Sy fast ståndet på kragen. Pervon!

20160318_212732Idag har jag haft en sydag. Klippte till en rockklänning i morse och allt gick riktigt bra till att börja med. Känslan när allt bara funkar är oslagbar. Jag blir glad i magen, känner mig i det närmaste oövervinnerlig.  Det höll i sig ett tag. Sedan skulle jag sy fast kragen. Jo då. Burdas sömnadsbeskrivningar har stört mig förut. Jag förstår mig inte på dem. Och här var det verkligen komplicerat, åtminstone för min hjärna. Det är kanter som ska vikas åt olika håll, delar som ska sys ihop och jag begriper inte ens vad de menar från början. Såna här gånger hade det varit så mycket enklare om mamma hade funnits kvar. Inte för att hon hade förstått texten. Inte för att hon hade kunnat förklara för mig. Men hon hade använt sina magiska ögon och livstidserfarenhet och sett vad som skulle göras. Jag hade fått skynda mig som attan för att hänga med i vad hon gjorde. Förresten, det var ju precis därför jag inte kunde lära mig att sy av min superduktiga mor. Hon gjorde det åt mig och jag kunde lika lite som förut.
När jag var yngre och körde fast blev jag hysterisk, grät, skrek och kände mig helt värdelös. Jag börjar förstå varför jag inte lärde mig sy då. Eller sticka. Eller någonting annat som kräver träning och att man gör fel, gör om och gör rätt gång på gång. Idag tar jag det lugnare. Körde till byn och tankade, hämtade vatten och köpte med mig en kebabtallrik hem. Så jag får väl ta tag i den där kragen en annan ledig dag. Improvisera, om inte hjärncellerna skakats rätt och jag förstår texten plötsligt. Lika troligt som att jag en dag ska vakna upp och ha lärt mig ett främmande språk i sömnen. (Jo, det har hänt människor. Ja, det är en av mina drömmar, att det ska hända mig.)

Nu gör jag kväll. Funderar på om jag ska gå och lägga mig med ljudboken eller om det är för tidigt. Kanske lite Antikmagasinet och en kopp te först?

En bortslösad dag

 

20160317_212152Det här med dygnspass. Fördelen är att jag slipper sluta sent, köra hem och sedan köra till jobbet tidigt och att vi har fler lediga dagar. Men dagen då jag går av ett dygn är bortkastad. Jag måste sova och ändå är hjärnan så grötig att ingenting riktigt fungerar. Jag var ärligt talat glad när jag drog fram huvudet från kudden och insåg att det fortfarande var disigt och mulet. Jag hade inte missat en solskensdag åtminstone. Det kan vara skönt att slappa, men jag vill inte bli tvingad till det. Först nu i kväll kom jag igång och ritade mönster. Jag föll på riktigt för det där med städrock. Det är praktiskt och känns som jag. Nu ska jag sy mig en ny nättare variant. Denna gången med insnitt och lite kul fickor. Tanken var att hinna klippa ut i kväll och bara få ägna mig åt det roliga i morgon. Men nej, hjärnan vill inte vara med. Jag vill inte riskera att förstöra ens det billiga rea-tyget, så jag väntar till i morgon.

Min tepåse gav mig ett klokt budskap nu i kväll. ” A relaxed mind is a creative mind.” Så är det säkert. Jag är i så fall tydligen så avslappnad det går. Idéer lider jag ingen brist på. Tvärt om. En orange festligare klänning är planerad. Och två lätta sommarklänningar att ha lediga varma dagar då jag inte behöver tänka på att skyla mig mer än vad normal anständighet kräver. Och sedan hittade jag mönster på fina toppar som säkerligen kommer till användning. Det är ork som behövs. Och så mycket ledig tid jag kan få.

En av mina närmaste vänner är i Etiopien och gör praktik på ett barnsjukhus där. Där är livet hela tiden på gränsen. Varje inlägg hon skriver får mig att storgråta. Jag vill dela den med er. http://drietiopien.blogg.se/ Att jag är bortskämd vet jag. Även om jag inte tillhör höginkomsttagarna på något sätt har jag det ljusår bättre än många människor i världen. Även när jag levde under fattigdomsstrecket med svenska mått mätt var det så. Jag kan sörja min barnlöshet. Det är ett hål i mig som aldrig kommer att försvinna. Men jag slipper också se mina ungar dö av sjukdomar som är lätta att bota bara det finns rätt utrustning på sjukhuset, som helst inte ska ligga flera dagars bussresa bort, eller pengar till mediciner. Att jämföra helveten är inte lönt. Alla människor har sitt, vilka vi än är, var vi än lever. Men att läsa det hon skriver sätter saker i perspektiv för mig. Det är viktigt. Plötsligt är min bristande ork inte så farlig. Det är inte som att jag bara har ett klädesplagg och måste få något färdigt för att ha någonting att sätta på mig fort. Tvärt om. I mina garderober hänger och ligger plagg som skulle kunna räcka en livstid. Jag vill sy för att jag tycker att det är roligt. Att ha något nytt att sätta på mig är en lyx, även den som kostar 24 kronor/meter.

