy lite med men allt får faktiskt inte plats på en ledig dag.

Sparat in en man, igen

20160506_182110Idag har det varit stugliv på riktigt. Jag tror att jag har lyckats klämma in det mesta av det bästa med att bo här. Gick ut och tog lunchfikan i solen. Kom på att där var väldigt skönt och hämtade en klänning som har väntat på att bli handfållad. Satt där och sydde, kände hur axlarna trillade ner i normalhöjd. Sjukgymnasten tycker att jag ska styrketräna för att slappna av. Jag tycker att jag behöver mer ledig tid i solen.

De senaste åren har jag till och från spelat mobilspel med en herre född 1927. Vi chattar medan vi spelar och nu i vår har vi börjat prata i telefon och messa lite grand ibland även privat. Han undrade om det var en bröllopsklänning jag sydde på. När skulle jag hinna/orka träffa en man?! undrade jag. Jag orkar ju oftast inte med mycket mer än mig själv. ”Nu, bli sittande med klänningen medan ”mannen” tar hand om gräsmattan. Eller hur så är det bra med en man. Man kan ta vara på dom så länge det är kul, sen kan du ställa honom hos gräsklipparen till gräset vuxit till sig.” Hm, när han lägger upp det så… Undrar om jag kan hitta någon som ställer upp på de premisserna?

Gräsklipparen har stått still sedan förra sommaren. Batteriet hade klarat vintern. Tjoho! Eländet startade på andra försöket och rök svart som attan innan den tvärdog. Så höll den på ett par gånger. Jag är ingen tekniker men ”skit i förgasaren” har jag hört folk säga tillräckligt många gånger för att tänka att det kanske jag skulle titta på. Fick bort luftfilter och satt och glodde på det där jag trodde var just förgasaren. Nej, jag förstod inte och nej jag vågade inte skruva bort mer. Ringde Herr Katt, ett gammalt ex, en god vän och mekarmagiker. Han förstod direkt vad som var felet och ställde de rätta frågorna så att jag kunde olja gasvajern och fick någon flärp att stänga igen på rätt sätt. Bara att skruva på och köra. Dubbeltjoho! Då hade jag ju sparat in den där mannen. Det hade ju ändå varit synd om honom att bo i gräsklipparskjulet.

Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.
Att skruva i motorer med långa röda naglar känns onekligen både extravagant och aningen opraktiskt.

Det mesta av gräset blev klippt innan motorn började tjorva och dö för mig. Att fylla på bensin räckte inte. Nu struntade jag i det, åt kvällsmat och började tröstsy istället. Jag överlever även om gräset är för långt. Och jag tror att jag vet vad jag ska göra nästa gång. Om inte annat, är du sugen på att fixa min åkis, klippa gräs, roa mig de stunder jag orkar och sedan hålla dig stand-by i skjulet så kan du ju höra av dig. 😉

Nästa helg jag är långledig ska jag ta tag i att byta panelen på sista uthusväggen. Pappa kommer hit. Det är så mycket roligare att jobba tillsammans med någon. Så i veckan köper jag plankor.
Panelen skulle egentligen ha bytts redan förra året men vädret och bristande ekonomi ställde till det. Jag köpte en ros som placerades i kruka ”så länge”. Vad det är för sort vet jag inte. Men den blommar ganska sent. Knopparna ser ut som riktiga marsipanrosor och när de blommar blir de vita och doftar fantastiskt. Jag trodde att rosen hade dött i vinter men det finns liv i pinnen. Så när allt är färdigt ska rosen planteras vid uthusväggen och sprida sin väldoft. I krukan bredvid står en schersmin och växer till sig. Den ska få bo vid utedasset tror jag. Oavsett vilket, det känns skönt att vara på gång igen.

20160506_18203020160506_182020

Jag drivs av solenergi

Nu är den här! Våren! Solen värmer och jag är ute så mycket jag hinner och njuter av varenda sekund. Samtidigt kommer lusten att göra saker inne. Jag längtar efter att ha städat omkring mig. Det händer inte allt för ofta, så det är bara att passa på. Och så lusten att sy, den som jag faktiskt har behållit genom hela långa hösten och vintern. Dygnets timmar räcker inte till. För jag ska ju lönearbeta och sova också. Jag har varit långledig och försökt bolla de tre första längtorna och behoven med varandra för att få till balans. Jodå. Det har gått hyfsat. Städningen är, naturligtvis, det som fått minst tid. Jag är ju jag. Och njutning går före nytta, så är det bara.

Så vad har gjorts? Jag har bränt dekolletaget till en vackert ljusröd rynkskapande och cancerframkallande färg. Så klart. Mina mysbyxor är färdiga. De ser ut som gigantiska babypyjamasbrallor och är supersköna. Perfekt när jag kommer in med solfrossa och inte vill elda i onödan. Nu vill jag ha tröjor till. Var och kollade i tygaffären i Helsingborg, de hade inget i rätt färger. Så idag blev jag TVUNGEN att beställa mer tyg från Stoff och Stil på rasten. Där rök min sömnadsplanering. Eller ja, listan förlängdes lite. Som om jag inte visste att det skulle hända. 20160505_233835[1]

Innan jag började sy på något nytt passade jag på att städa av syrummet. Katterna envisas med att ligga på sybordet och titta ut genom fönstret. (Hur de nu lyckas. Rutorna är verkligen i behov av tvätt.) De har smutsiga fötter. Att tygerna dammar är självklart. Och så är jag en slarver med, så saker dräller gärna omkring mig. Nu passade jag på att sortera i lådorna också och fick ut det sista av symaskinsattiraljerna som inte tillhör mina maskiner. Det blev bra. Rena ytor och lätt att hitta i lådorna främjar kreativiteten.20160505_232810[1]

Längst in i den obrukbara hörnan på sybordet står en låda. Där ligger sådant jag har planerat att laga, tillklippta plagg jag hittat i mammas gömmor och fådda kläder med fina tyger men omöjliga storlekar och modeller. Nu har jag stoppat de gamla linnebyxorna från millenniets början. Det är nog sista gången. Mamma har gjort det några gånger förut, så baken får nog kallas mer polyestertråd än linne. Och så fållade jag ett par blommiga piratbyxor som mamma inte avslutat. Att de passar mig är troligtvis anledningen till att de hamnat i hennes ofärdiga hög. Jag tackar och tar emot. Varje plagg som kommer från den samlingen är som en hälsning och en klapp på kinden, en sådan som gör mig gråtmild och varm i hjärtat.
I vintras hittade jag ett par ljusa mönstrade piratbyxor bland mammas plagg. Nu är de borta igen. Synd eftersom jag i dag klippte till en blus som kan fungera färgmässigt… Jag tänker att jag ska ta en timme varje ledig dag och röja en bit i taget av mitt hem. Förhoppningsvis kommer de fram innan sommaren är slut då. Blir blusen bra kommer den till användning oavsett. Jag har länge tänkt att peplum skulle kunna vara något för mig eftersom jag är ganska rak i kroppen med liten skillnad mellan midja och höftmått. Magen är mjuk och mysig men skulle jag kunna trolla fram en midja och bort magen så gör det absolut ingenting.

I morgon är jag ledig igen. Sol är utlovad. Jag ska försöka starta gräsklipparen. Och städa den där timmen. Och så sy blus då. Välkommen tillbaka energi!