Nu väljer jag att slappa en stund. Svt-play får roa mig medan jag äter en macka. Bara där har jag bevisat för mig själv hur bra jag har det.

Årets första…

Årets första solskensfika
Årets första solskensfika

Solsken, fågelsång och ett bi som landar på brickan med te och korvmackor. En ledig dag. När jag har fikat klart ska jag hämta knappar, nål och tråd. Det finns ju sådant jag kan göra här ute också. Tråkdelar som passar bra att göra medan solen producerar fräknar på näsan. Just nu känner jag mig riktigt nöjd och tacksam.

Tidigare idag körde jag till distriktssköterskan som sållar och ser om man får träffa en läkare eller inte. En visdomstand bråkar. Gå till tandläkaren, blev ordern. Där fick jag en akuttid och blev väl omhändertagen. De gjorde rent och tog bilder för framtida operation. 1000 kronor fattigare gick jag där ifrån med ett löfte om antibiotika om det inte blir bättre. Jag är tacksam för hjälpen och för att jag hade råd. Så har det ju inte varit alltid. För många är det fortfarande inte så. Att ha hela tänder är en klassfråga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jag förstår inte varför tänderna inte räknas till resten av kroppen. Är de trasiga påverkas hälsan på alla möjliga sätt. Skulle det vara helt omöjligt att lägga grundläggande tandvård på samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård? Sådant gör mig ledsen.

Nu tar jag en kopp te till och fortsätter att samla njutintryck. En av katterna ligger på brunnslocket och solar. Han måste väl vila efter att ha fångat och dödat mosstussar i gräset. Lille prinsen. 10 år i vår och fortfarande lekfullt barnslig. Jag njuter vårsol och tänker att det är tur att åtminstone den värmer fattiga och rika på samma sätt. Hur liten ekonomi jag än har haft har våren och solen alltid glatt mig. Och det får den gärna fortsätta med oavsett vad som händer i framtiden.

Nästan färdig!

För några år sedan hade jag fått för mig att jag ville ha en städrock. Ett par vänner och jag åkte till Helsingör en solig dag. På Stoff 2000 hittade jag tyget jag bara var tvungen att köpa. Sedan hände inte så mycket mer. Jag tror att det var i somras jag hittade ett mönster i Allt om Handarbete och började sy min rock. Den skulle ha knappslå och knäppning till midjan ungefär. Där körde jag fast. Sprättade och sydde jag vet inte hur många gånger. Sedan hände inte mycket mer. Idag tog jag tag i den igen. Sprättade loss min knappslå, klippte isär klänningen så att det blev en riktig rock. Hittade inte infodringsdelarna till hals och fåll utan vek och sydde. Nu fattas bara stora praktiska fickor. Det gör jag på tisdag. Den påsar sig lite i ryggen. Har sett att man kan sy i ett gummiband som drar ihop den lite. Det ska jag prova. Även det på tisdag. Just nu är jag bara nöjd att jag har fått färdigt en gammal surdeg som legat och gett mig dåligt samvete.

20160313_232828 20160313_232813

Jag leker därför lever jag

Att lära mig nya saker bara för att det är roligt hjälper mig att utvecklas och må bra. I somras började jag sy mer på allvar. Där finns verkligen utvecklingspotential. Det går framåt och jag njuter.
Bloggen skaffade jag av flera skäl. Dels ville jag ta upp mitt skrivande igen. De senaste åren har det inte blivit annat än statusar på facebook. Och ibland händer det ju att jag har tankar som är längre än det. Och i takt med att jag började sy ville jag visa upp vad jag gör. Självklart är det en egogrej! Men det handlar om någonting annat också. Det som gör mig gladast är det jag gör själv. Missförstå mig rätt, människorna i mitt liv är det bästa jag har. Men för att få energi behöver jag använda hela mig. Hjärta, hjärna, händer och kropp, allt måste få vara med. Jag arbetar med människor och för att ge själen vila och näring behöver jag tid för själv. Då är det perfekt att göra någonting med händerna. Annars är det så lätt att fastna vid datorn eller med tv-serier som bara dödar tid. Om jag kan inspirera någon att göra någonting annat är jag nöjd.

http://text-och-textil.webnode.se/ Här har jag skrivit förut. Det kommer jag inte att göra längre. När jag hade företaget aktivt skaffade jag denna sidan. Jag betalar fortfarande för den. Alltså ska den användas. Och nu kommer leken in. Att lägga in en länk har jag inte lyckats med på webnode. Det gjorde jag här.
20160312_224720Nu lägger jag in en bild, bara för att kolla om det går. Och det gick ju bra. Fast kvaliteten är inget vidare. Det får bli ett framtida lekprojekt, att utveckla ett sätt att ta bättre bilder på mig själv. Klänningen på bilden är sydd av mönster från boken http://www.adlibris.com/se/bok/sew-many-dresses-sew-little-time-the-ultimate-dressmaking-guide-9780770434946. Författaren har gjort mönster till ett antal klänningsliv, kjoldelar, ärmar och kragar. Sedan kan man själv variera dem med varandra. Detta är första klänningen därifrån men långt ifrån sista.